Följande inlägg
sändes den 15 december till "DN Debatt", blev dock refuserat:
En redaktörs
ansvar
Diskussionen mellan Bryntesson/Bengtsson/Johansson
och Mats Bergstrand om DN Debatt är principiellt intressant:
Efter vilka kriterier ska urvalet av debattinlägg göras?
Vilket ansvar har en debattsidesredaktör?
På trions kritik av DN Debatts publicering
av ett inlägg från Alonzo/Fonseca svarar Bergstrand, den 13/12:
"Tjänstemännen
tycks anse att en debattredaktör själv ska omfatta alla de ståndpunkter
som hon eller han väljer att publicera. Det ställer ganska långtgående
krav på åsiktsmässig ombytlighet"
Detta är ju en missuppfattning, och
en helt onödig sådan! För envar som läser tjänstemännens
inlägg, och försöker förstå, är det uppenbart
att de menar något annat.
På varje större dagstidnings
debattsida - och DN Debatt är där knappast något undantag
- inkommer väsentligt fler inlägg än vad man kan bereda utrymme.
Det måste därför ske ett urval. De flesta inlägg refuseras,
endast ett fåtal sållas fram till publicering.
Om denna sållning inte sker helt slumpmässigt
görs den efter vissa kriterier. Man måste förutsätta
att de inlägg som redaktören väljer att publicera är
inlägg som han finner ha något att tillföra. Det kan vara
så att de kan väcka debatt i en viktig fråga, det kan vara
så att inlägget rymmer intressanta synpunkter, tillför nya
aspekter och är särskilt välskrivet.
Skulle en skribent få in ett inlägg
som helt baserar sig falska uppgifter och en felaktig verklighetsbild måste
det rimligen ses som ett olycksfall i arbetet. Ett krav på publicerade
inlägg måste vara att de når upp till ett minimum av vederhäftighet.
En annan sak är att det rent praktiskt
kan vara svårt för en debattredaktör att åstadkomma
en sådan faktakontroll. Men om skribenten ifråga är känd
för att vara onyanserad och intaga en lättsinnig hållning
till sanningen - då borde det vara en varningssignal för redaktören.
Ett tydligare exempel än Mikael Alonzo torde här vara svårt
att uppbringa. Han har exempelvis hävdat att det inte längre förekommer
någon invandring till Sverige av betydelse och att kriminella utlänningar
regelmässigt utvisas.
Det inträffade gör Mats Bergstrands
agerande tredubbelt anmärkningsvärt:
För det första.
Bergstrands sätt att prioritera bland inlägg. Hur kunde han bereda
utrymme för ett så undermåligt bidrag som Alonzo/Fonsecas?
Det är få förunnat att få
ett inlägg publicerat på DN Debatt, det borde borga för
hög kvalitet. En bedrift är att bli publicerad mer än en
gång. Juan Fonseca har sedan den 1/1 -95 fått in mer
än 15 inlägg. Kan detta förklaras på annat sätt
än att Mats Bergstrand öppnat en gräddfil för just honom?
För det andra.
I en debatt måste en hedersregel vara att försöka förstå
sina motståndare rätt, att inte hänge sig åt medvetna
missuppfattningar. Mot denna regel bryter Bergstrand själv, när
han istället borde föregå med gott exempel.
För det tredje.
Alla kan göra fel, men man måste kunna inse när man gjort
fel och erkänna detta. Mats Bergstrand låser sig istället
i prestige - återigen ett dåligt föredöme!
Ovanstående vore inte fullt så
allvarligt om Mats Bergstrand var vemsomhelst - men det är han ju inte.
Han har större inflytande än kanske någon annat redaktör
över vilka frågor som ska hamna på den politiska dagordningen,
vilka medborgare som ska få yttra sig och vilka åsikter som
ska uppfattas som "rumsrena".
Mats Bergstrand är, som debattredaktör
på DN, en av Sveriges främsta makthavare. Det är uppenbart
att han inte har kapacitet att leva upp till denna viktiga roll.
Jan Milld 
Anders Sundholm