När Blågula frågor 1997 förvägrades att få in en annons för boken "Försvara demokratin!" i tidskriften "Journalisten" skedde det med motiveringen att det skulle "spela rasisterna i händerna" att ta in en annons från BGF. Samma typ av argumentering går igen hos journalisten Sven Ekberg, när han i Ölandsbladet den 18/1 -03 kritiserar författaren Anders Johansson, för de åsikter som denne tidigare givit uttryck för i en intervju i samma tidning.
Ekberg ansåg att Johansson " springer Sverigedemokraternas ärenden". Då uppstår frågan: går det alls att säga någonting kritiskt om svensk flykting- , invandrings- och integrationspolitik utan att det kan anses få denna effekt?
För vad hade Anders Johansson sagt?
Jo, han hade uttryckt oro över Sveriges framtid, menat att vårt land inte kan ta emot fler invandrare nu, eftersom vi inte kan erbjuda dem arbetsmöjligheter. En politiker hade uttalat att det "var otillständigt att mot kostnaderna för flyktingpolitiken ställa kostnader för vård, omsorg och skola."
Anders Johansson replikerade, i Ölandsbladet, den 14/1 -03:
"Den befintliga penningpåsen är inte oändlig. Solidaritet handlar alltid om att prioritera. Sanningen är att Sverige blivit ett ganska fattigt land. Ett fattigt land som anser sig ha råd med västvärldens i särklass vidlyftigaste asyl- och invandrarpolitik."
"Det är politikernas förbannade skyldighet att upplysa medborgarna om sakläget och de verkliga kostnaderna. Därefter ska medborgarna ta ställning."
Johansson ansåg att de som byggt upp vårt land ska ha ett självklart företräde till samhällets omsorger:
"När vi inte kan ta hand om våra egna gamla som hela sitt liv slitit för brödfödan, då har vi inte råd med en mycket stor ökning av flyktingströmmen och asylärenden."
"Jag anser att Sverige i första hand måste bistå sin egen befolkning. På de punkten har vi mycket att lära av länder som Danmark och Frankrike, där man på ett självklart sätt sätter de egna medborgarna i centrum."
Sven Ekbergs bemötande rymde sedan de vanligaste pk-argumenten, om flyktingars utsatthet och invandringens välgörande effekter för mottagarlandet. Han undrade: varifrån hade Johansson fått sina uppgifter, var det från Sverigedemokraternas program?
I sitt svar den 21/1 förklarade Anders Johansson att han känner för dem som söker en fristad undan förföljelse, men påpekade att det inte är detsamma som att godtaga den "lättsinniga asylpolitik" som bedrivs:
"Under åren 1980-2001 beviljades 731.028 personer uppehållstillstånd. Nästan hälften av dessa är 'anhöriga'."
"De allra flesta som får stanna har inte flyktingstatus enligt Genevekonventionen. Närmare 400.000 personer är arbetslösa eller kan inte räknas till arbetskraften. De lever på socialbidrag. Enbart kostnaderna för dessa 400.000 vuxna invandrare uppgår årligen till 40 miljarder kronor. Räknas alla kostnader samman, vilket är det mest tabubelagda någon kan ta sig för, får vi en svindlande summa, som naturligtvis starkt bidrar till att dränera alla sociala system, däribland omsorg, vård och skola."
"När integrationen uteblir försöker myndigheterna tillgripa politiska beslut för att tvinga svenskarna att integreras med invandrarna, inte tvärtom, vilket varje annat land betraktar som självklart."
"Att brottsligheten i Sverige i dag är starkt invandrarrelaterad har nyligen migrationsminister Jan O Karlsson erkänt i riksdagen. Här säger jag som en gammal vän på norra Öland, med en suck ur hjärtat: - Dom kunde väl i alla fall vara snälla när vi försörjer dom!"
"Nycklarna till en lyckad integration är anpassningsförmåga och en sund respekt för det nya landets kultur och traditioner. Men hur integreras fundamentalistiska muslimer i den svenska sekulära kulturen? Det har ingen riktigt tänkt på. Det är människor som styrs av religiösa föreställningar vilka har solklart tolkningsföreträde framför våra svenska lagar."
Om invandringen till Sverige ville Johansson säga "Sakta i backarna!":
"Detta är en för landet helt avgörande fråga. Från att ha varit ett av världens mest etniskt homogena folk har vi nu blivit det land i västvärlden som har den mest generösa flyktingpolitiken. Hur påverkar detta det svenska samhället?"
Han hade läst hur Mona Sahlin i en intervju i Financial Times hävdat att det inte finns någrasomhelst problem med den svenska invandringen:
"Jag anser att Sahlin är en farlig person i sin brist på kunskap och intellektuell klarsyn. Detsamma anser jag om de journalister och politiker som låter bli att redovisa fakta därför att de inte är politiskt korrekta."
Anders Johanssons inlägg utlöste en livlig debatt i tidningen. Ledarredaktionen invände dock mot att Ölandsbladet ska betraktas som "en modig tidning":
"Redaktionen har översköljts med insändare varav ett urval publicerats. De allra flesta insändarna har varit seriösa med ett uppsåt att förstå och diskutera en angelägen samhällsfråga. Tarvligheter och vulgärt språk har endast förekommit i en enda insändare. Svenska folket är definitivt inte rasister. Det vågar vi påstå efter att ha läst många brev och lyssnat på än fler i telefon.
- Ölandsbladet är en modig tidning som vågar ta upp ämnet, andra tidningar lägger locket på, har det sagts i mejl och telefonsamtal."
"När en tidning upplåter spaltutrymme för en insändardebatt är den aldrig 'modig' i någon mening; den uppfyller bara sin plikt som tidning, att låta varje medborgare som har något att säga, och som säger det i enlighet med våra lagar och tryckfrihetsförordningen, komma till tals utan att hinder lagts i vägen av myndigheter eller enskilda."
"Ölandsbladet har också sänt en bunt med tidningar till integrationsminister Mona Sahlin och vänligen inbjudit henne att delta i debatten. Via sin pressekreterare svarade hon 'att hon inte har tid'. Det var nog dumt av henne, men inbjudan kvarstår om hon skulle ändra sig."
Not. Kalmarförfattaren Anders Johansson har bl.a. skrivit om den svenska emigrationen till USA för hundra år sedan.