Aktuell kommentar - vecka 20/99:

 

 

Johan Ehrenberg

Arbete åt alla är viktigt, ur flera synpunkter:

Genom att som individ ha ett arbete kan man ingå i ett socialt sammanhang, utvecklas och känna självförtroende.

Genom att att många bidrar med sina insatser kan produktionen öka och fler behov tillgodoses.

Genom att färre behöver ofrivilligt gå arbetslösa minskar behov av såväl socialbidrag som kvoteringslagar. Därmed kan irritationsmoment och spänningar i samhället minska.

Men hur minska arbetslösheten?

 

ETC-REDAKTÖREN JOHAN EHRENBERG tillhör dem som framhåller efterfrågans betydelse för att skapa arbetstillfällen.

Utan köpkraft blir det svag efterfrågan, och företagen får inte avsättning för sina varor och tjänster. Då måste produktionen minska och företag lägga ned. Varpå fler människor blir arbetslösa. Staten bör därför stimulera efterfrågan.

Ett samhälles ekonomi kan inte liknas vid ett enskilt hushålls ekonomi. För att hushåll kan det vara klokt att spara och att inte leva över sina tillgångar. För ett samhälle kan ett "sparande" leda till ökad arbetslöshet. Och detta är det värsta tänkbara slöseriet.

För ett samhälle måste riktmärket vara att fullt ut använda sina tillgångar, och den viktigaste tillgången är människorna. Det klokaste och mest ekonomiska för ett samhälle kan därför vara att "slösa".

 

SÅ HÄR LÅNGT har Johan Ehrenberg förmodligen rätt. Men sedan driver han sina resonemang till ytterligheter, genom sin lättsinniga hållning till Sveriges statsskuld och dess årliga ränteutgifter på 100 miljarder kronor.

Ehrenberg anser att vi kan bortse från statsskulden, svenska staten kan gärna låna mer pengar. Det är ändå ekonomiskt klokt, eftersom det gör att fler människor kommer i arbete.

Detta resonemang bygger på att de pengar vi lånar faktiskt går till investeringar i Sverige, att de utökar vår produktionskapacitet. Då kan de ge tillbaka med ränta längre fram, så vi senare kan betala tillbaka våra skulder. Pengarna får inte gå bara till löpande konsumtion.

Men samtidigt är Johan Ehrenberg aktiv förespråkar för obegränsad invandring. I praktiken handler det om övervägande anhörig- och flyktinginvandring, inte arbetskraftsinvandring. Erfarenheterna viar att få av de som numera invandrar kommer in på arbetsmarknaden. Dessa människor blir till största delen bidragstagare, det blir alltså fråga om just konsumtion.

Man skulle kunna se det som en fyrfältstabell, där en horisontell axel avser skuldfrihet/skuldsättning och en vertikal axel avser produktiva investeringar/löpande konsumtion:

 

 1

2

 3

 4

Ruta 1 representerar då idealläget: inga skulder - produktiva investeringar.

Ruta 2 representerar skuldsättningar, men med hopp om balans på sikt - produktiva investeringar görs för de pengar som man lånar, så att man kommer att kunna betala igen.

Ruta 3 representerar balans: man håller sig flytande, utan skuldsättning.

Ruta 4 måste vara ett mardrömsscenario - skuldsättning till löpande konsumtion. Man lever över sina tillgångar.

Just i ruta 4 hamnar vi med Ehrenbergs politik.

Utan konsumtion - ingen produktion. Javisst!

Men utan produktion - ingen konsumtion. Inte långsiktigt.

Ett samhälle kan inte hållas igång bara genom en massa människor som konsumerar.

 

Mer på detta nationalekonomiska tema kan Du läsa i den av Svenska Journalistförbundet bannlysta boken "Försvara Demokratin!", särskilt kapitel 7: "Arbete åt alla!".