"Total röra i Tanzanias skogar efter svenskt bistånd!

Så skrev Kurt Lundgren på sin blogg den 8/2 -08. Han hänvisar till en SIDA-rapport om det svenska stödet till skogssektorn i Tanzania:

 "Tanzania är ett av Sveriges största biståndsländer, sedan 1960 har cirka 29 miljarder kronor betalats ut. "

Därav har 1.487 miljoner gått till skogsindustrin och 668 miljoner till ett pappersbruk. Dessa mer än två miljarder kronor har uppenbarligen inte åstadkommit mycket.

Lundgren citerar ur rapporten:
 
" 'Rent allmänt kan sägas att hjälpen har inte varit effektiv.

- Sågverken har inte blivit självständiga och lönsamma trots 20 års stöd från Sverige.

- Skogsnäringen befinner sig i full röra (in a state of disarray).

- Mufindi pappersbruk erhöll 324 miljoner från SIDA under åren 1979-1991 - pappersbruket blev aldrig lönsamt och det måste stängas 1995.

- Ett annat projekt, trägasningsprojektet, fick sex miljoner kr. Resultatet av denna satsning blev noll.

- Andra svenska projekt har lagts ner.

- Den svenska hjälpen till den tanzaniska skogsnäringen har varit dåligt planerat, de flesta projekten saknade mål.

- Den årliga avrapporteringen har varit undermålig och saknat analyser.
 
Det svenska biståndet till Tanzania har lämnat landet lika fattigt som förut och nu är också skogsnäringen i upplösning.'
 
De förintande omdömena om det svenska Tanzaniabiståndet kommer i sista halvan av rapporten, .."

---

Blågul kommentar

Med en traditionell syn på svenskt u-landsbistånd kan det naturligtvis framstå som ett misslyckande om pengarna i mottagarlandet inte åstadkommer någon ekonomisk utveckling.

Men en flexiblare syn kan dock även andra aspekter vägas in, som tar hänsyn till de grundläggande skälen till att Sverige ger ulandsbistånd:

1. Vi svenskar - eller i varje fall våra politiker - får känna sig goda ("saligt är att giva").

2. En grupp av svenskar inom biståndssektorn får sin bärgning, de kan t.o.m. leva ganska behagliga liv.

Till detta kommer att enskilda tanzanier får sin bärgning, kanske utan att behöva arbeta alltför hårt.

Vi har med andra ord en win-win-situation - det finns bara vinnare!

Detta garanteras av själva konstruktionen, med ett utbetalningsmål. Hur pengarna än används har man lyckats.

De enda som möjligen kan resa invändingar är en del svenska skattebetalare. Men de har i så fall bara avslöjat en skrämmande människoyn, varför någon hänsyn till deras invändningar knappast behöver tas.

---