Vårt land står nu inför större ekonomiska, sociala och demokratiska utmaningar än på länge. Detta accentuerar behovet av ett medborgerligt samtal, där många engagerar sig.

Ett sådant samtal har knappast kommit till stånd, och en orsak är uppenbar. Sverige har fått ett samhällsklimat, där risken är påtaglig att den medborgare som yttrar sig blir stämplad, som någon slags ond människa. Istället för att bemöta kritiker i sak svarar det mediala och politiska etablissemanget med etiketter och tillmälen. Detta avskräcker människor från att ge uttryck för sina åsikter, det signalerar att man inte ska bry sig. Kritiker tystas och samtal kommer av sig, innan de ens har börjat.

Inte desto mindre finns behovet av dialog, för att vi ska komma närmare lösningar på de allvarliga problem som vi känner av.

Det måste skapas ett klimat där olika uppfattningar får komma fram och meningmotståndare möts med en grundläggande respekt. Alla ska få yttra sig, och få prata till punkt. Vi måste lyssna på varandra, och försöka förstå. Därmed inte sagt att någon ska undgå berättigad kritik, men envar har rätt att bli bemött i sak - inte genom tillmälen, kränkningar eller hot. Fakta ska mötas med fakta, argument med argument.

Påståenden ska bedömas efter sin sakliga innebörd, inte efter vem som framför dem eller vilka känslomässiga associationer uppgifter kan ge. Lika litet som meterologer fördöms när de ger prognoser om dåligt väder, lika litet ska detta drabba medborgare som pekar på problem, och vill diskutera lösningar.

Sverige behöver ett medborgerligt samtal.