Svar om Somalia

 

 Den 3 maj -04 publicerade Stockholm CITY en typ av artiklar som svenska folket översköljts med under de senaste 10-20 åren. Artiklar som försöker skuldbelägga oss svenskar och kräver ökad generositet inom flykting- och invandringspolitiken. Den aktuella artikeln - med rubriken "SOMALIA LAGLÖST LAND" - var skriven av Asha Yousuf och Fredrik Malm. Budskapet var att somalier ej bör sändas tillbaka till Somalia.

Artikeln publicerades under vinjetten "City debatt", men syftet är knappast att inleda en debatt. Erfarenhetsmässigt släpps inga andra typer av åsikter om flyktingpolitiken fram i svenska massmedia.

Kanske klokast så, även denna gång. Argument av den typ som Yousuf/Malm för fram tål knappast en konfrontation med motargument.

Yousuf/Malm konstaterar att de somalier som kommit till Sverige i liten utsträckning kommit in på arbetsmarknaden. De förklarar detta med att det var lågkonjunktur i början av 1990-talet. Detta kan vara en del av förklaringen, men knappast hela. Varför är just somaliers förvärvsfrekvens så mycket lägre än andra invandrargruppers? Hur stor andel av somalierna står ens till arbetsmarknadens förfogande?

Ingen av de somalier som fått uppehållstillstånd i Sverige under 1990-talet torde ha fått det som arbetskraftsinvandrad. Inte heller är det många som fått det som flyktingar - av totalt 17.000 somalier fick 230 stanna som konventionsflyktingar. 95% fick PUT antingen som anhöriginvandrade eller av "humanitära skäl".

Få av dessa somalier torde ha haft yrkeskunskaper som är efterfrågade på den svenska arbetsmarknaden. Inte heller kan motivationen att försörja sig genom eget arbete tas för given.

Yousuf/Malm skriver att Somalia fortfarande härjas av klankrig och skövling. Men hur kommer det sig? Kan det möjligen ha med somalisk mentalitet att göra? Till stor del går nog situationen för somalier i Somalia och somalier i Sverige tillbaka på samma förhållande.

Annorlunda uttryckt: det faktum att Sverige lyckats så väl med att bygga upp en demokrati och ett välfärdssamhälle har att göra med kvalitéer hos oss svenskar. I länder där man inte lyckas med någondera har det att göra med en brist på motsvarande kvalitéer.

Ur en synpunkt finns säkert goda skäl för somalier att vilja stanna i Sverige. Detsamma gäller ytterligare många 100 miljoner människor i världen. Det är helt enkelt ett omöjligt åtagande att vi svenskar ska ta ansvar för alla människors väl och ve. Den svenska välfärden har redan krackelerat, vi måste ha rätt att i första hand se till våra egna intressen.

Yousuf/Malm hänvisar till UNHCR. Jovisst, det är inte första gången som UNHCR eller andra FN-instanser har en uppfattning om vilken politik Sverige bör bedriva, med hänvisning till absoluta "mänskliga rättigheter".

Detta rättighetstänkande, uttolkat av tjänstemän inom institutioner utanför Sverige, måste på demokratiska grunder avvisas. All makt i Sverige ska utgå från svenska folket. Om vi ska visa solidaritet med nödlidande måste det få vara vårt eget beslut.

Jan Milld,
redaktör för tidskriften Blågula frågor

 


 

 Se vidare:

I finrum

En liten krigare

Fredrik Malm, Expo

Nätverk av unga vakthundar