Döda
själar som berikar en dyster repris från 1994, med anledning
av Uppdrag Granskning tisdag 8:e. Feb 2005. Det fanns ingen tidning som
ville ta i min artikel för 10 år sedan
Nikolaj Gogol, (f.1809) betraktas som den
förste stora epikern i den ryska 1800-tals litteraturen. Tidigt försökte
han etablera sig som poet. Han fick anställning som tjänsteman
i statsförvaltningen och ägnade sig sedermera åt läraryrket.
En tid var Gogol professor i historia i Petersburgs universitet. 1836 lämnade
han Ryssland och vistades återstoden av sitt liv i västeuropeiska
städer. Han avled 1852. I Gogols större skapelser, komedin Revisorn
(1836) och romanen Döda själar (1842), utvecklar han en skarpsynt
och djupgående kritik av det ryska samhället. Huvudpersonen i
Döda själar, Tjitjikov, är en skojare som reser runt bland
ryska godsägare och gör skumraskaffärer: han uppköper
"döda själar", det vill säga livegna bönder
som har avlidit efter den senaste revisionen men som ännu inte strukits
ur mantalslängderna. Lyckas han väntar en förmögenhet.
Men skurken och medbrottslingarna avslöjas slutligen och får
sitt straff.
Bedrägerier med döda själar
i Sverige
Handlingen i Gogols roman från 1842
påminner starkt om sentida bedrägerier med döda själar
i Sverige. Statistiska Centralbyråns (fd) generaldirektör, Jan
Carling, manade redan för 10 år sedan, i ett PM 1994-10-04 till
Riksskatteverkets chef, (fd) Lennart Nilsson, till stora ansträngningar
för att höja kvalitén på folkbokföringens befolkningsregister.
Flera statikstikkällor visar att c:a 10% eller c:a 40.000 personer
av de utomnordiska invandrarna, som enligt folkbokföringen borde vistas
i landet, ej längre gör det. Starka misstankar finns att dessa
personer återflyttat till hemlandet, avlidit och begravts i det tysta.
Så länge inga rapporter om dödsfall lämnas till svenska
myndigheter så fortsätter utbetalningar av sociala förmåner
förmedlade. Analysen baseras bl a på dödlighetsstudier eftersom
uppseendeväckande få dödsfall registeras bland de utomnordiska
invandrarna. Även postreturer och bortfall i statistiska undersökningar
pekar i samma riktning. I huvudsak har SCB använt fyra metoder för
att verifiera övertäckningen i befolkningsregistret. Metoderna
är:
Kalkyl över dödligheten i olika befolkningsgrupper.
Redovisning av postreturer för invandrarpopulationer
Redovisning av bortfall i statistiska undersökningar
Återvandringen av chilenare
Beräkningarna utgår från
de dödsfall som inträffat åren 1988-1992. Dödsfall
som inträffar i Sverige registreras med mycket stor noggrannhet i folkbokföringen.
Bortfallet i registrering och fel i den samma vid registrering av dödsfall
är så litet att vi kan bortse från det, säger Jan
Carling. Statistiskt
vet man att dödligheten bland invandrare är högre än
vad som gäller för den svenska befolkningen. Vidare är såväl
sjuklighet som förtidspensionering högre bland invandrare än
bland svenskar. Vid studier av dödligheten för invandrare
och svenskar gäller följande förutsättningar:
* Dödligheten bland invandrare från
Danmark och Norge antas vara högre än vad som gäller för
svenskar eftersom dödligheten i Danmark och Norge är något
högre än i Sverige. Islänningar har ungefär samma dödlighetsnivå
som svenskar. De är emellertid så få att de inte påverkar
resultatet för den gemensamma gruppen Danmark/Norge/Island.
* Dödligheten bland invandrare från
Finland antas mycket högre än bland svenskar. Dödligheten
i Finland är nämligen mycket högre än vad den är
i Sverige.
* Dödligheten bland de utomnordiska
invandrarna förväntas vara högre än bland svenskar och
ligga på en nivå som är högre än bland invandrare
från Danmark och Norge men ej så hög som hos finska invandrare.
Utgångsmaterialet för beräkningar
i SCB datorer är register över avlidna i Sverige under åren
1988-1992 med följande indelning: (1) ålder, (2) kön, (3)
födelseland (Sverige, Finland, övriga Norden samt länder
utanför Norden) och (4) region (Stockholms län, övriga Sverige).
Resultatet av datorkörningarna visade en överregistrering bland
de utomnordiska invandrarna med c:a 10% av hela antalet utomnordiska invandrare.
I absoluta tal var
antalet överregistrerade c:a 40.000 vid årsskiftet 1989/90.
