Ur artikeln "DEN NYA ANSTÄNDIGHETEN"
av Jonathan Friedman i Salt nr 5:
"Denna ideologi, mångkulturalismen, kommer inte från samhällets gräsrötter utan från staten och med staten lierade kultureliter.
Dessa eliter, som skapat den mångkulturalistiska diskursen är vad Gramsci kallar 'organiska intellektuella', dvs intellektuella som tjänar de dominerande makteliterna. Det bör tilläggas att de gör det av av egen fri vilja. De tvingas inte till det utan finner tvärtom denna tjänst exemplarisk, korrekt och tillfredsställande.
Det anmärkningsvärda i den nya situationen är, som Suzanne Brögger påpekat, att intellektuella inte längre är oppositionella, inte längre kritiska. Staten har blivit säte för dem som själva definierar sig som progressiva och 'anständiga'..."
"Många vänsterintellektuella har överrumplats av den nya ideologin men har också demonstrerat en häpnadsväckande oförmåga att reflektera över situationen. En gång i tiden uppfattade de nationalismen som ett medel för att stärka demokratin och skapa enighet kring det kollektiva projekt som syftade till att förbättra levnadsförhållandena för den arbetande majoriteten. I dag tycks de övertygade om att nationalitet är en reaktionär fantasi som utgör själva kärnan i rasistiskt våld."
Friedman citerar så vad Russel Jacoby, vänsterideolog vid det californiska universitetet UCLA, skriver i sin bok "The End of Utopia":
"Mångkulturalismens framväxt är kopplad till utopiernas död, den är ett tecken på det politiska tänkandets utarmning."
"Vi bevittnar inte bara vänsterns nederlag, utan dess förändring, kanske till sin egen motsats."
Längre fram i sin artikel skriver Friedman:
"Varför överger så många människor socialdemokratiska arbetarpartier? Enligt Slavoj Zizek, en annan kritisk vänsterintellektuell, sker detta på grund av att vänstern själv övergivit det folk den en gång representerade. Mångkulturalismen har blivit motto för de nya privilegierade 'symboliska klasserna'. I det vacuum som vänstern lämnat efter sig flyttar den nationalistiska högern in.
Signifikativt är att det idag är högerrörelser som vänder sig till och försöker mobilisera det som finns kvar av traditionell arbetarklass i de västerländska samhällena, medan den mångkulturalistiska toleransen blir mottot för nya privilegierade 'symboliska klasser' (journalister, akademiker, direktörer).
I Sverige har detta fått några av sina mest extrema och överspända uttryck. Vi har här fått en hysterisk sammanblandning av begreppen: mångkulturalism = demokrati = gloablisering vilken genererar en fiendebild: nationalism = rasism = nazism = antidemokrati. Dessa identitetsserier användas för att klassificera individer..."
"Mycket av talet om att bryta upp gränser och att överskrida den nationalstat som idag förklaras bära skulden för alla fel hos dagens människor har ett ganska så egendomligt ursprung. Idén är inte alls en modern eller postmodern upptäckt: 'Jag är övertygad om, att om femtio år kommer folk längre inte att tänka i termer av länder.' sa den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels 1940, i tal till tjeckiska arbetare och journalister."
"...det är just kritiskt tänkande som i dag är under attack, som det naturligtvis måste bli när endast en uppsättning idéer tolereras på den offentliga arenan.
Det hela präglas helt klart av en hysteri, som är helt naturlig när eliten är osäker på sin egen ställning. Och denna ängslighet beror på det faktum att eliten skiftat position, rentav växlat till en motsatt position..."
"...Denna nya vänster känner fortfarande ett behov av att representera folket i någon bemärkelse. Själva detta positionsskifte, iscensatt av de nya eliterna, från fattiga versus rika till lokalbefolkning versus invandrare, försätter de nya eliterna i en knepig sits..."
Friedman påpekar att i både Storbritannien, Frankrike och USA cirka en fjärdedel av befolkningen befinner sig under fattigdomsgränsen:
"Det finns alltså en massa människor som far illa, som rentav är desperata på grund av vår tids ökande polarisering. Men detta vill de nya eliterna och den med dem lojala medelklassen helst förtränga."
"...Den legitima kontrollen över verklighetsrepresentationen är precis lika tillämplig vad gäler politik som vad gäller religion. Den skapar en uppdelning av världen i Sant och Falskt, det Goda och det Onda, det Anständiga och det Oanständiga. När denna kontroll brister eller ifrågasätts infinner sig den politisk korrektheten som en av de huvudsakliga metoderna för försvar och attack. De andra är rasister, fascister etc."
Nära knutet till den politiska korrektheten är ju utnyttjandet av Förintelsen. Friedman kommer in även på detta:
"I sin artikel 'Ärftligt offerskap: Förintelsens liv som spöke'..., gör Zygmunt Bauman en kritisk analys av syndromet att andra generationens offer kämpar för en så hög plats som möjligt på lidandets rankinglista. I en diskussion av Goldhagens tes om att tyskarna var en nation av mördare erinrar han om att det är:
...oerhört viktigt att erkänna och minnas att många uttalade antisemiter vägrade samarbeta med Förintelsens hantlangare, medan bödlarnas led var fulla av laglydiga medborgare och lojala funktionärer som inte hade något som helst agg mot judarna.
Många judiska intellektuella har uttryckt sin avsmak och rädsla för det sätt på vilket Förintelsen omvandlats till en global mediahändelse. Om Bauman kan skriva detta i en judisk tidskrift (Tikkum) varför är det blasfemiskt när det kommer från andra håll? Hur mycket hyckleri är inblandat, både vad gäller att undvika samtidens brännande frågor och den svenska statens verkliga politik under andra världskriget, genom att iscensätta ett känslomässigt spektakel i Stockholm?
Jonathan Friedman sammanfattar:
Den politiska korrekthetens värld är en instängd, likriktad värld, även om den definierar sig som mångkulturell. Det är en värld där demokratin är överflödig eftersom alla sanna demokrater har samma idéer och resten per definition är antidemokrater som skall exkluderas. Vi känner igen den typen av resonemang; den har haft flera olika skepnader. Dess absurditet och närmast komiska dumhet kan överskyla dess sorgliga konsekvenser - att den fria debatten undertrycks, det offentliga samtalet kvävs."
