Den totala falskheten

Det politiska våldet mot demokrater som vill värna svenska intressen har nu trappats upp så till den grad att det handlar om försök till mord.

Ett exempel är överfallet förra veckan på Vavra Suk, redaktör för tidningen Nationell Idag och partisekreterare för Nationaldemokraterna, som lika gärna hade kunnat sluta med att han dödats.

Ett annat exempel är angreppet samma dag på Erik Almqvist, ordförande för Sverigedemokraternas ungdomsförbund. Efter ett medlemsmöte i Stockholm för SDU jagades han av två knivbeväpnade män och lyckades med knapphet undkomma.

Kanske kan man säga att det hela började i Växjö 1985, när denna bild togs:

Bilden kunde ju väcka en allmän sympati: en gammal dam var djärv nog att slå sin handväska i huvudet på en skinnskalle som demonstrerade för NRP (Nordiska Riks-Partiet). Ett spontant uttryck för en djupt känd avsky mot företrädare för ondskan.

Inramningen gjorde att det principiella glömdes bort: ett angrepp på demonstrationsrätten och ett tillgripande av våld som politisk metod.

Hade det fortsättningsvis begränsat sig till damer, vevande med handväskor, vore det väl av mindre praktisk betydelse. Istället har det rullat på i två avseenden:

Våldet har blivit alltmer organiserat och allt grövre. Det begränsar sig inte bara till symboliska markeringar utan är fråga om allvarliga försök att fysiskt skada meningsmotståndare.

Kriterierna på "nazister" och "fascister" har blivit allt vidare, så att de nu kan omfatta envar med kritik av det mångkulturella projektet. Även demokrater, som själva arbetar strikt med fredliga metoder, har blivit legitima måltavlor.

En "milstolpe" på vägen bort från demokratiska metoder i Sverige var fransmannen Faurissons besök här 1993. En "historierevisionist", ansåg många, som hyste felaktiga uppfattningar om historiska fakta. I stället för att möta honom med fakta och argument hindrades han från att få tala.

I linje med detta synsätt har bl.a. Vänsterpartiet proklamerat "nolltolerans" mot "rasism" och medverkat i försök att hindra politiska dissidenter från att göra sig hörda på torgmöten. I någon mån har, med hjälp av polisskydd, både SD och ND kunna hålla torgmöten.

Det senaste från "antifascisterna" är en proklamation att man istället ska slå till mot företrädare för SD och ND utanför mötesarenor, närhelst polis inte finns närvarande - på offentliga platser, vid partilokalen ifråga eller i vederbörandes hem!

Denna utveckling har kunnat eskalera under många år, utan reaktioner från etablissemang inom media, politik eller juridik.

Tvärtom! Man har snarast uppmuntrat till fortsatt politiskt våld, på flera sätt:

• offren pekas ut som fredlösa genom stämplingar typ "högerextremister", "främlingsfientliga", osv

• våldsverkarna har inte placerats där de hör hemma, dvs bakom galler

• de förses i media med plus-epitet, som "antifascister", "politisk aktionsgrupp", osv

• man relativiserar det grova våldet mot SD och ND - dels med hänvisning till att politiker från alla partier är utsatta, dels med hänvisning till det omfattande gatuvåldet och alla "hatbrott"

FRAMFÖRALLT manar man från politiskt korrekt håll fram en bild av "kålsupare" och ömsesidighet, dvs två sidor som båda är inbegripna med mötessabotage och våld mot varandra.

Med verkligheten har ju det sistnämnda inget att skaffa, och illa vore det annars!

Underförstått ligger ändå att pk-iterna vill gälla för att ta avstånd från allt politiskt våld. Massmedias avståndstagande från olika nazi-grupper är så självklart, just därför att dessa är redo att tillämpa våld.

DET RYMMER en logik i helt motsatt riktning när medborgare som försöker arbeta demokratiskt i praktiken görs fredlösa.

Syftet med våldet är naturligtvis att skrämma människor från att engagera sig politiskt mot pågående galenskaper. I viss mån kan detta säkert lyckas, men för dem som inte låter sig skrämmas - vilka möjligheter återstår? Med vilka metoder kan de arbeta vidare?

Vart leder denna rättslöshet? Jo, vi får - genom etablissemangets agerande - en situation av just det slag som man från samma etablissemang så självklart tar avstånd från!