Insändare i Kristianstadsbladet den 6/3 -07:
STOPPA
ASYLINVANDRINGEN!
Asylhanteringen har mindre med flyktingmottagning att göra, den
fungerar som en slags invandringssluss, skriver Björn Collin, Sibbhult.
Enligt FN:s allmänna förklaring från 1948 om de mänskliga
rättigheterna, artikel 14, har envar rätt att i andra länder
söka och åtnjuta fristad från förföljelse. Flyktingbegreppet
grundas på formuleringen i denna artikel. Flykting är jag alltså
om jag på grund av förföljelse måste lämna mitt
land och söka skydd i ett annat land. Ordet asyl betyder just fristad
därav beteckningen asylsökande.
Till Sverige har det under de senare årtiondena kommit en strid ström
av asylsökande. Migrationsverket handlägger ansökningar om
asyl. Myndighetens uppgift är att bestämma den asylsökandes
identitet och bedöma om vederbörande har sådana skyddsbehov
att rätt till asyl föreligger. Detta måste vara en minst sagt
vansklig uppgift. Enligt uppgift är det vanligt att omkring 90 procent
av de asylsökande saknar identitetshandlingar trots att de kanske rest
över halva jorden för att komma hit.
Det är vanligt att man ljuger om sin identitet, sin härkomst och
de förhållanden som man anför som skäl för sin asylansökan.
Transporten av de asylsökande till Sverige sköts i flertalet fall
av kriminella organisationer som inte bara lotsar de asylsökande genom
en rad länder utan också förser sina "kunder" med
lämpliga, och osanna, identitets- och levnadsbeskrivningar avsedda att
presenteras i samband med asylansökan.
Ur denna härva av lögner skall alltså Migrationsverkets personal
"vaska fram" asylsökande som är verkliga flyktingar eller
som har andra särskilda skäl som kan motivera beviljande av uppehållstillstånd.
Under senare år har ungefär 10 procent av de asylsökande bedömts
som flyktingar. 90 procent är alltså inte flyktingar men söker
ändå asyl. Med hänsyn till den stora andelen "asylmissbrukare"
och den systematiska lögn som beledsagar ansökningarna om asyl,
kan man undra om Migrationsverket har någon som helst chans att med
en godtagbar grad av säkerhet fastställa vem som har rätt till
uppehållstillstånd.
Asylhanteringen har sannolikt ingenting med flyktingmottagning att göra
utan fungerar som en slags invandringssluss rätt och slätt. Som
urvalsinstrument för den svenska arbetsmarknaden fungerar den dessutom
dåligt. Stora grupper av dessa invandrare står efter flera års
vistelse här fortfarande utanför arbetsmarknaden .
Asylhanteringen producerar årligen mellan 40000 och 60000 uppehållstillstånd.
I år kan kanske siffran stiga till 100000. Huvuddelen är anhöriga
till asylsökande som beviljats uppehållstillstånd.
I takt med att vi låter asylprocessen producera nya medborgare och arbetssökande
ökar problemen med invandrare som inte får jobb, inte lär
sig svenska och överhuvudtaget inte bryr sig om att integrera sig i det
svenska samhället.
Istället bildas invandrargetton där utanförskap och politisk/religiös
extremism frodas och där invandrares barn går i svensk grundskola
i nio år utan att lära sig tala språket i det land de bor
i.
Trots de fortlöpande "eländesbeskrivningarna" om invandrares
bristfälliga samhällsintegration tillåter politikerna att
situationen år från år förvärras genom en fortsatt
omfattande asylinvandring. Utan överdrift kan asylinvandringen beskrivas
som en samhällsfientlig verksamhet vilket situationen i många av
våra kommunala skolor, bland annat i Landskrona, vittnar om.
Att verksamheten tillåts fortsätta enligt nuvarande koncept beror
på att politikeretablissemanget ser denna invandring som ett viktigt
tillskott till utvecklingen av Sverige som ett mångkulturellt land.
Ju fler invandrare från mycket främmande kulturer desto bättre
tycker både "Mona Sahlin-partiet"
och de andra riksdagspartierna, oavsett plats på vänster-högerskalan.
Mångkulturalismen är det politiska etablissemangets mest högprioriterade
mål inför vilket alla andra samhällsangelägenheter får
ge vika om det krävs.
Det är hög tid att slänga den mångkulturella tankeröran
över bord. Till att börja med bör vi sluta upp med att göra
invandrare av asylsökande. Invandrare kan vi välkomna om de på
grund av yrkeskunnande och engagemang för den demokratiska, fria, sekulära
och västerländska livsstilen kan antas berika vårt samhälle.
Asylsökande som är flyktingar skall ges en fristad vilket inte innebär
att de måste inlemmas som medborgare. De skall istället ges tillfälliga
uppehållstillstånd tills de kan återvända hem.
Därmed kommer sannolikt den omfattande strömmen av asylsökande
att reduceras till en rännil eftersom det inte är en fristad som
flertalet asylsökande efterfrågar utan bosättning i ett land
med bättre utkomstmöjligheter. När antalet asylmissbrukare
kraftigt minskat kan asylhanteringen åter bli den flyktingmottagning
som den tillskapats för.
