|
|
|
a) Nyhetsinslag, klippningar
När det gäller nyhetsinslag i radio eller television gör man en nyhetsvärdering som resulterar i frekventa inslag om avvisningshotade "flyktingar" eller föregivet diskriminerade invandrare. Inslag där invandringskritiker får säga något är sällsynta.
När så ändå sker ser man till att presentera en i förväg önskad bild. Därvid finns åtminstone tre redskap:
- stämpla redan i påannonsen
invandringskritikern som "främlingsfientlig"
- se till att motståndare till honom/henne får sista
ordet
- klipp och redigera för att ta med de uttalanden som är
ofördelaktigast.
Exempel som jag har kan redovisa gäller både Anders Sundholm, ordförande för Blågula frågor, och mig själv. Dessa exempel kommer längre fram i anförandet.
b) Studiosamtal och debatter
Upplägget vid studiodebatter och samtal i radio eller TV är genomgående att övervikten för de politiskt korrekta är massiv. Vanligen finns inte en enda invandringskritiker med, när man ska diskutera invandring. Här vill jag anföra fyra TV-exempel:
Exempel 1:
TV1-programmet "Speciellt"
1996, under den stora mediakampanjen för kurdfamiljen Gümüscü
i Åsele, som skulle avvisas. Åtta debattörer
fanns i studion. Av dessa var det inte en enda som försvarade
avvisningen. I svensk rikstelevision är det fullt möjligt
att sända s.k. debattprogram, där samtliga debattdeltagare
har samma åsikt!
Exempel 2:
Programmet "Mosaik",
med Alexandra Pascalidou som programledare, inbjöd mig 1997
till deltagande på temat "Det mångkulturella
samhället". Mot mig fick jag tre motdebattörer,
plus Pascalidou. Jag vill också påstå att Pascalidou
avbröt mig i mina anföranden på ett sätt
som hon inte gjorde med de övriga. Vid åtminstone ett
tillfälle väckte ett uttalande av mig allmän munterhet.
Samma upplägg hade Mosaik vid ett senare tillfälle, där invandringskritikern Magnus Karaveli fick medverka. Också han blev utsatt för hånskratt med programledare Pascalidou som aktiv deltagare.
Exempel 3:
År 2000 inbjöds jag att medverka i TV3-programmet "Folkhemmet".
Innan panelen släpptes in visade man en känsloladdad
film om en avvisningshotad familj. I panelen hade jag denna gång
sex personer mot mig, dels tre andra debattdeltagare, dels de
tre programledarna.
Exempel 4:
SVT-programmet "Debatt" släppte hösten 2004
fram Jimmie Åkesson från SDU, Sverigedemokraternas
ungdomsförbund. Han skulle debattera mot folkpartiledaren
Lars Leijonborg. Programmet inleddes med hopklipp om Sverigedemokraterna,
med bilder som kopplade ihop partiet med nazism. I debatten tog
sedan debattledaren som vanligt själv ställning, så
att Åkesson i praktiken fick två motståndare
att bemöta.
Beträffande riksradio kan jag ge ett exempel. I programmet "Folkradion" 1996 fick Blågula frågors ordförande, Anders Sundholm, medverka.
Det skedde genom en i förväg bandad intervju, som sedan klipptes ned. Direkt efter att intervjun sänts följde ett studiosamtal mellan två journalister. Den ena var programledare på "Folkradion". Den andra var Björn Häger från radioprogrammet "Dagens Eko", han medverkade i rollen som "sakkunnig" och expert. Häger insinuerade att det faktum att BGF inte agerar som skinnskallarna gör bara beror på taktiska överväganden. Någon möjlighet för Sundholm att bemöta detta angrepp gavs alltså inte. Häger hade tidigare utmärkt sig genom ett osakligt programinslag om Anders Sundholm i Dagens Eko.
c) Valinformation
Inför riksdagsvalen får de partier som redan sitter i riksdagen medverka i TV-sända debatter. Övriga kandiderande partier kan inte göra anspråk på något utrymme i TV eller radio, där de själva får presentera sin politik.
Under EU-valrörelsen i Sverige 2004 gavs Junilistan ändå stor uppmärksamhet i etermedia - däremot inte Sverigedemokraterna. De ansvariga på radio-TV har förklarat detta med att Junilistan hade ett nyhetsvärde som SD saknade.