|
|
|||||
Född: 1833, i Stockholm Samtida med: Oscar I, Karl XV, Oscar II Nyckelord: tändhatt, nitroglycerin, dynamit Död: 1896
|
|
Ur boken "Svenska uppfinnare" av Karlsson/Erséus:
"När Ludvig Nobel 1887 ber sin 54-årige lillebror Alfred att sammanfatta sitt liv för en släktkrönika, kommer svaret i ett brev:
'Alfred Nobel - ynkligt halvliv, borde ha kvävts av människovänlig läkare, då han tjutande gjorde sitt inträde i livet. Största förtjänster: Att hålla naglarna rena och aldrig ligga någon till last. Största fel: Att sakna familj, glatt humör och god mage....'
Alfred Nobel nyttjar aldrig alkohol, men dricker självföraktets vin i djupa klunkar. Alfred Nobel röker aldrig, men över den burgna villan ligger svartsynen som ett giftmoln. Ingen har någonsin hör honom skratta."
Alfred Nobels liv skulle kunna sammanfattas i två moment:
a) elände, olyckor och prövningar.
b) exempellös framgång.
a) Alfred Nobel föddes i Stockholm 1833. Då hade hans far nyligen gjort konkurs och familjens hus brunnit. Alfred föddes som den fjärde i en barnaskara på åtta, varav bara hälften nådde vuxen ålder. Själv var Alfred sjuklig och svag, måste ständigt besöka olika hälsoinrättningar. I hans verksamhet skulle inträffa flera sprängolyckor, i en av dem dödades hans bror Emil. Alfred Nobel fann aldrig någon kvinna att gifta sig med. Han mötte två kvinnor, men det blev för komplicerat.
b) Under sitt 63-åriga liv hann Alfred Nobel söka patent för inte mindre än 355 olika uppfinningar. Några av dem kan nästan betecknas som epokgörande för mänskligheten. Vid sin död 1896 efterlämnade Nobel en förmögenhet på över 33 miljoner kronor, vilket idag skulle motsvara kanske 100 miljarder kronor.
Alfred Nobel växte upp i Stockholm fram nio års ålder, under fattiga förhållanden. Familjen bodde i en liten lägenhet på Norrlandsgatan. Det var överhuvudtaget en svår tid för människor i Sverige, med missväxtår och en koleraepidemi. Det nu som den första emigrationen till Amerika tog sin början.
Alfreds far, Immanuel Nobel, hade lämnat Stockholm 1837, för att söka sin utkomst i Ryssland. Immanuel Nobel var för övrigt ättling till Olof Rudbeck. d.ä. Anfadern, Peter Nobelius, hade på 1600-talet gift sig med Rudbecks dotter Vendela.
År 1842 flyttade hela familjen till S:t Petersburg. Fadern var byggnadsentreprenör, hade konstruerat minor som intresserade den ryska försvarsledningen. I Ryssland fick familjen Nobel åter ordning på sin ekonomi. Alfred och de andra sönerna fick privatundervisning av både ryska och svenska lärare. Alfred skulle komma att lära sig tala fem språk.
År 1850, vid sjutton års ålder, sändes Alfred ut på en studieresa till olika länder. Han var borta i två år, varvid han förutom Sverige besökte Tyskland, Frankrike, Italien och även USA. I New York sammanträffade han med John Ericsson.
Efter Krimkrigets slut minskade efterfrågan på krigsmaterial som minor och fordringsägare hade ingen misskund med en utlänning. Immanuel Nobel gick än en gång i konkurs. Lika fattig som vid sin ankomst till Ryssland tjugotvå år tidigare flyttade han 1859 till Sverige. Alfred Nobel följde med.
I Paris hade Alfred Nobel praktiserat hos en känd kemist, professor Pelouze. Därvid hade han stött på ett ämne som kallades "pyroglycerin" och bestod av svavelsyra, salpetersyra och glycerin. Ämnet var högexplosivt och väsentligt effektivare än det sprängämne som vid den tiden användes, nämligen svartkrut. Det självantände dock vid 180 grader, det var känsligt för kraftiga slag och det kunde inte fås att explodera med hjälp av stubin.
För att ett sprängämne ska vara användbart måste det naturligtvis
a) explodera exakt när och var man önskar
b) inte explodera när man inte önskar det. Både framställning och transporter av ämnet måste vara säker.
Alfred Nobel och hans far började arbeta med detta sprängämne, även kallat nitroglycerin. De försökte göra det säkrare genom att blanda i svartkrut och tillsätta en stubintråd. 1862 lyckades de första gången få nitroglycerin att explodera, dvs under kontrollerade former. Två år senare kom ett avgörande genombrott.
År 1864 gjorde Alfred Nobel den kanske viktigaste av alla sina uppfinningar, nämligen tändhatten, eller knallhatten. Med denna föddes den moderna sprängtekniken - av stor betydelse vid fortsatta tunnelbyggen och kanalarbeten. Behovet fanns även inom gruvhanteringen.
Fortfarande var dock nitroglycerinet - eller sprängoljan, som Nobel nu kallade ämnet - farligt att handskas med. En brutal påminnelse om detta var en svårt olycka 1864, den s.k. nobelska smällen. Vid en explosion i den året innan öppnade fabriken i Stockholm dödades fem personer, däribland brodern Emil Nobel.
