Aktuell kommentar - vecka 43/01:

 

Lyckad diskriminering

Enligt en SCB-undersökning, beställd av Integrationsverket, har sysselsättningen bland invandrare under de senaste två åren ökat med 5,5%. Det är en snabbare ökning än för etniska svenskar. Totalt är nu 62 procent av de utrikes födda i arbete.

Detta kan jämföras med siffror från 1997, som finns på vår blågula faktabank. Då var denna andel för invandrare med svenskt medborgarskap 60 procent, och för utländska medborgare 45 procent. Sammantaget skulle siffran för utrikes födda 1997 ha hamnat på cirka 53 procent. 1) En ökning under tre år 2) med 9 procentenheter. Mätt i procent skulle ökningen ligga på cirka 17%. 3)

Även om frågetecken kan sättas för Integrationsverkets SCB-siffror finns ingen anledning att betvivla riktigheten i stort: Arbetslösheten sjunker nu bland invandrare i Sverige.

Och det är väl bra?

 

Blågula Frågors principiella ståndpunkt är självklar - det är önskvärt att nedbringa arbetslösheten till ett minimum. Alla friska människor i arbetsför ålder ska kunna klara sin försörjning genom eget arbete:

Det är ett intresse ur mänsklig synvinkel.

Det är ett intresse ur samhällsekonomisk synvinkel.

Jämfört med utvecklingen under första halvan av 90-talet ser det ut som om ett trendbrott. Då ökade arbetslösheten i allmänhet, och den ökade särskilt bland invandrare.

Nu minskar arbetslösheten bland invandrare. Detta är ur en synvinkel naturligt, det har skett under en period av allmänt minskad arbetslöshet.

Ur individsynpunkt är det också naturligt att man efter några år i det nya landet börjar få fotfäste på arbetsmarknaden, och detta skulle kunna ha givit utslag om invandringen stannat av. Men så är ju inte fallet, tvärtom. Sedan mitten av 90-talet har antalet beviljade PUT ökat år från år.

De nya siffror som Integrationsverket presenterat är till stor del resultatet av en drastisk lagstiftning, ett ihållande kampanjande och en målmedveten diskriminering av etniska svenskar. Som Mona Sahlin deklarerade: det är "Muhammed" som ska ha jobbet, om det finns flera likvärdiga sökanden. 4)

Detta har beskrivits av tidskriften Fri Information, bl.a. i artikeln "Fördel invandrare - nackdel svenskar" från nr 1/01.

"Regeringens proposition 1997/98:16 'Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik' röstades igenom av våra folkvalda 1999 och är nu lag. Det är väl sympatiskt av våra 'förtroendevalda' att rösta igenom något sådant! Att rösta igenom förslag som slår mot de egna landsmännen som dessutom är skattebetalare och står för riksdagsmännens löner.

Bland många egendomliga paragrafer kan man på sidan 92 i denna proposition läsa följande:

'11.2.6 Riktlinjer för Arbetsmarknadsverket...

utgå från att godkänt betyg i sfi är tillräckligt för att en person skall kunna ta del av arbetsförmedlingens insatser och åtgärder, samt

prioritera arbetslösa nyanlända invandrare som genomgått introduktionsprogram och vidta åtgärder för att undvika väntetider och passivisering.'

I en annan proposition 1997/98:177, 'Ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet', som också är lag nu, kan man i sammanfattningen läsa bl.a.

'Varje företagare blir skyldig att speciellt informera invandrare om lediga tjänster, och varje sökande invandrare ska i princip kallas till intervju. En arbetssökande invandrare som inte anställs har rätt att få en skriftlig uppgift av arbetsgivaren om vilka meriter den hade som fick tjänsten. Om han då anser sig förbigången kan han anmäla arbetsgivaren för diskriminering. Det åligger arbetsgivaren att bevisa att han inte diskriminerat'.

Vidare:

'Som diskriminering räknas t ex att kräva att de anställda talar svenska på arbetsplatsen och att inte underlätta för dem att utöva sin religion'.

Idag diskrimineras långtidsarbetslösa svenskar och speciellt 'äldre'. Men detta verkar vara av underordnad betydelse för samtliga våra riksdagspolitiker som försöker att övertrumfa varandra, då det gäller omtanken om invandrarna. Många väl kvalificerade långtidsarbetslösa svenskar har år efter år sökt arbete och
deltagit i olika mer eller mindre meningslösa utbildningar och arbetsmarknadsprojekt . De flesta 'överåriga' blir heller aldrig ens kallade till en intervju och än mindre får de tillbaka sina ansökningshandlingar...

