"Invandringspolitiken
och moral". Så löd en debatt i TV-kanalen Axess i veckan
som gick. Medverkande var Karl-Olov Arnstberg, etnolog, och Kristina
Hellqvist, flyktingsamordnare inom Svenska Kyrkan.
Kristina
Hellqvist var för några år sedan aktiv med "påskupprop"
för "flyktingamnesti" och "återupprättad
asylrätt".
I
ett pressmeddelande
utlovade hon:
"- Vi kommer
att fortsätta att trycka på i de här frågorna också
efter att namninsamlingen avslutats..."
"-
Vi anser att asylrätten har kommit på skam i Sverige och att
människors skyddsbehov inte tas på allvar,.."
"-
Mycket tyder på att den åtstramade asylpolitiken bottnar i
att det svenska samhället på många håll inte lyckas
med integrationspolitiken,.."
Det
senare ser hon dock inte som något skäl att strama åt
den fortsatta invandringen.
I
Axessdebatten ställde hon sig helt oförstående till att
det kan finnas några problem med att vara "god". Ju
godare, desto bättre! Detta var hennes uttalade grundsyn.
Beträffande
invandringen betyder detta att varje restriktion är av ondo. Hellqvist
talade om "systemfel" när över 90% av de asylsökande
gjort sig av med sina id-handlingar.
Med hennes synsätt ligger felet då inte i detta bedrägliga
agerande från utlänningar som kommer hit, utan i de regler
som det svenska samhället ställt upp.
Invandringen
ska, som hon ser det, i praktiken vara helt fri. Alla människor är
ju inte bara lika mycket värda, de är också tillgångar
för vårt samhälle. Det finns bara fördelar, för
alla, med att de får PUT. Win-win!
Visserligen
har hon konstaterat ett misslyckande med integrationspolitiken, men det
är inte riktigt på riktigt. Skulden ligger ju återigen
på det svenska samhället, som måste se till att lyckas
bättre.
För
den som är tillräckligt uppfylld av sin egen godhet slår
godheten lätt över i en självgodhet och självtillräcklighet.
Självgodheten blir så till ett pansar, som effektivt skyddar
mot varje kritik. Kristina Hellqvist har sett ljuset. Det gäller
då bara att få alla andra att också upptäcka det.
Hellqvist
blev, som Arnstberg fick erfara, en formidabel debattmotståndare.
Själv hade hon ju intet att lära, varje meningsmotståndare
sågs av henne som ett vilsegånget får, att försöka
leda rätt med hjälp av sitt eget ordflöde.
Det
faktum att Arnstberg ägnat ett halvt vuxenliv åt forskning
kring zigenare/romer hindrade henne inte från att även där
leverera en liten föreläsning för Arnstberg, om hur svår
situationen varit för denna grupp av människor.
För
att ändå försöka förklara det problematiska
i att bara "ge järnet" och vara raktigenom "god":
Som
mål är godhet naturligtvis utmärkt. Det lär heller
inte finnas något politiskt parti, som inte har som sin uttalade
strävan att åstadkomma ett så bra samhälle som möjligt.
Problemen
ligger på fyra plan:
1.
Om
innebörden av att vara god är att man ger, då måste
finnas ett samband mellan beslutsfattare och givare. Vem betalar
kalaset?
Om
det är en instans som fattar de generösa besluten och det blir
andra som sedan får betala, då handlar det snarare om stöld
än om godhet.
Robin
Hood hade ett försonande drag, då han tog från de rika
och gav till de fattiga. I fallet Hellqvist handlar det dock om att ta
från de fattiga och svaga i Sverige.
2.
Resurserna
är, som punkt 1 antyder, begränsade. Det blir då fråga
om att prioritera.
En
omfattande "godhet" på invandringsområdet minskar
utrymmet för godhet på andra områden. När personal
idag saknas inom äldreomsorgen,
när gamlingar tvingas ligga 16 timmar i sträck utan mat, då
har det samband med Hellqvists godhet.
3.
Det
finns orsakssamband även på annat sätt. En gränslös
och okontrollerad invandring ger som bieffekt en ökad våldsbrottslighet.
Det visar erfarenheten. Här har vi redan facit, för den som
vill ta del av det.
Med
andra ord: resultatet av den godhet som Hellqvist företräder
kan bli extremt ont.
4.
Till
sist inbjuder en föreställning om den egna oreserverade godheten
till extremism, övergrepp och tystande av kritiker. Den kan resultera
i ett debattklimat, där avvikande röster inte ges utrymme.
Det
kan också resultera i en lagstiftning som den Zaremba nyligen belyst
i sina DN-artiklar från Lärarhögskolan. Man har skapat
lagar, där bevisbördan ligger på den anklagade!
Är
ändamålet tillräckligt behjärtansvärt - har
man tydligen resonerat - då kan annars självklara grundprinciper
för ett rättssamhälle sättas ur spel.
|
Hell-qvist.
Ordet "hell" betyder på tyska "ljus",
på engelska "helvete".
Avståndet
mellan att vara en ljusets drottning och
att
vara en helvetes-ängel är inte stort.
|
|