Plötsligt
förekommer Sverigedemokraterna mycket i massmedia. Visserligen
mindre genom att man talar med dem och att
de själva får medverka, än genom att man talar och skriver
om dem.
Här
handlar det dock inte bara om en enskild organisation. Det
handlar om något mycket mer än Sverigedemokraterna!
Vad
det framförallt handlar om är vår
rätt, som medborgare, till
ett anständigt debattklimat, med åtminstone ett minimum av
vilja till förståelse, respekt och tolerans. Det
handlar om tillgången till korrekta och relevanta fakta kring
blågula frågor, dvs frågor av betydelse för vår
framtid i Sverige.
Aldrig
har väl kontrasten manifesterats tydligare mellan
•
å ena sidan det etablissemang av tyckare som har tillgång
till TV, riksradio och stora dagstidningar, och den kader av köpta
"experter" som kan anlitas vid behov för att leverera
beställda resultat.
•
å andra sidan de många engagerade medborgare som nu kan
göra sig hörda genom bloggar och webbkommentarer. 1)
Förra
veckans blågula kommentar gjorde en summering av de politiskt
korrektas reaktioner på Jimmie Åkessons AB-artikel. Inga
avståndstaganden var för starka, inga ord för grova,
inga liknelser för långsökta.
Det
unisona budskapet är att invändningar mot den förda invandringspolitiken
ofrånkomligen mynnar ut i ett Auschwitz och gaskamrar, i etnisk
rensning och förintelse. Vill vi undvika detta resultat finns bara
en sak att göra: tiga och acceptera vad som sker med vårt
land.
Sedan
dess har det fortsatt att rulla på. Här tre exempel:
1.
BRÅ
Mattias
Karlsson från SD har försökt att få en
del besked från Klara Hradilova Selin på BRÅ,
men med magert resultat. Karlsson skrev bl.a:
"I
Aftonbladet 2009-10-20 citeras du när du säger att det finns
'ingen grund för att muslimska män skulle vara överrepresenterade.'
som förövare i statistiken över anmälda våldtäkter...
1.Är
du korrekt citerad?
2. Menar du att det inte finns någon som helst koppling mellan
antalet anmälda brott och det faktiska antalet utförda brott
beträffande våldtäkt?
3. Är det inte så att den senast redovisade statistiken (BRÅ
1996:2) där överrepresentation beträffande våldtäkt
bryts ned på ursprungsland, visade att män från Algeriet,
Marocko, Libyen, Tunisien och Irak, stod för den kraftigaste överrepresentationen?
4. Är det inte rimligt att anta att det absoluta merparten av de
män som invandrat från dessa muslimska länder också
är muslimer?"
Hradilova
Selin svarade:
"2)
Det finns ingen enkel koppling, nej. Anmälningar är reaktioner
på brott, inte brotten i sig. Teoretiskt skulle man kunna anta
att om toleransen mot en viss typ av våld minskar, leder det till
fler anmälningar och färre faktiska brott."
"3) I Brå:s rapport från 1996 finns det visserligen
uppgifter om brottsdeltagande uppdelat på brottstyp och nationalitet,
men där står också att antalet individer beträffande
i synnerhet våldtäkt är för lågt för
att dra slutsatser. Dessutom är siffrorna 20 år gamla och
i dag finns det inga belägg inom den etablerade forskningen för
att trosuppfattning har något reellt förklaringsvärde
för vem som begår våldtäkt.
4)
Det vet jag inte. Allt vi kan säga är att islam är den
dominerande religionen i de länder du nämner. Det strider
mot grundlagen att registrera människor utifrån deras tro,
så huruvida just de som kommer till Sverige är muslimer vet
man inte."
Ur
Karlssons svar:
"4.
I Aftonbladet sade du att det finns 'ingen grund för att muslimska
män skulle vara överrepresenterade'. 'Ingen grund' kan av
läsarna knappast tolkas på något annat sätt än
att Jimmie Åkessons påstående skulle vara helt taget
ur luften. Kan du inte, b la mot bakgrund av ovanstående uppgifter
hålla med om att det hade varit mer korrekt av dig att säga
att det finns starka indicier som talar för att muslimska män
sannolikt är överrepresenterade, men att det inte kan anses
som helt vetenskapligt säkerställt, bl a därför
att det i de flesta västerländska länder inte är
tillåtet att forska på området?
5.
Rätta mig om jag fel, men är det inte så, att anledningen
till att de senast publicerade siffrorna över misstänkta våldtäktsmän,
nedbrutet på nationalitet, är 20 år gamla, är
att BRÅ medvetet valt att inte redovisa denna statistik i den
senare undersökningen 2005:17? Dagens Nyheter som 2005-11-05 uppger
sig ha talat med, Peter Martens, statistiker på Brå, strax
innan rapporten släpptes (och censurerades?) hävdar dock att
det statistiska underlaget för den nya rapporten visade att samma
grupper som stod för den största överrepresentationen
i våldtäktsstatistiken 1996 även gjorde så 2005."
Hradilova
Selin igen:
"Som
jag tidigare sade finns det så vitt jag vet inga belägg
inom den etablerade forskningen för att muslimer skulle
vara särskilt våldtäktsbenägna. Och ett av flera
skäl är kanske just att sådana studier inte bedrivs,
inte minst för att det strider mot den svenska grundlagen.
