Fredrik Malm, arg ung man och Expo-journalist, hade en krönika i Gefle Dagblad den 20/4 2001, under rubriken "Salt kan dra dit pepparn växer".
Inledningsvis uttrycker Malm sin tillfredsställelse över att man lyckats skrämma etablerade skribenter från att medverka i Salt, även om han uttrycker det annorlunda: "I dag vill få seriösa skribenter ha med Salt att göra."
I kategorin "seriösa skribenter" vill Fredrik Malm förmodligen placera även sig själv. Hans GD-krönika får väl då ses som ett exempel.
En typisk Expo-text, med tillmälen på varannan rad. När Malm kommer in på Blågula Frågor låter han så här:
"...finns järngänget i den svenska tokstollehögern på plats bakom tangentborden. Bland dessa finns Jan Milld och Anders Sundholm, som ger ut det främlingsfientliga fanzinet Blågula frågor. De driver tesen att Sverige är en diktatur eftersom de inte har blivit publicerade på DN Debatt trots att de försökt hela 24 gånger de senaste åren.
MILLD OCH SUNDHOLM bedyrar att de inte har något med främlingsfientlighet att göra. Samtidigt har Blågula frågor engagerat sig för polisens rätt att kalla svarta för ´blåneger´. En fingervisning av vad för något de anser viktigt att engagera sig för."
Här saknas en del annars obligatoriska tillmälen, men de finns med i en ingress. Salt är "en megafon för rätthaverister, högerextremister och allehanda tokstollar."
Expo gör ju anspråk på att ligga åt forskningshållet, man ägnar sig åt "research". Av stora media behandlas Expoaktivisterna också som objektiva sanningssägare.
I själva verket är ju Fredrik Malms text ett prov på ensidig propaganda, där finns ingen ansats att försöka förstå vad han läst och att presentera en rättvisande bild.
"Diktatur"
Sant är att vi från Blågula Frågor konsekvent blivit refuserade på DN Debatt, men vi har aldrig hävdat att detta i sig skulle räcka för att klassa Sverige som diktatur. Tvärtom, vi har uttryckligen framhållit att det som gör situationen allvarlig är att inte heller andra invandringskritiker släpps fram, så att bara en åsikt kan göra sig gällande i den offentliga debatten. Då lämnas medborgarna i sticket.
Framförallt är det ett tecken på diktatur om unga begåvade svenskar som delar Blågula Frågors synpunkter inte på något sätt vågar engagera sig politiskt, eftersom de då räknar med att bli registrerade och stoppade i en annars möjlig yrkeskarriär.
"Fingervisning"
Fredrik Malm skriver också att BgF "engagerat sig" för ordet "blåneger". Vi har skrivit en artikel i ämnet, där vi polemiserar mot Kurdo Baksi. Vid efterlysningar på polisradion måste det vara tillåtet att försöka ge korta och koncisa signalement. Det är ändamålsenligt.
Ger detta "en fingervisning" om vad vi anser "viktig att engagera sig för"? Kanske det. Vi anser det viktigt att förbrytare hindras från att skada fler medmänniskor. Bra signalement och snabba insatser för att få fast förbrytarna är då viktiga, men det krävs också andra åtgärder.
Konsekvens
Expojournalistiken bygger - och här utgör Malms text inget undantag - på förutsättningen att man ska slippa möta mothugg och själv bli granskade. Innan Expo stängde Passagens konferens politik försökte man att där att hävda sina argument, men det gick inte så bra. I det perspektivet är det också konsekvent att Expo avböjt att medverka på ett öppet möte med paneldebatt.
