Döda själar som berikar

 Signaturen "Skribenten" på Exilen lade i februari 2005 ut en nedanstående text:

Döda själar som berikar ­ en dyster repris från 1994, med anledning av Uppdrag Granskning tisdag 8:e. Feb 2005. Det fanns ingen tidning som ville ta i min artikel för 10 år sedan

 


Nikolaj Gogol, (f.1809) betraktas som den förste stora epikern i den ryska 1800-tals litteraturen. Tidigt försökte han etablera sig som poet. Han fick anställning som tjänsteman i statsförvaltningen och ägnade sig sedermera åt läraryrket. En tid var Gogol professor i historia i Petersburgs universitet. 1836 lämnade han Ryssland och vistades återstoden av sitt liv i västeuropeiska städer. Han avled 1852. I Gogols större skapelser, komedin Revisorn (1836) och romanen Döda själar (1842), utvecklar han en skarpsynt och djupgående kritik av det ryska samhället. Huvudpersonen i Döda själar, Tjitjikov, är en skojare som reser runt bland ryska godsägare och gör skumraskaffärer: han uppköper "döda själar", det vill säga livegna bönder som har avlidit efter den senaste revisionen men som ännu inte strukits ur mantalslängderna. Lyckas han väntar en förmögenhet. Men skurken och medbrottslingarna avslöjas slutligen och får sitt straff.

Bedrägerier med döda själar i Sverige

Handlingen i Gogols roman från 1842 påminner starkt om sentida bedrägerier med döda själar i Sverige. Statistiska Centralbyråns (fd) generaldirektör, Jan Carling, manade redan för 10 år sedan, i ett PM 1994-10-04 till Riksskatteverkets chef, (fd) Lennart Nilsson, till stora ansträngningar för att höja kvalitén på folkbokföringens befolkningsregister. Flera statikstikkällor visar att c:a 10% eller c:a 40.000 personer av de utomnordiska invandrarna, som enligt folkbokföringen borde vistas i landet, ej längre gör det. Starka misstankar finns att dessa personer återflyttat till hemlandet, avlidit och begravts i det tysta. Så länge inga rapporter om dödsfall lämnas till svenska myndigheter så fortsätter utbetalningar av sociala förmåner förmedlade. Analysen baseras bl a på dödlighetsstudier eftersom uppseendeväckande få dödsfall registeras bland de utomnordiska invandrarna. Även postreturer och bortfall i statistiska undersökningar pekar i samma riktning. I huvudsak har SCB använt fyra metoder för att verifiera övertäckningen i befolkningsregistret. Metoderna är:

Kalkyl över dödligheten i olika befolkningsgrupper.

Redovisning av postreturer för invandrarpopulationer

Redovisning av bortfall i statistiska undersökningar

Återvandringen av chilenare

Beräkningarna utgår från de dödsfall som inträffat åren 1988-1992. Dödsfall som inträffar i Sverige registreras med mycket stor noggrannhet i folkbokföringen. Bortfallet i registrering och fel i den samma vid registrering av dödsfall är så litet att vi kan bortse från det, säger Jan Carling. Statistiskt vet man att dödligheten bland invandrare är högre än vad som gäller för den svenska befolkningen. Vidare är såväl sjuklighet som förtidspensionering högre bland invandrare än bland svenskar. Vid studier av dödligheten för invandrare och svenskar gäller följande förutsättningar:

* Dödligheten bland invandrare från Danmark och Norge antas vara högre än vad som gäller för svenskar eftersom dödligheten i Danmark och Norge är något högre än i Sverige. Islänningar har ungefär samma dödlighetsnivå som svenskar. De är emellertid så få att de inte påverkar resultatet för den gemensamma gruppen Danmark/Norge/Island.

* Dödligheten bland invandrare från Finland antas mycket högre än bland svenskar. Dödligheten i Finland är nämligen mycket högre än vad den är i Sverige.

* Dödligheten bland de utomnordiska invandrarna förväntas vara högre än bland svenskar och ligga på en nivå som är högre än bland invandrare från Danmark och Norge men ej så hög som hos finska invandrare.

