En artikel ur Aftenposten i oktober -03 hade som rubrik: "INGIFTE SKADAR PAKISTANERNA. BEFRIA ER FRÅN OKET!"
Ingress: "Arrangerat äktenskap mellan syskonbarn är det vanliga mönstret bland norskpakistanier. Undersökningar visar att detta system låser fast gruppen i en ghettotillvaro, och lägger fröet till en ny social underklass, varnar Hege Storhaug, ledare för människorättsorganisationen Human Rights Service. "
"Ingen sedvänja är så hindrande för integration och så präglad av ofrihet och tvång som arrangerade äktenskapen mellan kusiner. Ändå vill inte majoriteten på Stortinget befria de allt större grupperna i Norge från denna börda. Forskning visar att endast ett förbud mot kusinäktenskap kommer att ge effekt: Föräldrar och barn klarar inte att stå emot pressen från familjerna i hembyarna om hjälp till nytta.
Vi har nu fått veta att merparten av norsk-pakistanier gifts bort till kusiner på fars- eller morssidan i föräldrarnas hemlandsby. Vi är djupt bekymrade över de enskilda personernas öden sett i ljuset av brist på rättssäkerhet generellt och rätten att kunna råda över egen kropp och framtid speciellt."
Extra hämmande för integrationen är det, skriver Storhaug, när kusinen hämtas i familjens ursprungsland:
"Men vi hör aldrig ett varningens rop från dem som för länge sedan borde ha skrikit högt om ett hjälpande handtag - centralt placerade norsk-pakistanska politiker. Ja, vi säger handtag, eftersom norsk-pakistanierna svårligen kan klara att stoppa denna nedbrytande sedvänja utan handfast hjälp från högsta politiska ort. Oavsett hur många gånger - och på vilket sätt som vi vrider och vänder på problemställnigen, landar vi på den obehagliga konklusionen: Återinför förbud mot kusinäktenskap!
Hur är det möjligt att norsk-pakistanska flickor på 18 år till synes frivilligt reste till Pakistan i somras och nu söker familjeåterförening med kusinen-äkta maken? Hur är det möjligt att en norsk-pakistansk man på ca 30 år knuten till vår organisation trodde att han reste på semester men nu är tvångsgift med sin kusin? Vad är det egentligen som händer? Och vad ska man säga om väletablerade politiker som redan för länge sedan har lovat bort sina egna barn till kusinen i Pakistan? "
En dansk, Anders Hede, sammanställde forskningsresultat om utbredningen av kusinäktenskap i ursprungsländer och i europeiska invandringsländer, samt analyserade materialet:
"Först till det mest alarmerande exemplet: I England, som har haft invandring i ca 50 år, är sikherna från Indien en integrations-succé, medan pakistanierna är ett integrations-fiasko socialt och ekonomisk sett. Varför? Både sikherna och pakistanierna är ju hårt arbetande människor och de utvandrade från nästan samma område. Svaret är äktenskapsmönstret. Sikherna har kulturellt förbud mot att gifta sig inom släkten. Liksom pakistanierna hämtade de också äkta makar i hemlandet när de flyttade till England. Men äktenskapen fungerade ofta dåligt, särskilt för kvinnor uppväxta i England som fick en äkta man med andra könsbegrepp än de själva.
Sikherna, som inte hade förpliktelse att hjälpa familjen till migration genom äktenskap, kunde därför se sig om efter äkta makar i England och Europa. Att gifta sig med 'främmande' ledde till avveckling av storfamiljer och bildande av kärnfamiljer. Detta ledde i sin tur till att sikherna flyttade ut från de typiska ghettona. Barnen blev således snabbt integrerade. De kan flytande engelska vid skolstarten och studier visar att barnen presterar bättre i skolan än engelska barn! Och, lika uppseendeväckande, sikhkvinnorna har i genomsnitt högre inkomst än brittiska kvinnor i dag! Sikherna har dessutom kunnat vända näsan bort från hemlandsbyarna, något som har stimulerat till investeringar i England, i bostad och i yrkesliv. Samtidigt har de behållit sin kulturella och religiösa särprägel."
Med pakistanierna är det annorlunda:
"De är fortfarande vända mot hemlandet, där det investeras i stora bostäder, och reseverksamheten 'hem' är hög (jfr Norge). Fjärde generationens barn börjar skolan utan att kunna engelska. Bara ca 20 procent av kvinnorna är i arbete, på grund av cementerade attityder till jämställdhet. Arbetslösheten är hög bland männen, på grund av låg utbildning: De klarade inte att ställa om sig när den brittiska industrin kollapsade.
Pakistanierna lever i ghetton och i storfamiljer som utestänger medlemmarna från England. Detta betyder inte att pakistanierna är mindre smarta eller humana än sikherna. Det handlar om kusinäktenskap. Det handlar om förpliktelser - upplevda eller pålagda gentemot en marginaliserad kvarvarande familj. Vem kan väl neka syskon att hjälpa barnen till det ekonomiska Mekka Väst? Siffrornas språk är enligt Hede kristallklart: Drygt 40 procent i första generationen är gift med en kusin. I andra generationen ca 70 procent! Och därmed den högsta registrerade utbredningen bland andra generationsinvandrare i Europa. "
Hede drar slutsatsen att det inom denna äktenskapsform finns starka tvångselement:
"En rad studier visar också att just äktenskap med kusiner är särskilt oönskat bland de unga. Ska vi låta denna allvarliga orätt fortsätta? Utmärkande för dessa äktenskap är låg ålder hos bruden (indikerar tvång) och låg utbildning (om någon), hög nativitet. Vidare genomgående låg utbildning för barnen, på grund av dålig ekonomi och/eller önskan att avskärma barnen från andra grupper, extra stark könssegregering, dyrkan av oskulds-idealet. Sammanlagt en mycket inåtvänd orientering.
I Norge är ca 50 procent i första generationen pakistanier gift med en kusin. För andra generationen föreligger inte data. Men erfarenhet och sannolikhet antyder en ökning till ca 60 procent."
Hede tror inte att det räcker med dialog för att få till stånd en ändring, pga:
"1: De täta banden till ursprungslandet, kombinerat med redan utbredd praxis med kusinäktenskap och därmed press på föräldrarna om att använda barnen som levande visum.
2: Barnen vet att föräldrarna är bundna av avtal. Ett nej från deras sida kommer att utlösa allvarliga familjekonflikter. Därför måste både föräldrar och barn befrias - de måste ges möjligheten att lägga bort skuld- och ansvarskänsla. De måste få möjligheten att visa att staten Norge säger nej, kusinäktenskap är inte (längre) tillåtet!
Sjukdom och missbildningar var orsaker till förbud mot ingifte i det gamla Norge. I dag behöver vi förbud av samma skäl och kanske ännu viktigare, eftersom Norge har förpliktigat sig att hålla konventioner om de mänskliga rättigheterna, samt att hela befolkningsgruppers levnadsvillkor står på spel.
Pakistanier är den största invandrargruppen i Norge, den med mest politisk makt och flest politiker - och enligt all sannolikhet också högst utbredning av kusinäktenskap."
Avslutningsvis referar Storhaug vad en kvinna i organisationen Human Rights Service sagt: "Det är tal med två tungor. De (invandrarmän) hävdar å ena sidan att de är utestängda från arbets- och bostadsmarknaden, samtidigt som de vägrar oss (kvinnorna) att arbeta och stänger in oss i bostäderna."
|
|