Aktuell kommentar - vecka 3/99:
Svenska språket lever farligt.
1. Sedan länge har vi ju stått under intensivt inflytande från den engelskspråkiga världen, främst USA. Resultatet har blivit inte bara låneord som berikar vårt språk. Engelska uttryck har också i stor omfattning kommit att ersätta svenska ord. "Post" har t ex förvandlats till "mail", "centrum" till "city" och "lag" till "team" - för att bara ta några exempel.
Bakom detta angloamerikanska inflytande ligger inte bara mängden av spelfilmer och TV-serier, skivor och sångtexter. En viktig orsak är också att det kan ligga status i att uttrycka sig på engelska - det låter liksom mer då. Tidskriften Expo ägnade sig således inte åt efterforskningar och faktasamlande - nej, den bedrev "research".
Statusfaktorn är även förklaringen till att mycket av den reklam som vänder sig till en svensk publik är - helt eller delvis - presenterad på engelska.
2. Till detta kommer nu effekter av massinvandringen. Det talas om "rinkebysvenska" - en variant på svenska språket med eget uttal, egen ordföljd och egna ord. Det har kunnat noteras att även etniskt svenska barn som växer upp i invandrartäta områden ibland får detta språk.
I den välmenande ambitionen att hjälpa fram invandrare har språkkraven i flera sammanhang sänkts. Det gäller skolor som låter invandrarelever gå vidare till gymnasiet, trots att de saknar nödvändiga grundkunskaper i svenska. Motsvarande gäller arbeten. Här finns helt osannolikt grova exempel: invandrare med dåliga svenskkunskaper har anställts som översättare!
Men på ett sätt är detta konsekvent: det krävs inte kunskaper i svenska ens för att få svenskt medborgarskap!
3. Till sist har vi en tredje faktor: etniska svenskars egen språkliga slapphet och/eller obildning. På Telias Passagen kan man se exempel på detta. Nyligen talade en debattör där om "chansen" att få AIDS. Rimligen är det inget positivt att bli dödligt sjuk, det rätta uttrycket är naturligtvis "risken".
Men det är värre än så. Språkdestruktionen utförs inte endast av "fotfolk". Ett parallellexempel till det ovannämnda erbjuder kultursidan i Aftonbladet den 7/1 -99:
"Tidningen Expo, en irriterande blåslampa i röven på det främlingsfientliga och rasistiska etablissemanget, tvingades lägga ned för ett år sedan. Expos ekonomi havererade fullkomligt tack vare en omfattande sabotage- och hotkampanj mot tryckeri och återförsäljare, och de idealister som jobbat gratis för att varna oss andra var utslitna.
Nu återuppstår Expo i form av ett mindre nyhetsbrev, med målet att bli tidning igen. Nu efter årsskiftet slås Expo ihop med Svartvitt, Kurdo Baksis uppkäftiga och oberoende tidskrift.
Annars har ingenting förändrats: Expo fortsätter att stå fri, på en solid demokratisk och humanistisk grund, och redaktionen behöver fortfarande allt stöd den kan få. Demokratin klarar sig inte utan Expos expertis."
Är inte sabotage och hot någonting negativt, särskilt om det resulterar i att idealister blir utslitna och att en demokratiskt föredömlig tidskrift tvingas lägga ned? Det rätta uttrycket måste väl vara "på grund av", inte "tack vare"!.
Åtminstone för några decennier sedan tillhörde denna typ av språkbruk sådant som rättades av skolornas svensklärare, när det förekom i uppsatser. Nu används det av yrkesskribenter på kultursidan i Sveriges största dagstidning. Varför?
Hur ska detta tolkas? Är skrivningen här utslag av en ambition att framstå som folklig och "uppkäftig" från etablissemangets sida?
ELLER handlar det om en form av felsägning? Är det så, att AB:s kultursida undermedvetet upplever hoten mot Expo som positiva?!
Det har väl aldrig riktigt klarlagts vilka som utförde aktionerna mot Expos återförsäljare. Klart är däremot att en av redaktörerna på Expo var en dokumenterad återfallsförbrytare.
Klart är också vem som vann på aktionerna, i vems intresse de skedde. Följden blev att Expo helgonförklarades och fick en uppmärksamhet som aldrig tidigare. Följden blev av Expo nr 3/96 distribuerades gratis i miljonupplaga över hela Sverige, med Aftonbladet och Expressen.
Ett nummer vars huvudartikel - "Blågult rättshaveri" - för övrigt riktade sig mot verkliga antirasister. Då är vi tillbaka till frågan om språkvård och ords användning. Den ovannämnda Expo-redaktören var anhängare av uppfattningen att vissa raser är underlägsna andra raser.
Läser man å andra sidan AB-citatet noga, ska man finna att skribenten ingenstans påstår att Expo skulle vara en "antirasistisk tidskrift". På den punkten har antietablissemangs-etablissemanget på Aftonbladets kultursida kanske gett sig.
Visserligen påstås att Expo skulle ägna sig åt att angripa "rasister", men det är uppenbart att AB-skribenten där menar bara invandringskritiker.