Utgångsmaterialet för beräkningar i SCB datorer är register över avlidna i Sverige under åren 1988-1992 med följande indelning: (1) ålder, (2) kön, (3) födelseland (Sverige, Finland, övriga Norden samt länder utanför Norden) och (4) region (Stockholms län, övriga Sverige). Resultatet av datorkörningarna visade en överregistrering bland de utomnordiska invandrarna med c:a 10% av hela antalet utomnordiska invandrare. I absoluta tal var antalet överregistrerade c:a 40.000 vid årsskiftet 1989/90. Eller om vi vänder på resonemanget:

Med ledning av statistiska beräkningar i datorer baserade på kända fakta om dödligheten hos olika nationaliteter borde minst 40.000 utomnordiska invandrare ha rapporterats avlidna i Sverige under nyssnämnda 5-års period. Frågan är då var 40.000 utomnordiska invandrare har tagit vägen? För att få ett svar på detta måste vi gå till uppehållstillstånds- och pensionsreglerna

Enligt Invandrarverkets något underliga regelverk måste utländska medborgare vistas här mer än halva året för att vara berättigad till innehav av permanent uppehållstillstånd (PUT). Svenska folket har ju bibringats den uppfattningen att de hit komna "flyktingarna" var förföljda och ej hade några möjligheter att återvända utan att riskera liv och lem. Tvärsemot den villfarelsen har det skapats regelverk och lagar som möjliggjort en livlig trafik fram och åter mellan Sverige och hemländerna. Vidare stadgar utlänningslagen 2 kap 12 § att PUT skall återkallas om utlänningens bosättning i Sverige upphör. Enligt folkbokföringslagen 20 § skall en person som kan antas under sin normala livsföring regelmässigt komma att tillbringa sin vistelse utom landet minst ett år avregistreras från folkbokföringen som avflyttad.

De förmånliga pensionsreglerna för personer födda före 1938 är ett av skälen till att invandrare är så angelägna att deras föräldrar skall komma hit och erhålla PUT. Numera erhålls automatiskt sk garantipension, predestinerad anhöriginvandrare, med ett belopp uppgående till c:a 104.000:- årligen, därtill kommer ersättning för fri bostad.

SCB generaldirektör Jan Carling uttryckte klart att det är så gott som uteslutet att några misstag sker vid registreringen av dödsfall för såväl svenskar som för invandrare i Sverige. Slutsatsen blir att överregistreringen beror på att anhöriginvandrare återvänt till hemlandet med bibehållande av alla ekonomiska förmåner förmedlade via svenska banker. När "utvandrarna" sedan avlider finns det naturligtvis inga skäl för anhöriga att rapportera dödsfallen till svenska myndigheter för då upphör ju de ekonomiska vederlagen. Mörkertalet är stort eftersom undersökningen endast baseras på åren 1988-1992. Kanske det finns 50.000 eller 80.000 avlidna vars döda själar irrar omkring någonstans i världen och uppbär folkpension från Sverige! Hur länge, kan man fråga sig, har Försäkringskassan tänkt att sända pengar till avdöda utomlands? Kanske 50, 100 eller 200 år förlupit innan någon reagerat! Dagspressen censurerar på vanligt manér. Redan i oktober 1994 presenterades SCB´s resultat på ett seminarium i Stockholm. Först 10 månader senare, i juni 1995 behandlas SCB´s PM i medierna som om 40.000 personer på något sätt hade slarvats bort i folkbokföringen.

Att försörja 40.000 personer kostar 4-5 miljarder kronor årligen. Kanske landstingen ej nödgats till 1990-talets drastiska nedskärningar om utbetalningarna stoppats! Troligt är att Persson inte tänker starta skattjakt på döda själar. Erfarenheten visar i stället att Persson har stor uppfinningsrikedom när det gäller nya skattepålagor för svenska folket.

För något år sedan infördes lagen att utomlandsboende ålderspensionärer årligen skulle lämna in bevis för att de lever. Hur går en sån kontroll till? Skall pensionären själv resa till den svenska beskickningen och visa upp sig? Är det rimlig att en gammal människa skall resa kanske hundra mil med tåg eller buss och visa upp sig på beskickningen? Finns det överhuvudtaget en beskickning i landet ifråga? Om inte, hur skall då Sverige få bevis för att den äldreförsörjningsstödsförsörjde utomlandsboende pensionärer lever? Skall Sverige sända inspektörer som kontrollerar att pensionären ifråga verkligen lever? Idag finns det c:a 14.000 som får äldreförsörjningsstödet. Hur många är de om 15 år? Man kan anta att ett antal gengångare kommer att dyka upp i olika skepnader, påstå sig vara reinkarnerade och kräva fortsatt vederlag.

Om Nikolaj Gogol hade levt i dag hade han dels fått sig ett gott skratt, dels gratis fått intrigen till del två av romanen "Döda själar". Boken kanske hade slutat så här: "O svenska folk - när skall du vräka de bedragare ur sadeln som utarmar landet"!

 


 Se vidare:

Fuskutredningen

Granska fusk!

Svenskar som söker asyl