Varför är det inte lika angeläget att lagstifta mot åldersdiskriminering som mot etnisk diskriminering?"

I sin presentation av siffrorna om minskad arbetslöshet bland invandrare talar verkschefen Andreas Carlgren lyriskt om "mångfaldens möjligheter". Detta knyter an till en uppfattning som de politiskt korrekta försöker sprida, men som bara är en myt, nämligen att en arbetsplats skulle vinna på att bestå av olika etniciteter.

En annan del av den politiskt korrekta bilden är att det framförallt är invandrare som skapat Sveriges välstånd, att dagens invandrare är mer välutbildade än dagens svenskar och att vårt land inte klarar sig utan invandrare. Etniska svenskar är s.a.s. sekunda vara inom produktionen.

Sanningen är ju en annan. När Sverige nådde sin internationella topposition i välfärdsligan var andelen invandrare i befolkningen ännu liten. Det är också så att just svenskar kommit med många av de viktiga uppfinningar som påverkat människors vardag runtom i världen. 5)

Den ideologiska utgångspunkten för att genom "mångfaldsplaner", propaganda och hot om sanktioner gentemot arbetsgivare försöka få fram en lika stor andel invandrare inom olika branscher, yrkesgrupper och företag som andelen av befolkningen är att den enda, eller i varje fall huvudsakliga, orsaken till underrepresentationen för invandrare är fördomsfulla attityder och diskriminering från arbetsgivare.

DENNA PROPAGANDA har nu bedrivits så länge och så intensivt att många av de politiskt korrekta själva blivit offer för den. Det tror uppriktigt att det förhåller sig så.

Men verkligheten är den, att vi må vara lika mycket värda, men vi är inte alla lika. Vi är tvärtom olika.

Vad är det som händer, när intresse, kompetens, mm får styra? Jo, vi får vissa "snedfördelningar". Ungefär som att det alltid varit så att barn från hem med välbärgade och välutbildade föräldrar i Sverige hävdat sig bättre inom utbildningsystemet. 6)

Och vad händer då, om man börjar kvotera och med konstlade medel tvingar fram en proportionalitet? Jo, det blir inte längre kompetensen som avgör. Man får inte längre "rätt man på rätt plats".

Innebörden blir dubbel:

A. Vissa grupper diskrimineras, i detta fall etniska svenskar (arbetslösheten totalt minskar inte - vissa får arbete bara på bekostnad av andra).

B. Kvalitén i produktionen blir lidande.

För att bli helt konkret, låt oss taga ett tänkt exempel. Någon som kan dålig svenska, har svag lokalkännedom och liten erfarenhet av att framföra ett fordon tillåts ändå bli bussförare. Resultatet kan bli kommunikationsproblem på radion (med trafikledningen), att man kör fel och att det blir vagnskador.

Statistiken hyfsas, men det har ett pris. Ett pris som andra än Andreas Carlgren - tevagnsmannen - i slutändan får betala.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Gruppen "utrikes födda" innefattar de båda nyssnämnda grupperna. Här ingår finländare, norrmän och danskar. Det rör sig om människor i arbetsför ålder, dvs 16-64 år. Som varande "i arbete" räknas, får vi förutsätta, även de i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. (Åter till texten)

2) Eller tre och ett halvt år - den exakta tidsperioden för SCB-undersökningen framgår inte i medias redovisning. (Åter)

3) Skillnaden mellan en ökning i procent och en ökning i procentenheter kan vara stor! Om Miljöpartiet i opinionsmätningarna plötsligt klättrar från 3% till 6% så betyder detta i procent räknat en ökning med 100. I procentenheter räknat betyder det en ökning med 3. (Åter)

4) Något som lätt kan åstadkommas - det är ju bara att göra måttet för "likvärdig" tillräckligt trubbigt. (Åter)

5) Agafyren, Gustaf Dalén år 1905. Blixtlåset, Gideon Sundbäck år 1900. Blåslampan, Carl Rickard Nyberg år 1881. Dynamit, Alfred Nobels år 1862. Kylskåpet, Balzar von Platen och Carl Munters år 1918. Mjölkningsmaskinen, Gustaf de Laval år 1894. Separatorn, av Gustaf de Laval år 1878. Propellern, var John Ericsson år 1837. Ångsprutan, John Ericsson år 1829. Rörtången, J P Johansson 1899. Skiftnyckeln, J P Johansson 1899. Säkerhetständstickan, G E Pasch 1844.. (Åter)

6) Det behöver alltså inte ha ett dugg att göra med främlingsfientlighet. (Åter)

x