Aktuell
kommentar - vecka 15/01:
"VI SKA KROSSA DEM!" Så löd rubriken på en artikel i Expressen i höstas, skriven av ett antal regeringsledamöter. Dessförinnan hade riksåklagaren proklamerat "nolltolerans" mot vad han kallade "rasism". Därefter kom den stora konferensen i Stockholm mot "intolerans".
Det handlar här inte bara om kamp mot vad även Blågula Frågor betecknar som "rasism". Nej, framförallt handlar det om att bekämpa kritiker av invandringspolitiken. Expressenartikeln riktade sig uttryckligen mot "populister och högerextremister".
Hur då gå tillväga? Hur möta meningsmotståndare?
1. Den demokratiska vägen, att möta sina motståndare i en fri debatt på lika villkor, har man förkastat. Uppenbarligen bedömer man där möjligheterna till framgång som små.
2. Öppet våld är otrevligt och kan bli politiskt kostsamt, det ger så tydliga associationer till öppna diktaturer. Vissa ansatser har visserligen gjorts, men denna väg tycks man vilja undvika. I varje fall tills vidare.
3. Återstår en tredje väg. Denna består i psykologisk krigföring och skandalisering av motståndare. Deras namn ska svärtas ned, så att ingen vill lyssna på dem, så att ingen vill ha med dem att göra. De ska göras modfällda.
En signal gavs nyligen, genom valet av ny Expostyrelse. Samarbetet med polismyndigheter sker nu öppet.
Ett färskt exempel på sådant samarbete är Aftonbladets publicering av vad Säpo fått fram i datorn hos en nazist, om prenumeranter på "info-14".
Det är för oss oklart om det gäller en tryckt tidskrift eller ett nyhetsbrev på Internet, om man blivit prenumerant genom eget initiativ eller bara satts upp, om man betalar något eller får det gratis.
För makthavarna är detta nog av mindre betydelse. Det viktiga är att man kan
a) i det aktuella fallet svärta ned Sverigedemokraterna, och särskilt tänkbara kandidater som ny partiledare för SD.
b) tydliggöra för medborgare i allmänhet, att de ska passa sig för att ta prenumerationer på kontroversiella tidskrifter.
Sådana prenumerationer kan nämligen resultera i att man hängs ut i Aftonbladet med sina namn. En tidskrift som Blågula Frågor kan då också ligga i farozonen: enligt ABF i Haninge är vi ju "nazianstrukna".
I linje med detta ligger också vad som offentliggjordes från en internationell konferens nyligen, med deltagande av Sveriges justitieminister: besök på "rasistiska hemsidor" ska registreras, likaså ska e-mejl-korrespondens läsas, när det gäller "rasister".
ABF Haninge använder även ett annat vapen: samarbets-stämpeln. Att överhuvudtaget tala med en annan person kan tydligen klassas som "samarbete".
Det finns också ett omvänt grepp.
Man kan försöka lägga en tidningsredaktion till last, att det bland prenumeranterna finns personer med (verkligt eller bara påstått) extrema åsikter.
På 90-talet fick Blågula Frågor kritik för att sverigedemokrater sålde vår studiebok om flyktingpolitik, "Lagom är bäst!".
Nyligen angreps till och med vårt upprop "För ett medborgerligt samtal!", för att det bland undertecknarna fanns personer som man (dessutom felaktigt) klassade som nazister. Det förvandlades därigenom till ett "rasistiskt upprop".
Syftet med det hela klarnar.
Medborgarna ska ska göras skrämda och politiskt passiviseras. De ska inte våga underteckna upprop eller prenumerera på tidskrifter, inte våga finnas på mejlinglistor eller besöka websidor.
Varje icke-sanktionerad kommunikation med andra medborgare kring politik ska brytas. Alla ska vara rädda för alla.
