Ordförandeord Ur Blågula FRÅGOR nr 5/95:
Hägers story Som nämndeman är ju kriminalpolitik och det svenska rättssamhället ett stort intresseområde för mig. Jag har för Blågula FRÅGOR lovat komma med några betraktelser över tillståndet i nationen i dessa frågor.
Vad vore då lämpligare än att börja med just det "skrämmande" exempel som Dagens Eko tog upp i sin sändning den 9 juli. Reportern Björn Häger hade "grävt fram" en dom - den enda dom - där jag var skiljaktig i Hovrätten. Den bevisade hans tes att jag ogillar invandrare och vill ha strängare straff. Mina skiljaktiga domar under sex år i Tingsrätten var tydligen ointressanta - de hade punkterat hela Hägers story om mig.
I Hovrättens dom i juni reserverade jag mig i domen mot JC. Han dömdes i mars 1995 till fängelse i ett år och åtta månader av Tingsrätten för misshandel, olaga hot och ofredande. Han fälldes på samtliga åtalspunkter av en enig nämnd. Båda parter överklagade domen och åklagaren yrkade på en avsevärd straffskärpning i hovrätten.
De fyra målsägande gjorde ett mycket trovärdigt intryck och deras redogörelse ifrågasattes inte på en enda punkt av hovrätten. JC ljög konsekvent under de båda rättegångarna, han ville inte ens vidkännas sin egen röst på ett inspelat band... Vi i hovrätten var eniga om att ändra domen i tingsrätten från misshandel till grov misshandel. Dock ville de övriga stå fast vid 1 år och 8 månader, medan jag ville ha ett längre straff.
I tre år hade JC:s sambo utsatts för en behandling av honom, som närmast kan betraktas som en tre år lång utdragen tortyr. Hon hade blivit både sparkad och slagen med knytnävar i ansiktet. Av naturliga skäl kunde hon inte redogöra för alla misshandelstillfällen. Men vid ett trettiotal fall kunde hon ganska exakt ange tidpunkt och händelseförlopp. Men även dessemellan har våld förekommit. Enligt vittnen så ofta som upp till tre gånger i veckan. Även under lugnare perioder levde hon under konstant hot om misshandel. Hon kunde aldrig förutse när nästa knytnävsslag skulle komma.
JC är utländsk medborgare, från södra Europa. Han fick permanent uppehålls-tillstånd 1986. Han är tidigare dömd för misshandel både 1983 och 1987. Ingen påföljd 1983! Ingen påföljd 1987! 1988 dömdes han till fyra månaders fängelse för varusmuggling. Han kom ut efter två... 1994 fick han besöksförbud i sex månader. Av vilken anledning fick vi aldrig veta i hovrätten...
Jag ansåg inte att 1 år och 8 månader var tillräckligt för denna brottslighet. Lagen säger att maxistraffet för grov misshandel är tio år. Jag ville att han skulle dömas till tre år. Men vi domare måste tydligen inte bara döma efter Sveriges Rikes Lag, utan också efter tidigare praxis. Även två och ett halvt år anses ligga långt över praxis, och mitt ställningstagande skulle betraktas som mycket olämpligt.
Min reservation hamnade till slut på 2 års fängelse. Alltså fyra månader mer än vad majoriteten ville. Det var denna reservation som, enligt Björn Häger, stärkte hans tes om den främlingsfientlige nämndemannen Anders Sundholm...
Det skulle vara intressant att höra vad svenska folket tycker. Kanske får jag till och med stöd av Sveriges kvinnor? Men å andra sidan anser många av landets kvinnoorganisationer att fängelsestraff är olämpliga som påföljd, så man vet aldrig...
Men jag tror i alla fall att den här mannens f.d. sambo skulle behövt lite längre viloperiod.
Anders Sundholm
|
|