Aktuell kommentar - vecka 11/99:
Anna-Lena Lodenius har många gånger tidigare skrivit böcker på temat främlingsfientlighet i Sverige. Nu har hon - tillsammans med Mats Wingborg - skrivit en uppsats i antologin "Mörk magi i vita medier". Medan Lodenius tidigare anlitats av t.ex. Rikspolissstyrelsen eller regeringskampanjen "Levande historia" skrivs den nya uppsatsen med ekonomiskt stöd från Olof Palmes minnesfond.
"'Flyktingar har vi råd med, men inte våra gamla'". Så lyder de rubriken på Lodenius/Wingborg-uppsatsen. De skriver:
"Det finns gemensamma drag i hur främlingsfientliga och rasistiska grupper argumenterar för sin sak. Vi har kunnat se vissa tydliga retoriska mönster.
Debattörerna använder ofta en rad påståenden som verkar rimliga och ibland också välvilliga - om man inte har den korrekta bilden klar för sig: Vi måste hjälpa flyktingar att återvända eftersom de behövs i sina hemländer. Pengarna räcker längre om vi hjälper människor där de bor. Olika kulturer kan inte förenas, det leder bara till krig att låta olika folkgrupper samsas i samma land."
Det finns alltså en "korrekt bild".
OCH DET FINNS EN "RASISM" ATT AVSLÖJA:
"En del av den rasistiska propagandan som sprids på skolor och på Internet är maskerad och skenbart rumsrena argument används för att åstadkomma en främlingsfientlig mobilisering. Vi tror att det vore värdefullt om fler tränade sig i att se bakom en sådan retorik."
"Hur känner man igen ett rasistiskt uttalande? Den frågan är inte alldeles enkel att besvara. Ofta är rasismen dold och underförstådd..."
En invandringskritiker kan förefalla utgå från verkliga problem och ärligt försöka bidraga med konstruktiva förslag - men det kan lika gärna (och mer sannolikt) röra sig om en rasist som förställer sig, för att bättre gå hem. Med sin egen expertis - förvärvad genom mångårig träning - kan Anna-Lena Lodenius skilja det verkliga från det bara skenbara.
"Det absolut vanligaste argumentet mot en generös invandrings- och flyktingpolitik är att vi inte har råd, och att vi måste hjälpa svenskarna först. Att dessa argument är så vanliga sammanhänger förmodligen med att de uppfattas som godtagbara."
Alltså: det handlar mer om taktik än om att den som framför dessa argument faktiskt menar just vad de skriver.
Lodenius/Wingborg pläderar för en utvidgning av begreppet "rasism", så att en större krets av människor kan klassas som "rasister":
"Vi anser att kriterierna för vad som utpekas som 'äkta rasism' har varit alltför stränga, vilket medfört vissa problem. Risken är att vi rättfärdigar grupper som undviker att tala om just raser, trots att de i praktiken menar ungefär detsamma."
"De som hävdar att det finns särskilda egenskaper, som delas av alla människor som fötts inom ett visst geografiskt område eller inom en viss kultur eller religion, kan med visst fog också anses vara en slags rasister, enligt vårt sätt att se det."
Lodenius/Wingborg utger sig för att vilja "se bakom retorik". Vad de i praktiken ägnar sig åt är dock vantolkningar och medvetna missförstånd:
Redan det första citatet ovan är ett exempel på detta. Invandringskritiker tillvitas följande uppfattning: "Olika kulturer kan inte förenas, det leder bara till krig att låta olika folkgrupper samsas i samma land."
Problemet är ju i verkligheten det omvända. Exemplen är bara alltför många - från både Jugoslavien och Sverige - på att olika folkgrupper faktiskt har svårt att samsas, när de bor nära inpå varandra. Det är inte så att invandringskritiker inte "låter" dem samsas. Icke-samsandet står de själva för.
Sitt inlägg inleder L/W med ett citat ur en tidningsinsändare:
"Ju kortare tid invandrarna varit i Sverige desto svårare har de att få ett arbete, men det visar sig också att ju mer avvikande de är, desto svagare anknytning till arbetsmarknaden har de..."
Här gör L/W ett stort nummer av ordvalet: "avvikande":
"Vad är det som
ska avvika för att någon ska räknas som 'avvikande'? Vad har
detta något för betydelse för anknytningen till arbetsmarknaden?"
Som framgått av bl.a. regeringspropositioner finns en tydlig korrelation mellan å ena sidan arbetslöshet, å andra sidan avstånd geografiskt/kulturellt och grad av integration (något som gäller även för brottslighet). Bland icke-européer står en lägre andel överhuvudtaget till arbetsmarknadens förfogande.
Inte heller vad gäller orsakerna till detta förhållande behöver svaret var långsökt. Den svenska arbetsmarknaden efterfrågar andra erfarenheter och kunskaper, kanske också en annan mentalitet, än vad många fjärr-invandrade har med sig. Vad än Lodenius vill tro så existerar det olika kulturer i världen.
"Påståendet att Sverige bara satsar på flyktingpolitiken, men glömmer de gamla, framfördes i början av 1990-talet av den militanta gruppen Vitt Ariskt Motstånd (VAM)..."
Är det sant eller falskt att invandringen kostar pengar? Är det sant eller falskt att Sverige försummar sina gamla? Den frågan förbigår L/W, istället försöker de avfärda den genom "guilt-by-association". Påståendet är så att säga besmittat, genom att tidigare ha framförts från fel håll.
Till detta kommer att just den nämnda gruppen, "VAM", förmodligen aldrig existerat. Ska man tro seriösa forskare i ämnet nazism så är det från början till slut en mediabubbla.
Föga överraskande lyder en av underrubrikerna i L/W-uppsatsen: "Då var det judarna - nu invandrarna".
Logiken i detta blir ju att kritik av invandringspolitiken ytterst leder till Auschwitz. En förutsättning för att kunna undvika en ny Förintelse är att all kritik upphör.
STÄLL ALLT DETTA mot följande citat:
"...är det inte rimligt att alla argument för en restriktiv invandringspolitik kategoriseras som rasistiska eller främlingsfientliga."
Det kan ju låta som en skarp polemik mot Lodenius/Wingborg - för vad har de gjort i sin uppsats, om inte just detta?
Men faktum är att bakom citatet står samma Lodenius/Wingborg, med tillägget: "Vi skulle önska en fördjupad debatt i dessa frågor."
Se där uppslag till ett nytt projekt för Olof Palmes minnesfond att stödja! Och Anna-Lena kan sätta mat på bordet ytterligare några månader.