Detta drev fram en hårdare lagstiftning för hanteringen av sprängämnet. Nobels verksamhet fick flytta till Vinterviken vid Mälaren, utanför Stockholm. Inte desto mindre inträffade flera explosioner. Det nybildade företaget Nitroglycerin AB (Nitro Nobel AB) hade även öppnat en fabrik i Hamburg i Tyskland - också där skedde en svår explosion. Dessutom inträffade en explosion i USA och två ombord på olika fartyg. Den självklara uppgiften blev att försöka göra sprängämnet säkrare.
År 1865 lyckades detta, med uppfinnandet av dynamiten. Patent fick Nobel 1866-67. Dynamit består av nitroglycerin uppsuget i kiselgur, vilket sedan formats till stavar. Detta ämne är stabilt och tål hårda stötar.
Nu växte Nobels företagsimperium. Dynamiten efterfrågades i hela världen och fabriker öppnades i flera länder. Nobel själv skulle komma att tillbringa större delen av sitt liv utomlands. Han hade bostäder både i Paris och i Italien.
Det fanns dock brister även hos dynamiten. Den tålde inte vatten. Vattenskadad dynamit kunde explodera vid kontakt med eld.
År 1875 lyckades Nobel lösa även denna uppgift, genom uppfinnandet av spränggelatinet. Detta kan användas även under vatten. Samtidigt har det bättre sprängverkan än dynamit.
Ur boken "Svenska uppfinnare" av Karlsson/Erséus:
"Kreativiteten är hans bästa psykoterapeut. Alltid nyfiken, alltid törstig på ny kunskap... Han är blek som en snödriva, denne son av Norden. Sjuklig, förmodligen hypokondrisk, har han hela sitt liv jagat runt mellan kurorter och specialister för att få bukt med ömmande muskler, plötsliga svimningsanfall, näsblod, reumatism, migrän, sömnlöshet, munsår, dålig mage och 'stick i hjärtat'. Han försvinner i dagar, veckor och återvänder med mörka glasögon och med bandage om huvudet."
Nästa uppgift som Alfred Nobel tog sig an var att finna en ersättning för svartkrut i vapen, för att skicka iväg kulor och granater. Det skulle vara effektivare och dessutom röksvagare. Spränggelatinet kunde dock inte användas i detta sammanhang, det exploderade för snabbt och förstörde vapnen.
År 1884 kom således ballistiten, även kallat "Nobel-krut". Det var en blandning av nitroglycerin och nitrocellulosa som värmdes tills det stelnade, varpå det maldes till pulver.
Företagsimperiet och förmögenheten fortsatte naturligtvis att växa. 1894 köpte Alfred Nobel Bofors i Karlskoga.
Ur boken "Svenska uppfinnare" av Karlsson/Erséus:
"...Nobel är nu en gång för alla en gåta, en paradox, en motsägelsefull, undanglidande person, som i hundra år gäckat forskarna:
Ständigt sjuklig, men med okuvlig energi.
Generös mot vännerna, men tvär och tystlåten i stora sällskap.
Dåligt skolutbildad, men med ett klart intellekt och en imponerande boksamling."
"Uppfinnare av dödliga krafter, men i grunden en hängiven fredsälskare."
Alfred Nobel avled 1898, vid 65 års ålder. Han efterlämnade ett testamente som väckte uppseende!
Ur boken "Svenska uppfinnare" av Karlsson/Erséus:
"'Europas förmögnaste luffare' kallas han i pressen, men överväger på allvar att flytta hem till Sverige för gott.
Han hinner aldrig. Den 7 december 1896 drabbas Alfred Nobel av hjärnblödning i lyxvillan i San Remo."
"När testamentet öppnas kommer chocken. Av de 33 miljoner han samlat i sin förmögenhet ska 31 utgöra en speciell fond som varje år delar ut räntan till 'dem som under det förlupne året hafva gjort menskligheten störst nytta'."
"Den unge Ragnar Sohlman handlar med exceptionell snabbhet och klarsyn. Med dragen revolver sitter han själv på kuskbocken, när en täckt hästdroska i största hemlighet fraktar förmögenheten från det hemliga kassafacket till svenska konsulatet i Paris. Där läggs alltsammans i små, små paket - vart och ett värt cirka två miljoner kronor - och skickas i vanliga, diskreta brev till Sverige. In i det sista är Alfred huvudperson i en internationell thriller, full av rävspel, dramatik och med oerhörda konsekvenser. Bland aktörerna märks svenske kungen Oscar II som anser testamentet 'ofosterländskt' och försöker förgäves få donationen att enbart gälla svenska medborgare."
Utöver sina viktiga uppfinningar har Alfred Nobel alltså avsatt spår genom instiftandet av Nobelprisen. Enligt testamentet ska priser utdelas för de främsta forskningsinsatserna inom fysik, kemi och medicin. Till detta kommer ett litteraturpris och ett fredspris. 1968 beslöts om instiftande av även ett ekonomipris.
De första nobelprisen utdelades 1901. De instanser som beslutar om pristagare är Vetenskapsakademin, Karolinska Institutet och Svenska Akademin. Om fredspristagare beslutar norska stortinget och detta pris utdelas i Oslo. Övriga priser utdelas i Stockholm, vid en stor bankett i Blåhallen, Stadshuset. Dit inbjuds 1.200 personer, däribland kungligheter och tidigare pristagare.
Prispengarna hämtas ur avkastningen på placeringarna av medlen ur den nobelska förmögenheten. Nobelpriset har blivit världens mest åtrådda utmärkelse, varvid äran sannolikt väger mer än pengarna.
Valet av pristagare har dock ofta varit kontroversiellt. Exempelvis har fredspriset utdelats till Henry Kissinger - en av alla tiders värsta krigsförbrytare!