Det anmärkningsvärda är att det är anmärkningsvärt.
Ölandsbladet har under januari-februari 2003 haft en fri och frisk debatt om invandringspolitiken. Detta borde - med tanke på omfattningen av problemen i spåren av den omfattande invandringen och uteblivna integrationen - vara naturligt för varje dagstidning i Sverige.
Så är det dock inte. När en tidning gör det som alla borde ha gjort för länge sedan, framstår det som något alldeles extra.
Den 1/2 -03 fick Anders Johansson in ett tredje inlägg i Ölandsbladet. Några citat:
"Även bland de asylsökande som fått stanna har merparten fått göra det av så kallat humanitära skäl. I de allra flesta fall handlar det om klassisk migration, inte flykt. Man väljer både tidpunkt för resan och målet med den. Man byter land därför att man söker ett bättre liv.
Jag upprepar: snart två miljoner invandrare vilka till 70 procent skattefinansieras. Sådana siffror ställer många frågor. En av dem kan handla om solidaritet. Vad menas med detta stora och vackra ord? Har de som uttalar det täckning för det? Menar de alls något med det?
En av dem som allra flitigast använt det är den nu avsuttne Gudrun Schyman. Ingen har som hon talat sig varm för en nästan obegränsad invandring till Sverige. Hon har till och med sagt att de vilkas ärenden inte behandlas tillräckligt snabbt automatiskt ska få uppehållstillstånd. Men vem ska betala? Uppenbarligen inte Schyman. Hon betalar bara med sitt böjliga, aldrig sinande munväder.
En annan främjare av den svenska invandringspolitiken tycker att det är häftigt när andra betalar. "Måna", drottningen bland flumgummor, som har visat sig oförmögen att ens hålla reda på sina egna kvitton anförtros rikets kvitton! Under en period var hennes privata telefon avstängd därför att hon inte hade betalat räkningen. Hon var då vice statsminister. Ett hjärtslag från statsministerposten således. Jag tror att sådant berättar något om tillståndet i Sverige."
"Många människor känner sig idag främmande i sitt land; det har jag övertygats om genom de brev som kommit till mig. Att många gamla är rädda för framtiden råder det ingen tvekan om. Varje dag kan man i tidningen läsa om stora nerdragningar inom den sociala sektorn.
Jag vill påstå att det i Sverige skett en långsam tillvänjningsprocess. Politiker och mediaetablissemanget har satt reglerna. Och de har gjort det ovanför huvudena på vanligt folk. Den som vågat knysta om att det inte finns pengar till en så gigantisk invandring som den svenska har tystats. Ordet rasist har blixtsnabbt återställt ordningen. Vi har fått veta att det alltid finns två påsar med pengar. Den som går till invandringen är metafysisk och har inget samband med andra pengar. Vanliga människor vet däremot att det bara existerar en påse med pengar."
"Jag är ursinnig på den mediavänster som under decennier förhindrat en debatt i dessa frågor. Här vill jag använda beteckningen intellektuella skitstövlar. Är inte journalistikens livsnerv att söka sanningen, om den så finns nere i helvetet bör den hämtas upp därifrån?"
"Var finns de riksjournalister
som granskar den kanske viktigaste frågan för detta lands framtid?"
