Ur boken "EXIT Folkhemssverige", kapitel 5, skrivet av Ingrid Björkman:

En riksomfattande undersökning om svenskars oro för brott visar att denna oro på ett år ökat med 26%. Vilka slags brott är det då som framför allt väcker människors fruktan? Jo, brott inom kategorierna våld och stöld. Omkring hälften av svenskarna känner idag oro för att drabbas av rån, överfall, misshandel, våldtäkt och stöld. Kvinnors oro är större än mäns, storstadsbors större än landsbygdsbors. I snitt är sex kvinnor av tio rädda för att bli rånade, överfallna och misshandlade. Av kvinnor i åldern 16 - 29 år är inte mindre än sju av tio rädda att bli våldtagna.

Kvinnor inskränker i allt större utsträckning sin frihet för att slippa bli utsatta för våld. Inte mindre än sex av tio undviker att gå ut kvällstid. Om de måste gå ut, undviker de parker och smågator. Med risk för att bli överkörda cyklar de ute i gatan i stället för att använda cykelbanan. Man talar om "rädslans geografi".

Med tanke på att invandrarnas överrepresentation är särskilt stor vid de nämnda brotten är det förståeligt att svenskarnas tilltagande otrygghet i samhället är invandrarrelaterad. Att denna otrygghet är en bidragande orsak till bostadssegregationen har visats ovan.

Vi kommer i det här kapitlet att begränsa oss till tre slag av brott: gängrån, gruppvåldtäkter och hedersrelaterat våld mot invandrarkvinnor. Anledningarna till att vi fokuserar på just dessa brottskategorier är flera. Dels har de tidigare knappast förekommit i Sverige, dels är förövarna som regel invandrare, dels är brottsligheten direkt eller indirekt riktad mot majoritetsbefolkningen. Brottsslagen är dessutom av speciellt intresse för vår undersökning, eftersom de belyser integrationsproblemen mycket tydligt. Uppenbarligen utgör bristande integration i Sverige en grogrund för brotten ifråga.

- - -

Gruppvåldtäkter

- - -

3.3 Hedersrelaterat våld mot invandrarkvinnor

Det senaste decenniet har en rad kvinnor, framför allt unga flickor från Mellanöstern, misshandlats och mördats av män i sin egen familj därför att de ansetts ha skadat familjens heder. Deras brott består i att de har försökt leva svenskt i Sverige, t ex umgås med svenska vänner, gå på bio, delta i en klassresa, insistera på att skaffa sig utbildning, eller värst av allt ­ förälskat sig i en svensk man.

Att drygt 60 procent av dem som sökte skydd hos landets kvinnojourer under 1998 var invandrarkvinnor säger något om hur utbrett våldet mot invandrarkvinnor är. Idag lever cirka 700 invandrarkvinnor gömda för sina familjer på grund av grov misshandel och fruktan för sina
liv.

Morden på unga flickor som förälskat sig i en svensk ingår i ett intrikat kulturellt/ekonomiskt/politiskt komplex och ställer integrationsproblematiken på sin spets. Morden utförs antingen i Sverige eller i ursprungslandet, dit flickan rest på semester eller rentav kidnappats och där avsikten är att hon ska gifta sig med en man som familjen utsett.

Enligt uråldrig sed handlar det ytterst om kontroll av kvinnans sexualitet och därmed släktens egendom. Den sociala stigmatiseringen verkar oerhört starkt. Den flicka som bryter mot normerna drar en skam över sin familj som innebär att hennes mor döms ut som en misslyckad mor och släktens unga kvinnor blivit omöjliga som äktenskapspartners. Eftersom hela släkten skadas vänder sig som regel alla, även hennes mor, emot henne. Enda möjligheten att återupprätta familjens heder är att utplåna skamfläcken, d v s döda flickan.

Hedersmord kan accepteras även av högutbildade, emanciperade kvinnor. En "skärpt ung arabisk kvinna, dotter till en universitetsprofessor", som gör helt klart för intervjuaren att hon tänker leva en modern kvinnas liv, säger om hedersmord: "Men det är ju klart att en kvinna som dragit skam över sin familj måste betala med sitt liv. Det är enda sättet att rädda familjens heder."

Mördarna, som regel flickans far eller bröder, ses som hjältar av den egna etniska gruppen. Blir det rättegång, fylls salen av släktingar och landsmän som ger kraftigt stöd åt den åtalade. Övertygad som mördaren är om att han gjort sin plikt, blir rättegången oftast obegriplig för honom. Döms han, blir han martyr i sina landsmäns ögon. Om flickan lyckas undgå släktens hämnd, tvingas hon leva resten av livet under dödshot. Likaså hennes svenske pojkvän.

De arrangerade äktenskapen kan även ha en ekonomisk dimension. Den kurdiska seden att fästmannen betalar hemgift till brudens far har utvecklats till ett medel att få inträdesbiljett till Sverige. Om bröllopet innebär att mannen kan få uppehållstillstånd och så småningom bli svensk medborgare, kan priset för bruden bli så högt som 75.000 kronor.

Migrationsverkets statistik visar, att nära 1000 irakiska och turkiska män i åldern 18-25 år kommit till Sverige de senaste tre åren efter att ha gift sig med en landsmaninna som redan bor här. Under perioden fick också nära 1.700 turkiska och irakiska kvinnor i samma ålder uppehållstillstånd efter att ha gift sig med en man bosatt i Sverige.

---