För
några år sedan lades fotomontaget "Vanjas
guldklocka" ut 
på
BGF.
Det
raljerade med det faktum att LO:s ordförande satt i över 20
olika styrelser - hur fick hon tiden att räcka till? Hennes dygn
måste ha mer än 24 timmar...
Naturligtvis
kunde detta inte gå ihop. Hon kunde omöjligen sköta
så många styrelseuppdrag på ett bra sätt. Vilket
nu ha bekräftats.
Det
är ändå en välvillig tolkning,
att hon egentligen skulle ha önskat sköta uppdraget annorlunda,
om hon bara haft mer tid.
En
mindre välvillig tolkning är att
hon följde sina grundläggande värderingar om rimlighet
och rättvisa, värderingar som helt sammanföll med direktörernas
och näringslivets.
Nu
uppvisar LO-ordföranden en hel provkarta på undanflykter
och ursäkter.
Vad
som gjorde att konceptet till slut sprack var alltså den gigantiska
ersättningen till AMF-direktören Christer Elmhagen.
I mars 2009 uppgår kostnaden för honom till 104 miljoner
kronor, dvs mer än 10 miljoner per år
räknat från 1998, då han tillträdde. Av dessa
är 62 miljoner kronor pension och 42 miljoner lön och bonus.
Vanja
Lundby-Wedin satt i AMF-styrelsen, också hon väl betald -
det var fråga om i snitt 10.000 kr per sammanträde. Höga
ersättningar är enligt tillskyndarna ägnade att vaska
fram dugliga personer. Lundby-Wedin står dessutom i spetsen för
1,7 miljoner löntagare. Förväntningar borde alltså
kunna ställas på hennes prestationer.
LO-ordföranden
har inga invändningar mot ersättningen till Elmhagen. Inte
heller tidigare har hon någon gång haft invändningar
mot höga ersättningar till chefer, under de 15 år som
hon suttit i AMF-styrelsen och andra styrelser.
I efterhand
har hon dock tillkännagivit invändningar. I
efterhand och först sedan det blivit en skandal i massmedia. Vanja
Lundby-Wedin "ångrar" att hon inte motsatte sig beslutet.
Logiken
i en sådan deklaration blir ju halsbrytande. Den som t ex i trafiken
åker fast för fortkörning kan då svara polisen
att han/hon ångrar sig,
och det hela ska anses ogjort.
Först
var det dock LO:s vice ordförande Per Bardh som skickades
fram att svara på frågor i TV-nyheterna. Även
SAP:s partisekreterare Ibrahim Baylan han ge sin tolkning innan
Vanja Lundby-Wedin själv framträdde.
•
Bardh hänvisade till hur man tänkte "på
den tiden". Tidsandan gjorde att sådana ersättningar
sågs som normala, och då var det naturligt att inte heller
LO reagerade. Någon egen vilja från LO:s representanter
var inte att begära.
•
Baylan
hänvisade till att heller inga andra i styrelsen hade
reagerat. Några andra värderingar från löntagarnas
representanter än näringslivets var inte att begära.
Vanja
Lundby-Wedin hakade sedan på Baylans försvarslinje: hon var
"i gott sällskap".
Detta
kom efter att hon först förklarat att hon "tar
sitt ansvar".
Vad
det konkret betyder att i detta sammanhang "ta sitt ansvar"
behövde hon aldrig förklara. Skulle hon lämna AMF-styrelsen
nu? Skulle hon rentav avgå som LO-ordförande?
Lundby-Wedin
förklarade också att hon "kände
sig grundlurad".
I SvD
den 23/3 -09 kommenterade Jan Almgren:
"Det
finns två tolkningar av hennes uttalande .. Inget är smickrande
för Wanja Lundby-Wedin.
Antingen bluffar hon rakt av. Påstår sig vara ovetande om
saker och ting hon väl känner till.
Eller
så har hon sovit sig igenom 15 år på AMF. Inte brytt
sig eller inte haft förmågan att förstå Christer
Elmehagens pensionsvillkor, som ändå får anses vara
ett ganska centralt inslag i hans ersättningspaket. Varje år
har villkoren dessutom snyggt och prydligt redovisats i AMF:s årsredovisning."
Till saken hör att Elmhagen får sin jättepension efter
bara tio års anställning på AMF. Vad
han tidigare tjänat in i pensionsrätter på Ericsson
och SAF kan komma därutöver.
LO
har helt nyligen presenterat en rapport med titeln "MAKTELITEN
- mycket vill ha mer"...
Hur
har denna schizofreni varit möjlig? Hur kunde man samtidigt sitta
i styrelserna och aldrig anföra invändningar mot sanslösa
bonusar och pensionsvillkor?
Även
om LO:s företrädare med tiden anammat samma värderingar
som motparten - hur kunde man undgå att inse konsekvenserna av
vad man höll på med? Varför höll man inte en gard
uppe av åtminstone taktiska skäl?
Uppenbarligen
har Vanja Lundby-Wedin levt i en ombonad och skyddad tillvaro, där
hon helt kunnat undgå kritik och varningar.
Men
hur har LO fått en sådan ledning?
Fyra
moment kan ha haft betydelse:
1.
Passivisering
av medlemmarna och dålig interndemokrati inom organisationen.
Vägen från "verkstadsgolvet" ändå upp
till LO-tappen har blivit alltför lång för att demokratin
ska fungera.
2.
Egna
förmåner som gör att man på olika nivåer
av organisationen får egna positioner att bevaka. Svansviftare
attraheras till karriärer.
3.
Ett
kvoteringstänkande, som gör att kompetens betyder mindre än
kön och liknande faktorer.
4.
Ett
klimat av politisk korrekthet, som kväver fri diskussion, tystar
kritiker och på ett tidigt stadium sållar bort fritänkare.
På
en punkt har Vanja Lundby-Wedin rätt: hon är inte ensam om
att svika. Hon är "i gott
sällskap".
Det
blir föjdriktigt att s-ordförande och oppositionsledare Mona
Sahlin förklarat att hon har fullt förtroende för
Vanja Lundby-Wedin.
"En
vd i ett börsbolag rekryteras för att prestera optimalt
och ska betalas fast lön därefter. Saknar han ändå
motivation nog att prestera på topp ska han inte vara
vd, så enkelt är det. Rätt person behöver
per definition ingen bonus och rätt person är inte
den som i första hand eftersträvar att berika sig
själv. "
Ur
insändare
i SvD
|
