I
Helsingborgs
Dagblad den 10/2 -08 säger Janne Josefsson
än en gång en hel del kloka och sanna saker om svensk invandringspolitik
och det eländiga agerandet från den kår som han själv
tillhör - journalisterna.
"Journalistskolan
kallades för Kommunistskolan på den tiden. 68-andan var levande
och studenterna hade inte sällan politiska bevekelsegrunder för
sitt yrkesval. Det fanns något otäckt i det, säger han.
- Jag jobbade på Sveriges Radio från mitten av 70-talet och det
var fantastiskt. Men jag var med om att man svartlistade folk.
De som ville föra ett resonemang om flyktingmottagning var rasister.
Var man emot dagis var man en fascist. Det var skrämmande, berättar
han."
"Han ser två hot mot den seriösa undersökande journalistiken.
Den första är att den politiska makten nu anlitar pr-konsulter för
att försvåra den undersökande journalistik de i andra sammanhang
hyllar. Den andra är det låga förtroendet journalister har
hos allmänheten. Han menar att det beror på den bristande rapporteringen
från baksidan av det mångkulturella samhället.
- Flykting- och invandrarfrågan är
det största journalistiska sveket som min generation journalister
genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst
och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns
i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som
försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat
det har ju förskönat det.
Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där
en trappuppgång på några år kunde förvandlas,
medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan
själva förskansar oss i områden långt bort från
flyktingar och invandrare, säger han.
Den likriktningen inom media återkommer han till gång på
gång. Journalister är med få undantag bildad medelklass,
med den bildade medelklassens syn på tillvaron.
- Medelklassvärderingar är på många sätt väldigt
bra. Homosexuella har samma rättigheter som andra, synen på flyktingar
och invandrare (?). Men det är också mycket falskt. När ens
barn ska gå i en klass där 80 procent inte talar svenska, hur ställer
man sig till det då? Det är lätt att snacka."
Blågul kommentar
Återigen försöker Josefsson att sitta på två stolar samtidigt.
Å enda sidan: journalisterna har förskönat det mångkulturella samhället, och det är fel.
Å andra sidan: Josefsson "försvarar det mångkulturella samhället", det är alltså i grunden något bra.
I själva verket kan detta ruttna samhälle inte försvaras utan att förskönas.
Och ingen TV-journalist i Sverige behåller jobbet länge till, om han/hon inte stämmer in i hyllningskören.
Det som Josefsson nämner om svartlistning ligger för övrigt i linje med mycket annat som framkommit:
1. Löftet från SvD-redaktören inför valrörelsen 1998, att Ian Wachtmeisters "Det nya partiet" inte skulle blir omskrivet i någon svensk tidning - ett löfte som hölls.
2. Eko-redaktionens direktiv inför valet 2002, om att Sverigedemokraterna inte skulle nämnas utan ett negativt epitet, klistrat på namnet - vilket blev norm för även övriga massmedia i Sverige.
3. Ett vittnesmål från journalisterna Susanna Popova och Thomas Gür i Axess i april 2007 om konferens för journalister i slutet av 1980-talet. Alla där närvarande - med undantag av Gür och Popova - var överens om att locket skulle ligga kvar, beträffande brottslighet från invandrare.
|
|
