Kan slappheten bli mer total än vad den nu är inom svensk fångvård? Inte ett ögonblick tycks det vara fråga om att de kriminella ska något att ångra och att sona.
Tidigare har framkommit hur intagna får återkommande frigång, med föga kontroll av vad de sysslar med vid dessa tillfällen. Nu framkommer att även på själva anstalterna är det möjligt att fortsätta med kriminell verksamhet.
Av en kolumn i Metro den 13/3 -00, skriven av polisinspektör Rolf Edin, framgår att knarkhandel och knarkanvändning förekommer i sådan omfattning i fängelserna att det är en självklar del av vardagen där.
Edin skriver:
"Nu har man presenterat en undersökning för 1999 där det framkommit att det på 15 anstalter vanemässigt missbrukats narkotika under nämnda år, alltså en ökning med nästan 100 procent jämfört med 1998. .."
"Sedan jag började min tjänst som narkotikautredare har jag frågat alla jag förhört om de, när de tidigare suttit på anstalt, använt narkotika och på den frågan har samtliga svarat ja. En kille berättade att han under sin fängelsevistelse knarkade så intensivt att han gick ned 40 kilo."
"I dag är det mer regel än undantag att de som döms till kortare fängelsestraff överklagar sina domar. Då hamnar de inte på anstalt utan får vara kvar på våra häkten.
Det är nämligen mycket bättre att 'sitta av sin tid' på häktet i stället för på anstalt och ett av skälen är att det på våra häkten inte finns tillnärmelsevis så mycket narkotika som på anstalterna."
Edin konstaterar att missbruket skapar återfallsförbrytare, både därför att de själva har kvar sitt knarkberoende när de lämnar anstalten och därför att de har då har skulder att betala av:
"Den övervägande gruppen som sitter på våra anstalter i dag är missbrukare. Det är också de som är mest representerade bland återfallsförbrytarna. Det är missbruket som gör dessa människor kriminella och att tro att dessa ska kunna sluta med sin brottslighet efter att ha suttit på kåken och knarkat i flera månader är naivt bortom allt förstånd.
Det finns också ett annat skäl till att de får svårt att bryta med sitt kriminella liv efter sin anstaltsvistelse. Det är att många under tiden de suttit inne har knarkat så mycket att de dragit på sig stora knarkskulder som måste betalas.
De har hamnat i ett skruvstäd som är omöjligt att ta sig ur utan att begå nya brott..."
Värst av allt, menar Rolf Edin, är att "integritetsskyddet inom svensk kriminalvård i allra högsta grad har medverkat till detta."
