Ur Sydsvenskan den 23/9 -07:
"BISTÅNDET EN INDUSTRI"
"Det biståndsindustriella komplexet är en mäktig grupp med egna intressen och värderingar. Det har lett till att det svenska biståndet mer handlar om summornas storlek än om biståndets resultat. Det skriver bokens Pär Krause, författare till boken Det svenska biståndsberoendet, och Fredrik Segerfeldt, ansvarig för Timbros program Bistånd och global utveckling."
Av boken framgår attframkommer
att de 10000 personer som arbetar i det biståndsindustriella komplexet
på olika sätt har skapat ett svenskt biståndsberoende,
ekonomiskt, psykologiskt och politiskt.
"Detta beroende kan förklara varför Sverige har ett biståndsmål
som handlar om hur mycket pengar vi gör av med snarare än vilka
resultat vi uppnår. Dessutom försvåras granskning och utvärdering,
vilket gör att biståndet blir sämre än det skulle kunna
vara."
"En man som hade arbetat i biståndsindustrin i femton år,
både i fält och som byråkrat i Sverige, berättade att
han varit med och utformat de generösa ersättningar
som Sidaanställda får när de arbetar i fattiga länder."
Kritik uppskattas inte:
"När det biståndsindustriella komplexet utsätts för
kritik slår det ifrån sig. Det är inget konstigt att människor
som arbetar i en bransch får betalt, säger de. Nej, det tycker
inte vi heller. Men skall svenska skattebetalare verkligen
stå för en resa till Seychellerna för Sidaanställdas
familjer en gång om året?
Det är inte heller konstigt att organisationer som lever på offentliga
medel vill ha mer pengar. Det vill alla intresseorganisationer. Men
när det gäller biståndsindustrin hymlar man med egenintresset
och använder världens fattiga som redskap i lobbyingen.
Att det skulle finnas en parallell mellan det militärindustriella komplexet
i USA och det biståndsindustriella komplexet i Sverige avfärdas
med att biståndsindustrin inte är någon homogen grupp. Men
det militärindustriella komplexet är inte heller någon homogen
grupp. En flygvapengeneral har knappast samma prioriteringar som ett företag
som tillverkar stridsvagnar. Men de vill båda ha högre försvarsutgifter.
Detsamma gäller för biståndsindustrin. Ett företag som
är specialiserat på att bygga brunnar i Afrika med Sidapengar har
inte samma prioriteringar som exempelvis RFSL. Men båda verkar för
högre biståndsutgifter.
Parallellen är alltså inte bara relevant, den är också
illustrativ. De 180 miljoner kronor som biståndsindustrin lägger
på opinionsbildning varje år gör inte saken bättre."
"Det biståndsindustriella
komplexet är en mäktig grupp med egna intressen och värderingar."
|
|
