Hur reagera som politiskt korrekt, när två intressen eller engagemang hamnar i motsättning till varandra?
Det beror naturligtvis vilketdera som är starkast.
Redan har vi kunnat notera hur de som utgett sig för att kämpa för kvinnosaken är öronbedövande tysta inför de allt vanligare gruppvåldtäkterna. Varför? Uppenbarligen hänger det samman med förövarnas etniska tillhörighet. Man får inte kritisera invandrare. Sådant kräver mod, och det är just vad korrekta personer saknar.
Så även om det normalt sett vore självklart för vemsomhelst att agera mot denna yttersta och grövsta tänkbara kränkning av en annan människa, och i all synnerhet självklart för den som vill kämpa för just kvinnors intressen, lägrar sig här tystnaden. Man kan höra en knappnål falla.
Nej, förresten. Det hörs ett sorl av missnöje. Men det riktar sig mot dem som lyfter fram frågan om gruppvåldtäkter och kritiserar de skyldiga.
Ett motsvarande exempel gäller omskärelse. När det gäller kvinnlig könsstympning har man motstått framstötar, men omskärelse av små pojkar accepteras nu av de politiskt korrekta.
En organisation som Rädda Barnen borde , om någon, värna barnens rättigheter och hindra övergrepp mot de små, men icke! Rädda Barnen stöder förslaget om att legalisera manlig omskärelse!
Vi har förbud mot kupering av hundar (vilket är bra), men detta ingrepp på människor ska alltså tillåtas i Sverige.
Detta rymmer ju också annan aspekt. Liksom när invandrarflickor inför giftermål ska ges sin oskuld åter, krävs här ingrepp på sjukhus. Vi har brist på resurser i sjukvården, väntetiderna är i många sammanhang långa, vi kan inte ens erbjuda förlossningsvård i närheten av där mäniskor bor. Ska då sjukvårdsresurser tillåtas gå till ingrepp i friska kroppar?
Beträffande manlig omskärelse är det fråga om starka intressen, både judiska och muslimska. När de konvergerar blir de oemotståndliga.
