Ur DN, den 13/2 -08:
"ÅSA LINDERBORG FÅR BJÖRN
NILSSON-PRISET
"Åsa Linderborg är glad för priset och för den svenska kvällspressens val att belöna god kulturjournalistik."
Motiveringen till belöningen löd så här:
”Kulturjournalistiken kan inte alltid vara ett teparty där varje sandwich smörats med samförstånd. Då och då krävs ett rejält röj för att härda argument och ståndpunkter. Åsa Linderborg är en röjarrangör och härdarmästare som får känslorna och debattlusten att glöda. Man måste alltid läsa henne. Om inte annat för att få veta att man lever.
Samtidigt är hon något annat och mer än en valkyria från Västerås och en gladiator från Globen. Det som gör henne till en så oumbärlig kultursidesskribent är förmågan att bli entusiastiskt intresserad – också av sådant hon ogillar eller är skeptisk inför. Det är en sällsynt egenskap i en kultur som alltför ofta nöjer sig med att vara ett mingelparty för svalt konversanta klubbmedlemmar.
Linda
Rosings klassbakgrund, svenska liberalers själsliv, Ulf Lundells ställning
i offentligheten, kriget i Irak, filmen om Marie Antoinette, andra världskrigets
historia. Åsa Linderborg tar sitt jobb på allvar. Inget mänskligt,
eller omänskligt, är hennes kulturjournalistik främmande.
Därför får hon 2007 års Björn Nilsson-pris.”
Det handlade tydligen om ett ömsesidigt skrubbande på ryggen, kulturredaktioner mellan:
"Ovanstående motivering lästes upp i går kväll, då Expressens kulturredaktion under sin prisfest på Dansmuseet i Stockholm delade ut Björn Nilsson-priset för 2007 till Åsa Linderborg på Aftonbladets kulturredaktion. Ett gott val och en vacker motivering.
Björn Nilsson var en legendarisk teater- och litteraturkritiker på Expressen och under många år en tongivande röst i det offentliga samtalet. 1991 fick han Aftonbladets motsvarande pris för kulturjournalistik, Axel Liffner-stipendiet."
Ur Aftonbladet den 14/2 -08:
"Grattis Åsa Linderborg, kulturjournalist på Aftonbladet, som i går fick ta emot Expressens Björn Nilsson-pris för sitt arbete.
- Tack, det är jättekul, otroligt rörande.
Hur känns det att ta emot huvudkonkurrentens pris?
- Jag tycker att de är modiga på ett sätt som jag gillar."
Du har fått mycket uppskattning det senaste året, inte minst för din romandebut. Hur står sig den här trägubben?
- Jag är väldigt glad för att jag får det här priset, inte för boken utan för kulturjournalistiken."
Ur GP den 27/2 -08:
"TOTAL TYSTNAD
Åsa
Linderborg ger
sig på Maciej Zaremba. Sedan blir det helt tyst. Mats Holm menar
att det är vad som händer när konsensus är kulturjournalistikens
överordnade idé. Han menar också att bakom Linderborgs attack
lurar en syn på journalistik som borde göra kulturjournalister
oroliga.
"Vad hade karln gjort? Sålt ut flygvapnet? Förgripit sig på
dagisbarn? Lagt ner schlagerfestivalen? Linderborg kokade av vrede, byggde
upp anklagelseakten i tre steg. En gärningsbeskrivning:
Zaremba hade 'mixtrat med verkligheten', 'glider i tiden' och 'låter
förr vara nu'. Personalia: den förhatlige
drevs av något slags mobbarmentalitet, föraktade blondiner, var
homofob, hade 'en faiblesse för katolicismen'. Brottsmotiv:
Zarembas dunkla journalistiska drivkrafter var enligt Linderborg förborgade
i attityden: 'att nu, nu får det fan i mig vara slut på daltet'."
"Linderborgs ilska var föranledd av att Zaremba skrivit tre artiklar
i DN (17, 18 och 20 februari) som berättat om hur lagen om likabehandling
av studenter på högskolan satt rättssäkerheten ur spel
på landets högskolor och universitet. Linderborg hittade inga sakfel
i Zarembas text, men kastade sig ändå över honom i ett av
de mest infama personangrepp man läst på länge."
"...hans
exempel speglar inte helheten, är bara en del av verkligheten.
Med andra ord: Om en del av och ett fel i verkligheten inte är representativ
för hela verkligheten ska man inte berätta om den. Om en människa
utsätts för ett övergrepp av samhället ska den gode journalisten
tiga, .."
"En knapp vecka har gått och bortsett från enstaka inlägg
i bloggosfären håller kulturskribenter på Sveriges ledande
tidningar tyst. Mobbaren får härja fritt."
Mats
Holm var själv närvarande vid prisutdelningen till Åsa Linderberg
i Dansens hus:
"Den närvarande fjärdedel av den svenska kultureliten som var
där applåderade prisformuleringen 'Linderborg
väcker känslorna och får debattlusten att glöda'.
Men det rådde lika lite glödande debattlust på Dansens hus
den kvällen, som det rådde lystnad efter de konstfulla snittarna
och de goda bjudvinerna (flera olika sorter). 'Kaxigt',
tackade Linderborg. 'Jag är ju kontroversiell.'
Kan då inte Maciej Zaremba själv gå i svaromål, kanske någon undrar?
Det blir svårt, eftersom Linderborgs påhopp är så utformat, att varje försök att försvara sig från hans sida gör att han hamnar i en form av gyttjebrottning.
Dessutom är ju Zaremba man, medelålders, vit och kanske rentav heterosexuell. Angrepp på en ung kvinna riskerar då bekräfta vad en och annan pk-it redan kunnat misstänka: han har "en trist kvinnosyn"...
|
|
