På Ung Vänsters webbsida finner vi följande teckning:
Med kännedom om ungkommunistiskt tänkande är bilden inte ägnad att förvåna. Inte desto mindre ger den anledning till reflexioner.
I de flesta konflikter är det ju den självbild som kontrahenterna har: man ägnar sig åt försvar, man slår tillbaka. Det var den andra som började.
I frågan om kvinnovåld är bilden ändå entydig: det är inte kvinnor som överfaller och våldtar män. Scenariot är konsekvent det omvända. Det är en helt ensidig historia.
Principiellt och moraliskt kan parollen "Slå tillbaka!" därför vara OK:
- de män som våldtar förtjänar att straffas
- det är legitimt med försvarsmetoder som motverkar fler våldtäkter.
Frågan är dock hur detta ska ske. Hur kan slagen riktas rätt, så att de träffar just de män som begår övergrepp mot kvinnor, och inte i sammanhanget helt oskyldiga?
Detta skulle kanske inte behöva vara ett stort problem, om det funnes en vilja att se verkligheten utan skygglappar. Så är dock inte fallet, inte när det gäller ungkommunister. Politisk korrekthet ger dem en förvriden verklighetsbild, där det är "svenska män" som står för våldtäkterna.
När det gäller i varje fall överfalls- och utomhusvåldtäkter är detta en mycket falsk bild. Överrepresentationen av personer med utländsk bakgrund är helt massiv. Så massiv att de utgör en absolut majoritet av förövarna, trots att de (än så länge) utgör en minoritet av befolkningen i Sverige.
Till bilden hör också att det är framförallt vissa invandrargrupper som har denna enorma överrepresentation. Exempelvis östasiater ligger lika lågt som etniska svenskar. Detta framgår av en Brårapport 1996:
