Invandringspolitiskt
program (s)
Ur det socialdemokratiska
programmet "Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan" från 1978:
"De socialdemokratiska
kraven på jämlikhet och solidaritet över alla språk-
och nationsgränser förutsätter en djupgående samverkan
mellan den inhemska befolkningen och dem som har invandrat, liksom också
en insikt om nödvändigheten av en gemensam kamp för att motverka
kulturell isolering och fördomar.
Om inte internationalismen
och respekten för andra människors språk och kultur blir en
given utgångspunkt i all uppfostran och i den politiska kampen ökar
risken för öppna motsättningar och för konflikter på
språklig och etnisk grund."
Under avsnittet "Kvinnorna":
"De missförhållanden
som karakteriserar invandrarkvinnornas situation på arbetsmarknaden
har sin främsta grund i dålig arbetsmiljö, högt tempo
och lågt löneläge. I många fall är det fråga
om ren exploatering från arbetsgivarens sida...."
"Invandrarkvinnornas
situation i arbetslivet är i grunden en sysselsättningspolitisk
fråga och en fråga om jämställdhet mellan kvinnor och
män i samhället i stort, inte
en invandrarfråga. Det är genom de generella insatserna för att förbättra
arbetsmiljö, arbetstider och löneläge och införande av
en mera offensiv jämställdhetspolitik som invandrarkvinnornas arbetssituation
främst kan förbättras."
Efter ett konstaterande att
en majoritet av invandrarkvinnorna från Sydeuropa har låg utbildning
och att många kan betraktas som analfabeter fortsätter önskelistan
på (kostnadskrävande!) åtgärder:
"Här vilar ett stort ansvar på kommunerna för att de, i samverkan med invandrarnas egna organisationer
och med studieförbunden, genom uppsökande verksamhet, får kontakt med kvinnorna, så
att de kan få del av den utbildning som ges. Studievillkoren i grundutbildningen
för dem som inte kan läsa och skriva måste förbättras. Svenskundervisning via studieförbunden måste också bättre anpassas till de hemarbetande kvinnornas situation.
Ett system för ekonomisk ersättning till invandrare som står
utanför arbetsmarknaden men följer svenskundervisning måste införas. En försöksverksamhet med uppsökande
information och barnpassning i samband med svenskundervisning som förekommit
under senare år måste utvidgas. Kvinnorna själva måste ges en större roll i planeringen och utförande av verksamhet av detta slag, och deras erfarenheter
måste tas tillvara så, att åtgärderna för invandrarkvinnorna utgår från deras egna erfarenheter och behov.
Samhällsinsatserna
inom mödravården, barnomsorgen och familjeplaneringen måste anpassas bättre till invandrarkvinnornas situation.
Invandrarkvinnornas måste
även ges aktivt
stöd till samverkan
med andra kvinnor i samma situation. Här har kvinnoförbundet, liksom
de lokala invandrarbyråerna, en av sina viktigaste
uppgifter.
För socialdemokratin
är det en viktig uppgift att engagera just kvinnorna i arbetarrörelsen och väcka
deras intresse för
att aktivt engagera sig partiets arbete.
Under avsnittet "Barnen":
"Tidigare ansågs intensiv träning i svenska och olika introduktionsåtgärder vara tillräckliga
för att tillgodose invandrarbarnens särskilda behov. Numera vet
vi att det också krävs andra insatser av betydligt mer
långtgående karaktär för att inte invandrarbarnen ska få en socialt,
ekonomiskt och kulturellt svagare ställning än andra barn.
1975 års invandrarpolitiska
beslut innebär att samhället måste ge
invandrarbarnen möjligheter att vidmakthålla och befästa kunskaperna i hemspråket. Det är en nödvändig förutsättning
för hela deras känslomässiga och intellektuella utveckling.
Det krävs för att inte invandrarbarnen ska bli en eftersatt grupp
i samhället. Barnen måste uppleva sin egen kulturbakgrund och sitt
eget språk som en tillgång.
Barn med särskilda
behov, t ex barn som av språkliga skäl behöver särskilt
stöd i sin utveckling, har rätt till plats i förskola före
sex års ålder. Språkträning för invandrarbarn
har också blivit en viktig
uppgift för förskolan.
Kommunerna får nu särskilda statsbidrag för invandrarbarnens hemspråksträning
i förskolan.
De av socialdemokraterna
initierade reformerna för invandrarbarn i grundskola ger dem möjligheter
till särskild stödundervisning i svenska, till studiehandledning på hemspråket och till undervisning i hemspråket. Genom hemspråksreformen,
som beslutades 1976, har kommunerna blivit skyldiga att med information och uppsökande verksamhet nå alla berörda föräldrar
med ett erbjudande om hemspråksundervisning. Kommunerna ska i samråd
med eleverna och föräldrarna organisera hemspråksundervisningen
så att elevernas allsidiga utveckling tillgodoses.
De undersökningar
som har gjorts om invandrareleverna i grundskolan visar att nästan hälften
har behov av stödundervisning för att få bättre kunskaper i svenska
och för att överbrygga kunskapsklyftor. Medan bara en mindre del
av finska och jugoslaviska barn nästan helt saknar kunskaper i svenska
är andelen turkiska barn utan kunskaper i svenska mycket hög."
"För socialdemokratin
är invandrarbarnens situation en utmaning. Vi måste förhindra
att invandrarbarnen blir halvspråkiga och inte känner trygghet
i sin kultur. Förskolan och och skolan måste motverka de oroande
tendenserna till skiktning mellan barn och med olika bakgrund. Socialdemokraterna
vill att invandrarbarn ska få
plats i förskola med hemspråksträning från senast 4
års ålder,
men helst ännu tidigare. Det är också nödvändigt
att utvidga statsbidragen till kommunerna så att hemspråksträningen
för invandrarbarnen kan sättas in mycket tidigare än nu. Insatserna för invandrarbarn i förskoleåldern
bör i högre grad prioriteras så att kommunerna betydligt mer aktivt kan tillgodose behovet av en tidig hemspråksundervisning."
