Aktuell kommentar - vecka 47/01:
Aftonbladet den 18/11 -01 rapporterar om en Expo-undersökning som visar på hög brottslighet bland ledande sverigedemokrater.
På sidan 16 kan vi läsa om en person som kört bil rattfull. Brottet begicks 1992, men mannen är fortfarande ångerfull: "- Det var en fruktansvärd tabbe, en katastrof. Jag blev förtvivlad när polisen stoppade mig..." Samtidigt konstaterar han: "- Det är hälsosamt att inse att man inte är perfekt. Jag tror att folk har förståelse,..."
Förståelse visar i varje fall AB-artikeln, som inte talar om rattfyllan som ett brott, utan som ett "misstag". Statsminister Persson säger sig tycka synd om mannen. Ja, även folk i allmänhet har visat förståelse. När Aftonbladet lät läsarna tycka till i frågan på nätet ansåg två tredjedelar det rätt att utse mannen till minister i s-regeringen.
Här handlar det alltså om Jan O Karlsson 1), socialdemokrat. Artikeln om Sverigedemokraterna fanns på sidan 10.
Låt oss genast slå fast att Blågula Frågor uppskattar att Expo granskar partier som Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Expo gör här ett viktigt arbete, i linje med sin officiellt deklarerade målsättning. Har dessa partier lik i garderoben, då ska detta fram!
På partier som gör anspråk på att föra demokratiska nationalisters talan måste höga krav ställas. Här är vi överens med Expo.
För den skull behöver vi ju inte bli naiva. Expos motiv är inte rena. För Expo är brottsbelastade nationalister snarare en tillgång än ett problem. Antag att inte en enda SD:are funnes i brottsregistret, skulle SD då få en annan behandling i Expo? Nej, det vet vi genom bannlysningen av BgF, att detta inte gör någon skillnad.
Dessutom är Expo helt ointresserat av andra brottslingar på den politiska arenan, som de stenkastande AFA-iterna i Göteborg. De tillhör ju alla samma rånluvevänster. 2)
Så mycket större anledning kan finnas att kritiskt granska också Expos granskning: har man gått objektivt och vetenskapligt tillväga, eller har man manipulerat och överdrivit? Klart står att Expos granskning går tillbaka till år 1989 och inte längre fram än till 1998. En granskning av SD efter avspjälkningen av ND (Nationaldemokraterna) 2001 kunde ha varit intressant!
Även om Expo s.a.s. skulle ha lagt på en "moms" och vi drar ifrån denna, är det svårt att tro att uppgifterna i det stora hela skulle vara gripna ur luften. Från årets kyrkoval vet vi att det finns en låt-gå-mentalitet hos SD-ledningen beträffande eventuell brottsbelastning hos partiets kandidater.
Med både Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna kan Blågula Frågor i princip vara överens på en viktig punkt: det behövs i den svenska riksdagen ett parti för sverigevänner. Det räcker inte med att prata, skriva och försöka opinionsbilda. Vi måste också erbjuda medborgarna en möjlighet att vid valurnorna ge sitt stöd för ett alternativ till svenskfientligheten.
Men - och det är ett stort "men" - detta parti måste då leva upp till vissa krav! Ett minimikrav är att man håller rent från brottsbelastade. Sverigevänner kan inte räkna med samma välvilliga behandling som Jan O Karlsson. Framförallt måste vi själva kunna vara säkra på att vårt parti verkligen representerar någonting bättre än de sju.
Överens med Expo är vi också på en annan punkt.
Expo skulle aldrig granska socialdemokraterna. Det finner vi rimligt.
Socialdemokraterna vet vi ändå var vi har ifråga om brottsbelastning hos exempelvis riksdagskandidater. De hymlar inte, (s) gör inte ens anspråk på att vilja hålla rent från kriminella eller asociala på sina listor.
Paolo Roberto går själv ut i tidningsintervjuer med uttalanden om hur många gatuslagsmål han deltagit i, hur han arbetat som torped osv. Just hans våldsamma bakgrund görs till ett argument för hans kandidatur.
En annan s-kandidat till riksdagen är Aden Abdirisak, den terroristmisstänkte somaliern. En misstanke ska här inte vara nog för att omöjliggöra en politisk kandidering, men det finns ju även annat. I Göteborgs-Posten den 16/11 -01 säger Abdirisak: "- Hade jag råd skulle jag betala tandvårdsräkningen."
Bärande för svensk arbetarrörelse har från början varit en moral om att vilja göra rätt för sig, men denne riksdagskandidat prioriterar tydligen att sända pengar till Somalia framför att betala sina räkningar i Sverige. 3) Elva år har han bott i Sverige, men fortfarande har han sin lojalitet på annat håll än vårt land.
Överens med Expo är vi slutligen även beträffande gruppvåldtäkter. Det är något som utförs av ockupanter, i en krigssituation.
1) Blågula Frågor har heller inga invändningar mot att sätta Jan O Karlsson som ny minister, inte pga en nio år gammal rattfylla. Däremot sätter vi ett frågetecken för hans månadslön på 140.000 kr, det tyder inte på ansvarskänsla gentemot skattebetalarna.
Den stora frågan kring den nye invandringsministern är dock om han ska begripa att de långa väntetiderna i asylärenden beror på asylanternas eget agerande, med oklara identiteter och ständiga överklaganden, och att det finns dilemman i flyktingpolitiken. (Åter till texten)
2) Även i Expos egen redaktion har ju funnits (och finns?) en dokumenterad återfallsförbrytare. Vem granskar granskarna? (Åter)
3) Skedde inga överföringar till al-Barakaat funnes väl inga tillgångar att frysa. (Åter)
