Intervjun som inte blev

Integrationsverkets årsredovisning 1999 bjuder på en hel del intressant läsning.

Även om den nye generaldirektören, Andreas Carlgren, inte går så långt som sin företrädare - att verket ska betygsätta de politiska partierna - står klart att även han vill se en aktiv opinionsbildande och politisk roll för Integrationsverket:

"Integrationsverket kan inte ensamt förändra framtiden. Det gäller att vara ett verk med så stort engagemang, att vi engagerar andra. Vi måste lita till att kunskap är makt. Det gäller också att vara ett så synligt verk att vi förmår påverka dagordningen för samhällsdebatten. Dessa är allesammans vägar att på olika sätt påverka samhällets utveckling. Så kan vi främja de mål vi är satt att arbeta för."

"Påverka samhällets dagordning

Det finns ingen enkel, bred och rak väg mot integration. Problemen är många. Men möjligheterna är större och viktigare. Olikhet och mångfald skapar utveckling. Det finns enormt stora möjligheter för hela samhället genom alla nya svenskar som kommit till vårt land. Många nya, hitflyttade svenskar är högutbildade och har med sig värdefulla kunskaper till vårt land."

Integrationsverket har en stor uppgift när det gäller att påverka vilka frågor som ställs överst på dagordningen och visa vilka möjligheter till utveckling och framsteg hela samhället har genom integration. Tar vi vara på dessa, innebär det nya kunskaper, nya företag och större framsteg för vårt land. Gör vi det inte, missar vi enorma utvecklingschanser och drabbas alla istället av högre kostnader. Främlingsfientligheten riskerar att öka. En vältalig och högljudd, främlingsfientlig opinion får då förskjuta fokus för hela debatten.

Det blir en viktig utmaning för oss. Där har vi som kunskapsmyndighet och samhällsförändrande aktör viktiga uppgifter att ta itu med."

 


Årsredovisningen berättar också att verket vid årets slut hade 79 medarbetare. Av anslaget på 76,6 miljoner kronor för 1999 hade verket vid årets slut utnyttjat bara en del - 56,5 miljoner (där inräknas inte möbleringen av generaldirektörens kontor - den skedde först efter Carlgrens tillträde på posten).

 


Vilka kan då vara de "mål", om vilka inledningsvis talades? I årsredovisningen anges fyra "effektmål":

bidra till bättre förutsättningar för individen egen försörjning och delaktighet i samhället

bidra till att minska diskriminering, främlingsfientlighet och rasism

främja en samhällsutveckling som kännetecknas av respekt och tolerans...

öka kunskapen ...ur ett integrationspolitiskt perspektiv.

Därutöver anges tolv punkter som "Integrationsverkets uppdrag", däribland:

främja lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund

verka för att kommunerna har beredskap och kapacitet att ta emot sk skyddsbehövande... och vid behov medverka vid deras bosättning

verka för att nyanlända invandrares behov av stöd uppmärksammas och att behovet av särskild samhällsinformation tillgodoses

besluta om statlig ersättning till kommuner och landsting

ge stöd till organisationer med verksamhet inom integrationsområdet

se till att det finns lämplig statistik.

 


Allt detta väcker ju frågor:

Finns det något samband mellan den invandringspolitik som bedrivs och det behov av integration som föreligger?

En annan grundfråga är om Integrationsverket verkligen befrämjar integration. Är det inte så att verket istället motverkar detta mål?

Vad lägger man in i begreppet "integration"? Innebär det att någrasomhelst krav får ställas på dem som invandrat?

Det är problem med bostäder. Är det inte rimligt att de nyinvandrade själva medverkar, genom att välja kommuner som inte har svår bostadsbrist?

Verket vill bekämpa främlingsfientlighet. Är inte detta något som sammanhänger med förekomsten av svenskfientlighet? Måste inte båda dessa företeelser bekämpas parallellt?

Verket säger sig vilja verka för "tolerans". Finns det inte företeelser, sammanhängande med invandringen, som uttryckligen inte bör tolereras!? Hur ser verket på t ex hedersmord, könsstympning, månggifte, tonårsäktenskap, kvinnomisshandel och djurslakt utan bedövning?

Hur ser verket på kvotering? Om ja - innebär inte det en diskriminering av svenskar?

Ska krav på kunskaper i svenska sänkas för att kunna bereda invandrare arbete?

Vilken statistik på området finner verket "lämplig"? Vad är exempel på "olämplig" statistik?

 


En intervju med Andreas Carlgren är således vad Blågula Frågor begärt. Det skedde redan i samband med hans tillträde som generaldirektör för Integrationsverket vid årsskiftet.

Till en början lät det hoppfullt. Vi fick ett svar med följande lydelse:

"Subject: intervju
Date: Fri, 21 Jan 2000 16:22:21 +0100From: "Andersson, Ywonne" <Ywonne.Andersson@integrationsverket.se>
To: "'milld@algonet.se'" <milld@algonet.se>

Hej!
på din förfrågan om att intervjua Andreas Carlgren till BgF nr 1/00 så måste jag svara att schemat för januari och februari ser fullt ut. Du är välkommen att på telefon boka en tid för intervju med Andreas längre fram.

Med vänliga hälsningar
Ywonne Andersson"

 


Med andra ord: Carlgren kunde inte just då, men i princip var det klartecken - det gällde bara att hitta en tid. Så vi hörde av oss igen, men det blev "många turer", som framgick av detta mejl, vilket vi sände i augusti:

"Till
Integrationsverket

Den 21 januari fick jag besked från er att Andreas Carlgrens schema för januari och februari var fullt, men att jag var välkommen att boka en intervju längre fram.

Sedan begärde ni material om BgF, för att Carlgren skulle kunna bilda sig en bättre uppfattning om vår förening och tidskrift. Detta sändes, men sedan hörde vi inte mer från er.

I slutet av våren påminde vi. Det visade sig att materialet kommit på avvägar. Ni begärde nytt material. Detta sände vi, sedan var det åter tyst.

Tills nu i augusti, då Integrationsverket utan närmare motivering förklarar att det inte kan bli någon intervju med dess generaldirektör.

Vi skulle därför vilja veta närmare om skälet till Andreas Carlgrens vägran att träffa Blågula Frågor. Rimligen sammanhanget det med innehållet i det BgF-material som ni fått, men hur?

Hälsningar

Jan Milld"

Vad hände sedan? Ingenting. Ny tystnad.

 


Efter en tid påminde vi:

"Till
Andreas Carlgren
Integrationsverket

Ang. vår begäran av intervju med dig

Med detta mejl vill jag påminna om vårt mejl från augusti, med begäran om motivering till att du säger nej till en intervju med tidskriften Blågula Frågor.

Jag vill också föreslå - om du står fast vid att inte vilja träffa oss. att vi istället får ställa ett antal frågor per e-mejl, för att få svar på. Vad säger du om det?

Hälsningar
Jan Milld, redaktör"

 


Denna gång fick vi svar. Inte från Carlgren själv, men från en annan av hans anställda. Det löd:

"Hej,

Tack för er förfrågan om intervju med Integrationsverkets generaldirektör Andreas Carlgren genom träff eller genom mailfrågor. Jag vill bara klargöra att Andreas Carlgren avböjer att göra en sådan intervju.

Med vänliga hälsningar

Nenad Duborija
Pressekreterare"