Artikel, insänd
till tidskriften Journalisten den 16/11 -00:
Vad är att hota?
"ÖVERLEVA DEADLINE - handbok
för hotade journalister". Så lyder titeln på en bok är skriven av Stieg
Larsson/Expo och utgiven av Journalistförbundet, år 2000.
Anslaget i inledningen är "Minst
662 journalister har dödats i tjänsten under 1990-talet. Det visar
siffror från IFJ, Internationella journalistfederationen... I Sverige
har hoten mot journalister, i synnerhet från rasistiska och högerextrema
grupper, ökat sedan 1980-talet..."
I boken nämns inte bara nazististiska
grupperingar, grupper som framfört hot eller grupper som på något
sätt kan misstänkas vara delaktiga i våldsdåd. Nej,
där nämns även Blågula Frågor, Fri Information,
Salt och Sverigedemokraterna. Det finns knappast någon gruppering,
kritisk till den förda invandringspolitiken, som inte tas med i denna
"handbok för hotade journalister".
Då frågar man sig: finns
det i Sverige inga organiserade invandringskritiker som är demokratiskt
rumsrena, som inte ägnar sig åt att hota journalister?
Om det är så illa, då vore väl hög tid att nu
starta en sådan organisation - här gapar i så fall ett
politiskt tomrum!
Sanningen är naturligtvis att t ex
Blågula Frågor på intet sätt hotar några journalister.
Självklart - det är förnedrande att ens behöva påpeka!
Vi har tvärtom gripit varje tillfälle, från starten 1994,
att till 100% oreserverat ta
avstånd från sådana hot. Det vet Stieg Larsson, och
det kan envar som läser våra texter konstatera.
Nu kan Larsson möjligen hävda
att han i sin text inte påstår att vi skulle ägna oss åt
hot. Må så vara, men bara att omnämnas i en bok som denna
och tillägnas 2-3 sidor har ju avsedd effekt.
Effekten är att en hotbild mot oss
byggs upp. Denna bok är därvidlag inte det första exemplet.
I skriften Euronat var Stieg Larsson inne på samma spår.
Blågula Frågor hade manat fp-ledningen att "ta sig an"
sin kommunpolitiker John Glas, med anledning av dennes ohederliga
sätt att föra debatt. Genom tekniken av beskära citat fick
Larsson detta att låta som ett hot från BgF:s sida.
Utgivningen av Expo saboterades våren 1996 av högerextremister
- i varje fall var det så saken presenterades i media. I Expo nr 3/96,
som spreds i miljonupplaga med Aftonbladet och Expressen, var sedan Blågula
Frågor en huvudsaklig måltavla.
Det intryck läsarna gavs var naturligtvis att BgF kunnat stå
bakom hoten.
Vad föranleder Stieg Larsson att nämna
Blågula Frågor i denna "handbok"? Det har alltså
inget att göra med att vi skulle platsa i ett sådant hotsammanhang.
Larssons egentliga anledning är att han vill försöka komma
åt invandringskritiker, och i synnerhet den "farligaste" formen av sådan kritiker. "Farligast"
är just de motståndare som är demokratiskt oförvitliga
och som inte hotar någon fysiskt. De som istället "hotar" genom att ha starka argument
i sakfrågan.
Detta kan Larsson knappast tillstå.
Han måste hitta en annan anledning att ta med oss, en förevändning.
Vilken blir då hans förevändning?
Nyckelordet heter "konspiration":
"Några av
de invandrarfientliga grupperna har specialiserat sig på en variant
av den massmediala konspirationen, som gör gällande att massmedia
'censurerar' röster som är kritiska i debatten om invandring."
Vi aldrig använt ordet "konspiration"
på det sätt som Larsson gör gällande, vi har bara konstaterat
ett uppenbart faktum: invandringskritiker har inte
släppts fram i media på lika villkor med invandringsförespråkare.
Bakom detta ligger ett gemensamt synsätt på redaktionerna om
att inte "legitimera" kritikerna. Det är också en anda,
i vilken nya journalister drillas.
Larsson fortsätter:
"Det ska noteras
att högerextrema grupper sällan eller aldrig gör någon
skillnad på de enskilda tidningarnas politiska färg. Alla massmedia,
vare sig de är konservativa, liberala eller vänster, behandlas
med samma konspirativa fientlighet."
"...det sammanlagda
intrycket av dessa gruppers propaganda är att den underblåser
bilden av journalister som icke trovärdiga och odlar misstroende mot
journalistiska bedömningar i massmedia."
Även om allt detta skulle vara sant,
på vad sätt betyder det att vi skulle hota några journalister?
Blir det till ett hot redan att misstro någon eller några, redan
att framföra någon form av kritik?
Vad blir i så fall konsekvensen av
ett sådant synsätt?
- Får någon kritisera journalister?
- Får vi invandringskritiker kritisera
någon?
Blågula Frågor är för
övrigt inte ensamt om sin kritiska syn på svenska journalisters
agerande:
Så här skrev Birger Schlaug i boken "Svarta
oliver och gröna drömmar":"Under många år fanns en outtalad överenskommelse
mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen
om det framväxande mångkulturella samhället."
Så här sade Janne Josefsson, i TV-programmet "På din
sida": "Vi journalister har svikit någonting
oerhört vad det gäller flyktingpolitiken. ... Det är därför
vi har dåligt förtroende. Vi har medvetet sagt 'det här
ska inte fram', vi har dolt sanningen."
Så här skrev Bertholof Brännström, tidigare redaktör
för Journalisten, i en ledare nyligen: "...nog
stämmer det till eftertanke, när maktutredning efter maktutredning,
forskarrapporter .. doktorsavhandling... - när alla dessa granskningar
av den tredje statsmakten, leder till samma slutsats: Medierna och journalisterna
är snarare en fara, än en tillgång för demokratin."
I höstas presenterades en forskningsrapport (Jesper Rönnbäck
på Mitthögskolan) som visar att förtroendet för journalister
är lågt. Endast 13 procent av medborgarna tror att journalister
alltid bemödar sig med att vara korrekta. Bland journalister skriver
knappt hälften under på att deras kolleger har den ambitionen.
Till och med journalister i allmänhet
är alltså skeptiska till journalister! Innebär det att journalister
hotar journalister?
En oseriös fråga? Vad ska då
sägas om detta alster av Stieg Larsson, utgivet av Svenska Journalistförbundet?
AVSLUTNINGSVIS vill vi bara konstatera hur
Stieg Larssons journalisthandbok rymmer ett skolexempel på politisk
korrekthet:
"...Blågula
Frågor ... helt korrekt omnämndes som en 'främlingsfientlig
grupp'. BGF ... hävdade att invandrare orsakar HIV-spridning, disciplinproblem
i skolorna, narkotikahandel och ökad våldsbrottslighet, etc."
1)
Var det som vi påtalade- att invandringen
ökade dessa problem - sant eller falskt
? Den aspekten blir för Stieg Larsson ovidkommande. Vad vi sade lät
otrevligt - det räcker för att vi ska ha komprometterat
oss.
De som tänker i sådana banor
sitter, menar vi, instängda i ett mentalt fängelse. Går
dessa tankegångar hem hos journalister i allmänhet, då
är det illa!
Jan Milld Anders Sundholm