Korrekt om zigenare Karl-Olov Arnstberg, i sin bok "Svenskar och zigenare":
"Okritiska journalister
"Det är inte bara så att zigenarna har tolkningsföreträde, utan det är också så att medias företrädare i sina relationer med zigenarna brukar lägga sig rätt platt. Det som zigenarna berättar anammas okritiskt. De är på ett närmast självklart 'trovärdiga meddelare'. Journalisternas perspektiv är, att nu har dessa förtryckta människor en av få chanser att berätta om sig själva och om de svåra villkor de lever under. Det som sedan läsare får ta del av är skäligen enkla, för att inte säga undermåliga, alster. Journalisten skriver som om han eller hon nyss fått reda på någonting, den totala okunnigheten är ett standardgrepp och reportagen genomsyras av ambitionen att just skriva väl om zigenarna. Alla inblandade framstår oftast som naiva, goda och - tyvärr - aningen korkade. Här är glappet mellan reportage och verklighet mycket besvärande för mig som läsare.
Dagens Nyheter exemplifierar detta i maj 1996 med tre presenterande artiklar om zigenare. Det är stora okritiska krior av det slag som jag om och om igen mött i massmedia, alltsedan jag i slutet av sextiotalet började intressera mig för zigenare. Ytterligre ett exempel ger en så kvalificerad facktidskrift som Migranter i nr 3/96. Här finns en artikel om zigenare, text och bild av AE, ett alster som i sin aningslöst idylliserande framtoning bättre kunde platsa i 'Hänt i veckan' eller, i något ideologiskt material avsett att spridas i grundskolan.
AE skriver och fotograferar från en förlovningsfest mellan två femtonåringar. Trots att pojken i parbildningen inte spelar någon central roll under festen verkar hon tro att detta är ungdomarnas eget fria påfund, istället för en traditionell kulturs släktallians, där barnen inte fritt väljer partner. AE reflekterar heller inte över, att denna flickas dygd efter förlovningen måste vaktas särskilt noga. Det är svårt att se den nyförlovade flickan fortsätta skolan, ta ett jobb eller överhuvudtaget befinna sig i sådana situationer där hon riskerar att förlora sin dygd. I den meningen är hon släktens 'fånge och egendom' på ett helt annat sätt än vad som gäller för svenska femtonåringar. Samtidigt är förlovningen första steget i en kvinnokarriär med giftermål, barn, stora kunskapsluckor, arbetslöshet och social-bidrag som grundpelare. Den tidiga förlovningen styr in flickan mot det socialbidragsbeteende som idag är zigensk normalitet.
AE tillåter inte heller sig själv att häpna över det välstånd som blir synligt på festen. Utan att undra över om detta är normalt för människor som lever under knappa ekonomiska förhållanden, beskriver hon den mat som serveras: 'För på zigenska fester är det alltid generöst och rikligt med mat. Här har slaktats 6 skinkor, 4 kalkoner, 15 kg revbensspjäll, 8 hela laxar, 20 kålhuvuden och två jättegrytor kåldolmar. För att inte tala om alla sallader, ost och frukt.'
Zigenare bejakar i dag en mycket kvalificerad dubbel ekonomi, som dels består av inkomster från affärsverksamhet, dels av alla de bidrag de genom olika tillkortakommanden meriterar sig till att få från samhället. Välfärdssamhället är sedan decennier zigenarnas viktigaste ekonomiska nisch: medan genomsnittstiden för en socialbidragstagare i dag är 5 1/2 månad, så går en överväldigande majoritet av zigenare på socialbidrag generation efter generation. Om affärsverksamheten kan man säga: lite vit, mycket svart och en obekant mängd kriminellt. Sammantaget ger denna form av ekonomisk anpassning flertalet zigenare möjlighet att leva på en nivå som ligger långt över socialbidragsnormen.
Min kritik mot AE handlar dock inte främst om denna soligt harmlösa artikel. Problemet är att detta är ett skolexempel på ett normalreportage om zigenare."
"Hur skulle det se ut om media i sin beskrivning av sociala motkulturer som skinheds och mc-gäng - från TV till facktidskrifter - så gott som uteslutande gjorde reportage om trevliga fester, beskrev deras intressanta kultur och praktiskt taget alltid okritiskt återgav deras egna verklighetsversioner? Det skulle nog samtliga vara överens om att uppfatta som ett katastrofalt journalistiskt förfall."
|
|