"HANINGE SÄGER NEJ TILL FASCISM".
Så löd rubriken på en artikel i tidningen "Mitt i Haninge" den 3 mars -98, från ett möte i Folkets Hus där Anna-Lena Lodenius talat.
Av referatet framgick att det finns grupper som Lodenius betraktar som ett större hot än nazisterna, nämligen "de grupper som under demokratisk täckmantel och med akademiskt språk. lurar i den offentliga debatten är nog ännu mer förrädiska."
Att Lodenius här syftade på bl.a. Blågula Frågor framgick av fortsättningen: "Många vet inte hur de ska förhålla sig när en organisation som Blågula Frågor säger att år 2050 kommer svenskarna vara så uppblandade med andra raser att vårt ursprung inte kommer att finnas kvar."
Blågula Frågor har inget emot att få kritik. Vi önskar ju en sakdiskussion kring invandringen. Men vi kan inte göras ansvariga för ståndpunkter som vi inte intagit.
Vi har aldrig framfört det argument som Lodenius enligt tidningsreferatet tillvitar oss.
Eftersom Anna-Lena Lodenius utger sig för att vara expert i ämnet, och i olika sammanhang presenteras som sådan, borde hon vara noga med fakta. Hennes expertstatus gör att den bild hon ger av oss kan bli den bild som vinner spridning.
Med anledning av Lodenius´ uttalande skrev Anders Sundholm ett brev till henne. Ur hennes svar:
"Jag talade om att det är ett vanligt påstående att år 2056 är svenskarna i minoritet i sitt eget land. Detta uttalande tillskrivs Ingrid Björkman, och hon citeras ofta av andra personer... Dock kopplade jag det inte till just er organisation. Jag vet inte om ni har sagt något liknande, det har jag inte kontrollerat.
Tycker ni att det är väldigt besvärligt att förknippas med Ingrid Björkman (vilket jag i och för sig har svårt att förstå, brukar inte hennes övriga åsikter refereras i era tidningar ibland) så får ni väl tala med Mitt i Haninge."
Alltså. Lodenius anser det inte vara så noga om vi står eller inte står för det uttalande som hon enligt tidningen tillskrivit oss. Blev det trots allt fel är den sak mellan oss och tidningen, det är inget som hon känner ansvar för.
Till sitt försvar anför hon även:
"Jag föreställer mig att de flesta buntar ihop er med betydligt värre organisationer och debattörer än Ingrid Björkman. Det gör inte jag."
Det finns andra som är värre - ska det vara ett försvar?! Ska inte en expert under alla omständigheter sträva efter att hålla sig till sanningen? Varför är det så viktigt för Lodenius att bunta ihop?
Anders Sundholm frågade varför hon nämnde oss i samband med denna uppgift om år 2056, om hon inte hade just avsikten att det skulle göras en koppling till oss: "Hur uppfattade åhörarna saken? Tydligen gjorde journalisten från MIH just den koppling som du säger att du inte hade för avsikt att göra."
"Till sist är jag mycket angelägen om att få veta vilka ståndpunkter som du redovisade under mötet och som du kopplade till vår organisation. Får vi veta detta så har vi åtminstone en ärlig chans att bemöta dem."
Lodenius svarade: "Det var synd att ni inte var där vid föredraget så hade jag sluppit återge allt jag sa (vilket jag förresten inte kan göra, vare sig av tidsskäl men också för att det är omöjligt att minnas exakt hur orden föll). Så vitt jag vet var det ett öppet utannonserat föredrag."
Alltså. När Lodenius pratar går det så snabbt och sägs så mycket, att hon själv inte hinner med. Munnen bara går, och efteråt vet hon inte riktigt vad det är hon har sagt.
Nu tycker hon att vi ska finnas med vid hennes sida som en slags förkläde, när hon reser runt och pratar, för att bevaka så att hon inte säger något om oss som hon inte kan stå för...
Redan av praktiska skäl är detta ogenomförbart. Vi har båda heltidsarbeten att sköta.
Nog borde Lodenius ha bättre självkontroll. Och nog borde hon, på direkt förfrågan, kunna ange åtminstone ett konkret exempel på en ståndpunkt, intagen av Blågula Frågor, som hon anser att vi kan klandras för!
Av Lodenius´ brev framgår också att hon själv inte är opartisk i sakfrågan: "...jag inte delar er uppfattning att svensk flyktingpolitik är för generös. Jag tror det finns andra viktigare utgiftsposter att skära i om det är svensk ekonomi vi vill värna om."
Den bild som Anna-Lena Lodenius förmedlat av Blågula Frågor är knappast något olycksfall i arbetet - det hela är avsiktligt och sker med ett politiskt syfte. När hon inte kan få hugg på oss genom något som vi verkligen sagt eller skrivit tar hon till detta "extensiva grepp".
Avslutningsvis skriver Lodenius:
"Ni är välkomna i debatten. Men räkna med att jag och andra som inte delar era åsikter också vill bemöta era argument."
Det är ju precis detta som hon inte gör! Vi skulle inget hellre önska än att få höra svar på våra argument.
För oss kan en motståndares argument aldrig bli "farliga". Är de nämligen starkare än våra, då visar detta att vi har fel - och då kommer vi att ändra våra ståndpunkter.
Anders Sundholm