Eller om vi vänder på resonemanget:
Med ledning av statistiska beräkningar
i datorer baserade på kända fakta om dödligheten hos olika
nationaliteter borde minst 40.000 utomnordiska invandrare ha rapporterats
avlidna i Sverige under nyssnämnda 5-års period. Frågan
är då var 40.000 utomnordiska invandrare har tagit vägen?
För att få ett svar på detta måste vi gå till
uppehållstillstånds- och pensionsreglerna
Enligt Invandrarverkets något underliga
regelverk måste utländska medborgare vistas här mer än
halva året för att vara berättigad till innehav av permanent
uppehållstillstånd (PUT). Svenska folket har ju bibringats den
uppfattningen att de hit komna "flyktingarna" var förföljda
och ej hade några möjligheter att återvända utan att
riskera liv och lem. Tvärsemot den villfarelsen har det skapats regelverk
och lagar som möjliggjort en livlig trafik fram och åter mellan
Sverige och hemländerna. Vidare stadgar utlänningslagen 2 kap
12 § att PUT skall återkallas om utlänningens bosättning
i Sverige upphör. Enligt folkbokföringslagen 20 § skall en
person som kan antas under sin normala livsföring regelmässigt
komma att tillbringa sin vistelse utom landet minst ett år avregistreras
från folkbokföringen som avflyttad.
De förmånliga pensionsreglerna
för personer födda före 1938 är ett av skälen till
att invandrare är så angelägna att deras föräldrar
skall komma hit och erhålla PUT. Numera erhålls automatiskt
sk garantipension, predestinerad anhöriginvandrare, med ett belopp
uppgående till c:a 104.000:- årligen, därtill kommer ersättning
för fri bostad.
SCB generaldirektör Jan Carling uttryckte
klart att det är så gott som uteslutet att några misstag
sker vid registreringen av dödsfall för såväl svenskar
som för invandrare i Sverige. Slutsatsen blir att överregistreringen
beror på att anhöriginvandrare återvänt till hemlandet
med bibehållande av alla ekonomiska förmåner förmedlade
via svenska banker. När "utvandrarna" sedan avlider finns
det naturligtvis inga skäl för anhöriga att rapportera dödsfallen
till svenska myndigheter för då upphör ju de ekonomiska
vederlagen. Mörkertalet är stort eftersom undersökningen
endast baseras på åren 1988-1992. Kanske det finns 50.000 eller
80.000 avlidna vars döda själar irrar omkring någonstans
i världen och uppbär folkpension från Sverige!
Hur länge, kan man fråga sig, har Försäkringskassan
tänkt att sända pengar till avdöda utomlands? Kanske 50,
100 eller 200 år förlupit innan någon reagerat! Dagspressen
censurerar på vanligt manér. Redan i oktober 1994 presenterades
SCB´s resultat på ett seminarium i Stockholm. Först 10
månader senare, i juni 1995 behandlas SCB´s PM i medierna som
om 40.000 personer på något sätt hade slarvats bort i folkbokföringen.
Att försörja 40.000
personer kostar 4-5 miljarder kronor årligen. Kanske landstingen ej
nödgats till 1990-talets drastiska nedskärningar om utbetalningarna
stoppats! Troligt är att Persson inte tänker starta skattjakt
på döda själar. Erfarenheten visar i stället att Persson
har stor uppfinningsrikedom när det gäller nya skattepålagor
för svenska folket.
För något år sedan infördes
lagen att utomlandsboende ålderspensionärer årligen skulle
lämna in bevis för att de lever. Hur går en sån kontroll
till? Skall pensionären själv resa till den svenska beskickningen
och visa upp sig? Är det rimlig att en gammal människa skall resa
kanske hundra mil med tåg eller buss och visa upp sig på beskickningen?
Finns det överhuvudtaget en beskickning i landet ifråga? Om inte,
hur skall då Sverige få bevis för att den äldreförsörjningsstödsförsörjde
utomlandsboende pensionärer lever? Skall Sverige sända inspektörer
som kontrollerar att pensionären ifråga verkligen lever? Idag
finns det c:a 14.000 som får äldreförsörjningsstödet.
Hur många är de om 15 år? Man kan anta att ett antal gengångare
kommer att dyka upp i olika skepnader, påstå sig vara reinkarnerade
och kräva fortsatt vederlag.
Om Nikolaj Gogol hade levt i dag hade han
dels fått sig ett gott skratt, dels gratis fått intrigen till
del två av romanen "Döda själar". Boken kanske
hade slutat så här: "O svenska folk - när skall
du vräka de bedragare ur sadeln som utarmar landet"!