Ohistoria

En funktion av nomenklaturan är att kompetens ofta saknas. I gengäld kan lojalitet och följsamhet skapas.

Om detta vittnar en kommentar i Svenska Dagbladet den 29/8 -04:

"HISTORISKA FELSTEG

Historiska museet har blivit ett propagandamuseum, skriver arkeologen Kristina Svensson i Expressen (27/8). Det hårda omdömet är dessvärre berättigat.

På den ärevördiga institutionen härjar en handgången före detta departementstjänsteman som museichef, för uppgiften utplacerad av kulturminister Marita Ulvskog. Att en ny förment progressiv regim tagit över tydliggjordes i våras genom installationen Snövit (en guppande båt seglandes på en blodröd pöl med ett foto på en palestinsk kvinnlig självmordsbombare som segel). Tilltaget provocerade Israels ambassadör i Sverige så till den milda grad att han gick till handgripligheter, och blev möjligen genom det själv en del av installationen."

Detta var inte första gången som man kunde notera en politisk styrning av muséet:

"...redan dessförinnan hade ledningen gjort klart att museet, så historiskt det är, inte längre skulle drivas på traditionellt sätt utan ta på sig den politiska rollen att verka för en social och demokratisk syn på samhället och dess orättvisor. Med följden att kunnig personal har hoppat av i protest och en lång rad framstående historiker tagit avstånd från den nya inriktningen."

Det handlar, menar SvD, om ett maktmissbruk:

"Skandalen är ett paradexempel på regeringens missbruk av utnämningspolitiken. Att socialdemokraterna tack vare långvarigt maktinnehav har tagit kontrollen över statliga verk och myndigheter genom att belöna partitrogna samarbetspartners och överflödiga statsråd med generaldirektörstitlar, är allom bekant. Mindre känt är kanske att regeringen också är på god väg att politisera kulturutbudet."

 

---