Då upphör kontraktet

Ur Dagens Nyheter den 29/5 -05:

"STATENS HÅRDASTE KRITIKER

Saker ska nämnas vid sitt rätta namn. När vi i Sverige talar om gräddfiler och affärer så handlar det om korruption - och inget annat, säger Inga-Britt Ahlenius, som har sett åtskilligt i den vägen. Offentliga organ ska behandla medborgarna efter enhetliga principer och inte ge förmåner till vissa av dem."

 " Inga-Britt Ahlenius om...staten som begrepp:

- Jag ser stor relevans hos filosofen Thomas Hobbes som talade om ett kontrakt mellan staten och medborgarna. Om staten inte klarar sin uppgift att skydda mot våld och upprätthålla rättssäkerhet, så upphör kontraktet."

Till de uppgifter som den svenska staten enligt Ahlenius misslyckas med hör rättssäkerhet och skydd för medborgarna:

"Där är exemplen många, anser hon och räknar upp några av dem: domstolarnas väldiga eftersläpning i sina ärenden, polisens oskickliga hantering av Göteborgskravallerna och den regelvidriga mörkläggningen av omständigheterna kring Osmo Vallos död.

Ansvaret vill hon delvis lägga på enskilda tjänsteman som har varit försumliga. Men samtidigt ställer Inga-Britt Ahlenius frågan: Vad är det för normsystem som har förmedlats uppifrån?

- Staten är en rättsordning, där det ska vara annorlunda att arbeta än i ett företag. Det saknas en etisk kod för statliga tjänstemän, som skulle inpräntas från första början - en värdebas gemensam för alla som arbetar med uppdrag i staten. Inte heller finns det tydliga processer för ansvarsutkrävande, vilket är mest märkbart på högsta politiska nivå, påpekar hon."

Riksdagen och KU utövar i praktiken ingen kontroll av regeringen:

"Omröstningarna sker efter partipolitiska linjer, där en regering som har parlamentarisk majoritet för det mesta vinner. Därför tillåts också en utnämningspolitik där statsministern kan fördela alla höga statliga poster efter eget gottfinnande.

- Processen sker utan någon som helst insyn, med totalt utrymme för godtycke - i skarp kontrast till vår egen bild av öppenhet. Så går det inte till i någon annan rättsstat. Där är det tvärtom självklart att posterna ska utlysas offentligt och personerna utses efter meriter, understryker Inga-Britt Ahlenius.

Nuvarande sätt att utse toppchefer får långsiktigt allvarliga följder för den statliga verksamheten, hävdar hon. Rekryteringen på lägre nivåer påverkas av att de högsta tjänsterna är vikta för personer utifrån, med oklara meriter. Och medborgarna får inte förtroende för en verksamhet som kan ledas av vem som helst, så länge det rör sig om politiska vänner till regeringen:

- Här skulle en förändring kunna börja nu, med poster som finns lediga. Formulera vilka krav som ställs på generalkonsuln i New York och chefen för Historiska museet och offentliggör dem! Sedan är det bara att utlysa tjänsterna och låta tillsättningsförfarandet ske öppet."

Inga-Britt Ahlenius pekar på svagheter i regeringskansliets sätt att fungera, på ett "ledningsvakuum mellan politiker och tjänstemän":

"Bristen på strategiskt tänkande i regeringskansliet är ett viktigt skäl till att den statliga förvaltningen har blivit så fragmentiserad,... Varje nytt behov ger anledning till en ny myndighet, utan diskussion om en helhet med medborgarens behov och intresse i fokus. Samverkan mellan olika offentliga organ fungerar dåligt eftersom ingen vill avstå pengar från sin egen budget:

- Människor slussas runt mellan olika myndigheter och samhällssektorer. De hamnar i en vårdkarusell eller i en rehabiliteringssväng, och i psykvården faller många av dem mellan olika instansers ansvar.

Utifrån medborgarens perspektiv - och samhällsekonomins - borde man ändra hela strukturen, samla huvudmannaskap och ändra myndigheters ansvarsområden, ..."

---