En
iakttagelse som Blågula frågor kunnat göra alltsedan
mitten av 1990-talet är hur det plötsligt, till synes från
ingenstans, dök upp ett antal unga debattörer som alla verkade
vara "stöpta i samma form".
De:
•
var från början garanterade stort mediautrymme
•
kunde påräkna sista ordet i debatter
•
riskerade knappast mothugg eller kritisk granskning från redaktörer
•
hade påfallande likheter i sin argumentering och sina värderingar
•
kunde vara tvärsäkra och nedlåtande mot meningsmotståndare
•
var oemottagliga för fakta som motsade den i dem inplanterade verklighetsbilden
•
hade - i tal som i skrift - en oerhörd svada. De var som turbotrutar.
Till
denna kader hörde Mats
Deland, Andreas Rosenlund,
Gustav Fridolin,
Kalle Larsson, Thomas
Idergard och överhuvudtaget de flesta företrädarna
för riksdagspartiernas ungdomsförbund.
Nu
träder nya namn fram på scenen:
•
Andreas Malm, ung syndikalist
•
Frida Johansson Metso, ung liberal
•
Fatima Doubakil,
kränkthetsproffs.
•
Daniel Poohl,
Exporedaktör.
Andreas
Malm tillhör de prisbelönta, som mottagare av
"Björn-Afzelius-priset"
år 2003.
I
Wikipedia presenteras han som "författare,
journalist och politisk aktivist. Han har en bakgrund som medlem i Syndikalistiska
ungdomsförbundet i Stockholm och arbetar idag som på den syndikalistiska
veckotidningen Arbetaren. Han var även drivande till bildandet av
den svenska sektionen av organisationen International Solidarity Movement
(ISM)."
Nu
är Andreas Malm fast medarbetare på DN:s kultursida och har
där kunnat rikta grova angrepp mot Sverigedemokraterna.
Jimmie
Åkesson fick in ett svar i
DN den 26/2 -08, men i samma nummer kunde Andreas svara, för
att upprepa vad han redan sagt, med en replik som var längre än
det han skulle replikera på:
"Muslimerna har inte kommit hit för
att erövra: de har kommit på flykt undan länder i kris,
eller på jakt efter en dräglig inkomst."
Ett
exempel på hur man från pk-håll trappat upp sin argumentering.
Nu hävdas inte längre att de som kommer hit är förföljda
och behöver skydd - Sverige har ett åtagande mot envar som
önskar högre levnadsstandard.
"Den
ockupation sverigedemokraterna ser är ett fantasifoster. Det är
muslimernas fel, skriver Åkesson, att vi har 'ökad svenskfientlighet'
- vad nu det är för något..."
Andreas
har inget förstått om förekomsten av svenskfientlighet,
trots allt gatuvåld,
år efter år! Det är sannerligen att vara "stark
i anden". Just denna styrka är vad som kvalificerat Andreas
Malm till att få ingå bland trutarna.
"Sverigedemokraternas
mål kan inte uppnås med mindre än ett våldsamt
snitt genom folkkroppen, eller, med andra ord: etnisk rensning.
Detta är förvisso vad sverigedemokraterna eftersträvar.
Vad en sådan politik innebär om den faktiskt sätts i verket
vet vi från 1930- och 40-talens Europa."
Två
grepp är återkommande i Andreas Malms sätt att argumentera:
-
Det ena är, som ovan, att tillgripa värdeladdade begrepp och
skapa associationer till något negativt (begreppet "etnisk
rensning" associerar till våld och fysisk utplåning,
men vad SD arbetar för är ju en återvandring i ordnade
former)
-
Det andra är att anföra långa citat, följt av i princip
bara ett plågat stön, i vilket läsarna förutsätts
instämma (efter samma modell som Expo gjorde 1996 kring BGF-skriften
"Med facit i hand",
med artikeln "Blågult
rätthaveri").
Bloggaren
"Säfflemannen"
kommenterar:
"...eftersom
Hizbollaaktivisten Malm nu är 'en i laget' på DN:s redaktion
får Malm tydligen alltid och oundvikligen sista ordet."
"När jag har lite väl hätska ordbyten på den
här bloggen med någon kommentator ... Brukar jag, av ren princip,
försöka avsluta diskussionerna med att ge gästen sista
ordet och tacka för diskussionen, med tillägget tex att 'vi
kommer nog inte längre i den här frågan',.."
"Men
när Åkesson skriver en välavvägd replik på
Malms prilligheter, ja då svarar DN (dvs Malm) samma dag med en
replik, som alltså är längre, och som dessutom innehåller
samma typ av överhettade, gallsprängda, vänsterextrema
'argument' som Åkesson redan replikerat på…."