Inte
ens om det vore tillåtet tror jag att det skulle vara relevant..."
Kanske
har
Hradilova Selin här rätt, vi behöver inte fokusera på
religion. Det räcker med konstaterandet av en kraftig överrepresentation
i våldsbrott från personer med bakgrund i muslimska länder
för att slutsatsen ska stå klar: priset för invandring
därifrån är högre än för invandring från
andra områden i världen.
Men
hur förklara hemlighetsmakeriet kring BRÅ-undersökningen
från år 2005?
Anser
Brå att den stred mot grundlagen?
Sten
Levander, ledamot av BRÅ:s vetenskapliga nämnd, i Aftonbladet
den 5/4 -05:
"-Det
är katastrof överallt på BRÅ. Rapporterna som
de gör är filtrerade, det utövas censur. BRÅ:s
uppdrag är att serva regeringen med forskning och kunskap. Det
gör de inte. BRÅ tillhandahåller istället önskad
information på beställning av justitieministern och departementet."
2.
Falu-Kuriren
Ett
exempel i mängden, som handlar om en ung iranier, Daniel Riazat.
I
februari 2009 blev han omskriven i Dala-Demokraten, varvid läsarna
fick veta att 17-åringen ville bli politiker, med målet
att komma in i riksdagen. Därför hade han börjat läsa
juridik. Från webben kan också inhämtas att han blivit
ordförande för Ung Vänster i Dalarna.
Det
finns ingen anledning betvivla, att Riazat kommer att lyckas - med hans
bakgrund och "rätt" åsikter ligger massmedia för
hans fötter.
Således
blev det en helsida i Falu-Kuriren den 5/11 -09, med anledning av unge
Riazats initiativ under parollen "Inga
nazister på våra gator".
Artikeln
kretsade kring Kristallnatten i Nazi-Tyskland och ingressen förklarade:
"Högerextrema grupper får
allt större fäste i länet och våldet mot oliktänkande
ökar ständigt."
• Vilka är "nazister"?
•
Räknas Sverigedemokraterna dit?
•
Finns ett enda exempel på att sverigedemokrater tillgripit våld?
•
Har de någonsin försökt hindra meningsmotståndare
att hålla möten?
•
Hur ska "nazisterna" förhindras att vistas på gatorna,
om inte just genom våld?
Inte
en kritisk fråga från journalisten!
En
insändare i samma tidning samma dag, från en kristdemokrat,
kopplade uttryckligen ihop Sverigedemokraterna med "Auschwitz
och Srebrenica".
3.
Anna-Lena Lodenius
Efter
en period med relativt sansad profil har Anna-Lena Lodenius,
med bevakning av Sverigedemokraterna som yrke och försörjning,
åter blivit sitt gamla jag.
Och
ylar med vargarna.
På
Newsmill
skriver hon således att SD har mer gemensamt med tyska NPD än
med Danske Folkeparti:
"Sverigedemokraterna
har ett förflutet med betydligt fler bruna inslag, men de som bildade
partiet insåg med tiden det taktiska i att hålla undan Hitlerbilder
och judehat för att inte skrämma iväg alltför många
potentiella väljare."
De
som nu företräder SD och de som är medlemmar i SD skulle
alltså ha en strävan som går i en helt annan riktning
än vad som sägs och skrivs från SD:s sida.
Det
finns knappast något parti i Sverige - möjligen Folkpartiet
undantaget - som är mer ensidigt israelvänligt än Sverigedemokraterna.
Ändå anser sig de två experterna kunna fastslå
att detta är bara yta - egentligen vill partiet något helt
annat.
Hur
kan det veta detta? Uppenbarligen "vet" Lodenius här
något som har gått de flesta medlemmar i SD helt förbi!
En
tes som hon
driver är att SD i flera avseenden har samma verklighetsbild och
liknande åsikter som vissa andra organisationer:
"Här märks till exempel Nationaldemokraterna (ND), som
bröt sig ur SD 2001 för att de ansåg att SD blivit allt
för utslätade, Folkfronten, som tidigare kallade sig Nationalsocialistisk
Front, samt Svenska motståndsrörelsen (SMR),.."
"En
huvudfråga för alla dessa organisationer är att Sverige
och svenskheten är hotad, detta antagande genomsyrar deras politik
på alla områden."
"En fråga där alla de fyra organisationerna är
eniga är att 'invandringen' är det stora hotet mot den svenska
kulturen."
"En återkommande tanke hos de fyra organisationerna är
att det finns en stor mängd personer som fått svenskt medborgarskap
på 'felaktiga grunder'. "
Med
samma logik kan ju konstateras t ex att Socialdemokraterna har ett antal
ståndpunkter gemensamma med övriga riksdagspartier. Alla
anser att jorden är rund, att Stockholm är en stad i Sverige
och att det är varmare vid plusgrader än vid minusgrader.
Vilket inte hindrar att (s) här kan ha helt rätt.
Som
huvudpersonen i "1984" envetet försökte hävda:
"Det finns sanning och det finns osanning".
I
denna situation av hets blir det viktigt att Sverigedemokraterna kommer
in i riksdagen efter valet år 2010.
Inte
bara för vad partiet möjligen kan uträtta där, utan
än mer för den påverkan som en SD-framgång kan
få på debattklimatet. Sverige behöver fler medborgare
som kan och vågar öppet säga sin mening.