Rättigheter -

men vem ska betala?

 
Mänskliga rättigheter är fint, men det finns två olika typer av rättigheter:

A. rättigheter som inte kostar

B. rättigheter som kostar, och någon tvingas betala för.

Om detta skriver Thoms Gür i SvD den 28/6 -08:

"ORIMLIGT MED ALLA DESSA RÄTTIGHETER

Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborgs utspel i veckan att Sverige skulle införa avgifter för utomeuropeiska studenter kritiseras av Sveriges förenade studentkårer, SFS.
 
Ordföranden för SFS, Elin Rosenberg, menar att ”utbildning är en rättighet och inte en handelsvara” (SvD 23/6).
 
Liknande argument återkommer i kritiken mot riksdagsbeslutet att människor som uppehåller sig illegalt i Sverige inte ska ha rätt till vård på samma villkor som landets invånare. Då sägs det, såväl av en del borgerliga politiker som från vänsterhåll, att det är en mänsklig rättighet att alla ska få vård på samma villkor.
 
Den här typen av resonemang låter högsinta och får avsändaren att framstå som ädlare och finare än de, får man anta, gnidna och griniga personer, som inte tycker att det är självklart att alla människor som befinner sig innanför Sveriges gränser har rätt till avgiftsfri högskoleutbildning eller kraftigt subventionerad sjukvård."
 
Sådana rättighetsresonemang är antingen utslag av aningslöshet eller av en vilja att framhäva sin egen förträffliga person, fortsätter Gür:
 
"Ty om avgiftsfri svensk högskoleutbildning eller kraftigt subventionerad svensk sjukvård är en mänsklig rättighet, innebär det också att det skulle finnas en skyldighet för någon att tillhandhålla dessa tjänster för alla människor som gör anspråk på dem, det vill säga en skyldighet att bära de ekonomiska bördorna.
 
Det finns en avgörande skillnad mellan rättigheter som innebär skyldigheter för andra att punga ut med pengar å ena sidan
 
och rättigheter som innebär att man blir lämnad i fred och har sin frihet att göra som man vill å den andra.
 
Att staten sålunda inte kränker ens rätt till brevhemlighet eller ens rätt till personlig integritet - för att ta upp två rättigheter som kommer att naggas i kanten i och med den aktuella FRA-lagen - pådyvlar inte några utomstående skyldigheter i form av ekonomiska åtaganden.
 
Vårt politiska språk är dock nedlusat med 'rättigheter' som innebär att någon annan har skyldigheter gentemot oss, så som 'rätten till arbete', 'rätten till bostad' eller 'rätten till betald semester'. Notera skillnaden visavi 'rätten att arbeta' och 'rätten att bo som man vill'.
 
Dessa rättigheter medför inga kostnader för utomstående."

Hur mycket det än talas om bostaden som en "social rättighet" blir det inte fler bostäder, förrän någon börjar betala för att bygga dem.
 
"De aningslösa och de självförhärligande talar sällan om vem som är skyldig att betala för sådana förmenta rättigheter. Att det inte är de själva som ska stå för fiolerna är emellertid uppenbart.
 
På flera håll har Region Skånes och Västra Götalands beslut att vägra följa bestämmelsen att papperslösa inte ska ha full rätt till subventionerad sjukvård i Sverige hyllats som ett utmärkt exempel på civilkurage och generositet."

Det är ingen svår sak att vara modig och frikostig med andras pengar..., avslutar Thomas Gür.

---