Frida
Johansson Metso är nyvald ordförande i Liberala
ungdomsförbundet (LUF). Hon har tidigare varit ordförande i
Liberala flyktingfonden och studerat en del psykologi vid Uppsala Universitet.
Frida
Johansson medverkade i februari i en debatt i TV-programmet "Uppdrag
granskning". Hon ansåg att alla ska ha rätt att komma
till Sverige och jobba. "Vilka är
vi att säga att de inte får vara här?"
frågade hon retoriskt. ”Migration
är äldre än politik!”.
Med andra
ord: helt fri invandring. Vi svenskar har ingen moralisk rätt att
ens försöka reglera inflödet av främlingar och ställa
några villkor för vilka som ska få komma hit.
Ett annat
moment i hennes argumentering var "globalisering".
Det räckte
att nämna själva ordet, det skulle gälla som ett argument
i sig.
Underförstått:
"globalisering" är något på en gång ofrånkomligt
och välgörande. Där finns bara fördelar, för
alla parter. Med
den utgångspunkten ger sig resten av sig självt: den som reser
invändningar är i bästa fall bara korkad, i värsta
fall ondskefull.
Mot sig
i debatten hade Frida Johansson en äldre herre från LO. Han
dristade sig vid ett tillfälle att hänvisa till sina 30 år
av erfarenhet kring problematiken. "Manlig
härskarteknik!", fnyste unga Frida.
Fatima
Doubakil är eller har varit ordförande för
Afrosvenskarna i Göteborg, styrelseledamot inom Centrum
mot rasism (CMR) och språkrör för något som
heter "Mänskliga rättighetsrörelsen".
Hon
medverkade i SVT:s program "Debatt" den 6/3 -08, där ämnet
var "Islamofobi". Många fanns det i studion och
tiden var knapp, men Fatima lyckades knipa ordet inte mindre än fem
gånger. Vid tre olika tillfällen kunde hon upprepa att "SÄPO
jagar muslimer i förorten". Det framgick inte om hon alls
kunde acceptera något försök till polisarbete mot terrorism.
Fatima
fick dessutom sista ordet.
Innan
dess hade hon hunnit ge programledaren, Stina Dabrowski, en reprimind
för att hon - enligt Fatima - avvek från ämnet genom att
ta upp en del problematiska handlingar från muslimers sida.
Genom
googlande på nätet får man snabbt fram en bild av Fatima
Doubakil som en variant av Kurdo Baksi - vresigt jagande oförrätter,
krävande misshagliga personers "huvud på ett
fat". Hennes väg kantas av anmälningar och
krav på diverse bestraffningsåtgärder.
Trogna
BGF-läsare känner till CMR
- dess verksamhetschef Amina Ek fick en handkassa på 10.000
kr i veckan att röra sig med. När CMR krävde ingripande
mot glassen Nogger fanns naturligtvis Fatima med på tåget.
Fatima
figurerade också - då som företrädare för Afrosvenskarnas
riksförbund - med krav på att alla Sveriges bibliotek måste
avlägsna seriefiguren Tin-Tin från sina bokhyllor.
Förbundet gjorde en JK-anmälan, för "hets mot folkgrupp".
Och Fatima skrädde inte orden: "Det
finns ingen plats för Tintin i ett demokratiskt samhälle!"
För
"hets mot folkgrupp" anmäldes även TV-programmet "Insider".
Detta efter att programmet granskat bidragsfusk bland invandrare.
"Man skulle kunna tro att det var Sverigedemokraterna
som gjort programmet" konstaterade Fatima, den här
gången som företrädare för Mänskliga rättighetsrörelsen.
En del
underligheter förekom ju inom CMR, som gjorde att majoriteten i styrelsen
vände sig emot Amina Ek. Ordförande Yvonne Ruwaida
medverkade till att hon blev avskedad. Detta ledde till reaktioner från
Fatima, som försvarade CMR:s sätt att fungera: "Vi
är som vilken organisation som helst. Det här mobbing."
Fatima
Doubakil krävde Ruwaidas avgång.
Googlande
ger en uppgift om att Fatima Doubakil skulle vara "statsvetare".
Substansen i detta är dock oklar. I någon bemärkelse är
ju de flesta "statsvetare" - alla vet åtminstone någonting
om samhället.
Daniel
Poohl är en annan aktuell turbotrut.
Daniels
medverkan i ett TV-program med rubriken "Islamofobi"
var ganska självklar, med tanke på att det är Expo som
satt denna agenda, där
kritiker ska betraktas som psykiskt störda.
Daniel
Poohl har vi dock redan skrivit om.