|
|
|
||||
|
Född: 1691, i Stockholm. Samtida med: Karl XII, Fredrik I Nyckelord: ångmaskin, dykning Död: 1747.
|
 |
|
|
|
||||
|
Född: 1691, i Stockholm. Samtida med: Karl XII, Fredrik I Nyckelord: ångmaskin, dykning Död: 1747.
|
|
Ur Herman Lindqvist, "Nyttan och nöjet":
"På Riddarhuset höll uppfinnaren, köpmannen och amatörfysikern Mårten Triewald föreläsningar i fysik, illustrerade med häpnadsväckande försök inför herrar som växt upp i den gamla skolan, där teologin styrde och varje ny upptäckt kunde leda till anklagelser för kätteri och gudlöshet. Triewald hade under studie- och affärsår i England lärt sig allt om ångmaskiner och han låter bygga en 'eld- och luftmachin' för att driva ett pumpverk i Dannemora gruva, Sveriges första ångmaskin. Han konstruerar även Sveriges första luftkonditionering, ett slags 'väderväxlingsmaskin' som skulle lätta upp luften inne under däck på fartygen, och ett system att odla växter i drivbänkar med ångkraft."
Mårten Triewald föddes i Stockholm 1691. Han var son till en smed, invandrad från Tyskland. Mårten fick gå i Tyska skolan, därefter blev det arbete i ett handelshus. På fritiden bedrev han dock självstudier, i naturkunskap och ingenjörskonst.
1716, vid 25 års ålder, utvandrade Mårten Triewald till England, i hopp om att där få lära sig mer om köpenskap. Det gick inte som han tänkt sig, men i slutändan lyckades han knyta kontakter som ledde fram till att han fick ansvar för uppförandet av en ångdriven pump vid en kolgruva i Newcastle. I England träffade Triewald framstående vetenskapsmän som Isaac Newton och Thomas Newcomen - uppfinnare av den första praktiskt användbara ångkraftmaskinen.
Ångkraften hade ju den stora fördelen jämfört med vattenkraft, att den kunde placeras där en industriell verksamhet fanns. Verksamheten behövde inte placeras vid vattenflöden. Beträffande gruvor var någon annan placering än den givna hursomhelst inte möjlig.
När Mårten Triewald efter tio år återvände till Sverige fick han ett nytt viktigt uppdrag. Dannemora gruvor i Uppland hade problem med länspumpningen i gruvgångarna. I Norra Silfbergsgruvan skulle därför installeras en ångmaskin byggd efter ritningar av Triewald. Det skulle bli den första i Sverige och dittills största i ångmaskinen i världen.
Maskinen utgjordes av en vertikalt uppställd metallcylinder, i vilken en kanna med pistong rörde sig uppåt, då ånga under tryck insläpptes och nedåt, då ångan kondenserades genom kylning. Den skulle enligt Triewalds beräkningar ersätta 66 hästvindor.
Ur Sten Söderbergs bok "Stora svenskar":
"Maskinen var byggd så, att ångpannan låg placerad direkt under cylindern, i vilken kolven gick upp och ned. I cylindern skedde ångans kondensering. Drivkraften i dessa 'eld- och luftmachiner' erhölls nämligen genom att atmosfärstrycket verkade på kolvens översida, sedan vakuum hade uppstått i cylindern efter direkt insprutning i den av kylvatten. Triewald uttryckte det så här: 'Wattnet kyler den högeligen rarifierade Luften och betager all thes utwidgande kraft hwarigenom Luftens Tyngd nedtrycker Machins Pistons.' Omkastningen av de ventiler som blåste in ånga och kylvatten i cylindern skedde automatiskt och reglerades av en anordning som var direktkopplad till den stora balansen.
Maskinen i Dannemora gruvor gjorde, 14, 15, 16 slag eller lyftningar i minuten. Uttrycket slag är säkert det bättre - man kan än idag i Tekniska museet, där en stor modell förvaras, få ett begrepp om det oväsen maskinen bör ha fört."
Maskinen provades första gången sommaren 1728. Den fungerade dock inte så bra som man tänkt sig. Först efter nära två år var gruvan i det närmaste tömd på vatten. Därefter blev det åter stopp. Gruvintressenternas tålamod var då slut och vidare försök med maskinen inställdes.
Ett annat område där Mårten Triewald gjorde insatser var dyktekniken.
Sjöfarten var inte riskfri, även om åtskilligt gjorts för att förbättra säkerheten. Fyrarna var visserligen få, men alla kända grund i farlederna var utprickade, sjökorten var för sin tid goda och lotstjänsterna var fullt utbyggda.
Trots detta var skeppsbrott inte ovanliga. Ibland sjönk fartyg med värdefulla laster, vilket ledde till bärgningsförsök. Det första kända exemplet på ett mera omfattande svenskt bärgningsförsök är Treilebens uppfiskande på 1600-talet av åtskilliga av Wasas kanoner.
Mårten Triewald gav ut en bok om dykarkonsten, "Konsten at lefwa under Watn", som anses banbrytande, och han utvecklade och konstruerade också dykarklockor.
Triewald tog initiativ till bildandet av Norra bärgningskompaniet. I en kunglig dykeriförordning av 1734 gavs Dykeri- och Bärgningskompaniet ensamrätt att ge bärgningshjälp. Sällskapet hade alltså fått kungligt monopol på att bärga fartyg och därmed också tillgodogöra sig bärgningslönen.
Mårten Triewald hade också botaniska intressen. Till sin trädgård (vid nuvarande Arvsfurstens palats) i Stockholm införde han plantor från Holland.
Söderberg:
"...silkesmaskodlingen slog ändå väl ut och bevisade, att denna sorts husflit också kunde anpassas efter svenska förhållanden. Han fick också mandelträd att uthärda stockholmsklimatet, cypresser växte upp i hans trädgård och en imponerad besökare skildrar hans odling av ananas, 'en amerikansk frukt av kostbar art som skall vara alldeles makalöst smaklig'. Odlingen slog väl ut,.."
Triewald fick 1738 kontakt med en annan framstående svensk, just inflyttad till huvudstaden från Småland:
"Hans namn var Carolus Linnaeus, en för alla andra än de vetenskapligt bevandrade dittills okänd storhet. De blev goda vänner och diskuterade ett uppslag, som skulle få den största betydelse för vårt lands ära och anseende. Mårten Triewald hade 1731 blivit medlem av Royal Society, världens äldsta och förnämsta vetenskapliga sammanslutning,.."
De beslöt att ta initiativ till en motsvarighet i Sverige. Med stöd av framförallt Jonas Alströmer inrättades således Kungliga Svenska Vetenskapsakademin, 1739. I denna akademis handlingar blev sedan Triewald en flitig medarbetare.
 |
 |
