DN den 16/12 -04 rapporterar om en lönehöjning på 13.000 i månaden för Stockholms stadsdirektör, Bosse Sundling, till 105.000 kronor. Biträdande stadsdirektörna Inger Båvner och Gunnar Söderholm får höjningar på 12.000 respektive 5.000 kr, till månadslöner på 89.000 respektive 75.000 kronor.

"Samtliga tre är politiskt tillsatta av socialdemokraterna i Stockholm, och s var ensamt om att rösta ja till höjningarna vid personal- och demokratiutskottets möte..."

DN avslöjar också en form av jäv:

"Inger Båvners dotter, Karin Gustafsson (s), var närvarande vid mötet. Hon lämnade mötet när moderns lönehöjning röstades igenom, men var närvarande vid omröstningen då oppositionens krävde återremiss av förslaget, vilket inte gick igenom."

Personalborgarrådet Leif Rönngren försvarar s-agerandet:

"Oberoende konsultet har visat att vi har lägre löner än andra kommuner... när oppositionen inte varit med på tåget har vi valt att ta ansvar,.."

"- Vi behöver konkurrera med löner för att få de bästa cheferna."

En reflexion:

Påverkas personuppsättningen verkligen av denna löneförändring?

Skulle Sundling, Båvner eller Söderholm tagit annan anställning utan denna lönehöjning?

Eller blir nu följden att de kommer att ersättas av andra personer, som är mer kvalificerade?

Vilka erfarenheter finns från tidigare lönehöjningar?