"...ansträngningarna
måste ökas för att bättre anpassa hela skolan till invandrarbarnens behov. Tvåspråkigheten måste
sättas som ett mål för deras utbildning. Tvåspråkigheten
är inte bara en förutsättning för deras personlighetsutveckling
utan en stor nationell tillgång. Det
måste klargöras för alla som arbetar i skolan, för
barnens kamrater, för föräldrarna och för allmänheten."
"Ett genomförande
av hemspråksreformen kräver en ökad information till
föräldrarna och skolpersonalen samt en kraftig satsning för förbättrad utbildning av hemspråkslärare och på produktion
av läromedel och SYO-material på språk som finska, serbokroatiska,
grekiska, turkiska etc. Dessutom krävs för invandrarbarnen en utbyggd stödundervisning så att garantier skapas för att de, när
de slutar skolan, verkligen har samma kunskaper som alla andra barn."
"För socialdemokratin
är det nu angeläget att prioritera insatserna för invandrarungdomarna. Kraftfulla
åtgärder måste vidtas för att förbättra deras utgångsläge på arbetsmarknaden
och i utbildningssamhället. Yrkes- och studievägledningen för
dem måste förbättras. En utvidgning av insatserna för att ge invandrarungdomar större möjligheter att gå i gymnasieskolan är nödvändig. De större minoritetsspråkens ställning
på gymnasiet måste också förstärkas väsentligt.
Det är särskilt
viktigt att invandrarbarnens föräldrar får en fortlöpande
och naturlig kontakt med skolan, så att ömsesidiga missförstånd
och brist på förståelse i frågor som t ex religions-
eller sexualundervisning kan överbryggas. Särskilda möten bör ordnas för föräldrarna; om
också föräldrar till de svenskspråkiga barnen deltar
bör möjligheter till tolkning finnas. Hemspråkslärarna har en stor
uppgift i kontakterna
mellan skolan, föräldrarna och samhället. Såväl
nu som i samband med SIA-reformen måste invandrarorganisationerna ges möjligheter att bättre knytas till skolans arbete."
Under avsnittet "Kulturell
jämlikhet":
"...invandrarna måste
få bättre möjligheter till en kulturellt
och socialt berikande fritid ... invandrarna genom kulturpolitiken ska kunna engageras i samhällsdebatten och aktivt delta i den. Den egna skapande
aktiviteten inom de olika språkgrupperna måste uppmuntras.
Det krävs en rad kulturpolitiska åtgärder från samhället sida för att uppfylla dessa mål. Invandrarna
i Sverige måste, för det första, få
betydligt bättre praktiska möjligheter till delaktighet i det allmänna svenska och
internationella kulturutbudet; t ex romaner, lyrik och debattmaterial måste
så långt det är möjligt även göras tillgängligt
på de stora invandrarspråken. På det sättet vidgas även förutsättningarna för ett
bättre kulturutbyte mellan Sverige och invandrarnas ursprungsländer.
För det andra måste invandrarna få bättre kontakt med utvecklingen i ursprungsländerna.
Det svenska informations- och kultursamarbetet måste i
mycket större utsträckning inriktas på invandrarnas ursprungsländer,
så att besök av kulturarbetare och ensembler kan ske oftare och litteratur, press och film förmedlas
hit."
"För det tredje måste invandrarnas möjligheter till kulturell och språklig
egenverksamhet utökas. Invandrarorganisationerna måste få bättre arbetsmöjligheter, pressen på
minoritetsspråk måste stödjas av samhället, produktionen av
skönlitteratur och dokumentärlitteratur på minoritetsspråk
i Sverige underlättas och teaterverksamheten på olika språk vidgas.
På dessa tre områden
krävs ökade insatser från de kulturpolitiska organens sida. De måste
i sin planering ta betydligt större hänsyn till att Sverige inte längre
är ett enspråkigt utan ett flerspråkigt samhälle med stora språkliga minoriteter. Sveriges Radio måste fortsätta
att utöka sina
sändningar på minoritetsspråk i såväl riksradio
som television, och framför allt måste ökade satsningar på program för invandrare
göras inom lokalradion. Statens kulturråd och de kommunala kulturnämnderna
och biblioteken har stora uppgifter framför sig både när
det gäller att öka invandrarnas möjligheter till egen kulturverksamhet och att få till stånd en kulturell växelverkan där invandrarnas
kulturarv lyfts fram."
Under avsnittet "Solidaritet
och samverkan mellan invandrare och svenskar":
"De ofördelaktiga
påstående som ibland förekommer om invandrarna som grupp
saknar helt täckning i verkligheten. Invandrarna utför viktiga uppgifter
inom arbetslivet. De slitsamma tempojobben i industrin, de påfrestande
jobben i servicenäringarna och de allt viktigare människovårdande
jobben hos landsting och kommuner besätts idag i stor utsträckning
av invandrare. Rasistiska och fördomsfulla påståenden om att 'invandrare missbrukar socialhjälpen' och om 'invandrarna och brottsligheten' kan nu lätt motbevisas genom statistik och vetenskapliga undersökningar. Många fördomar kan motverkas genom insatser
redan i förskolan och skolan."
"Socialdemokraterna
betraktas invandrarorganisationerna, som tillsammans har mer än 80.000
medlemmar, som en väsentlig del av folkrörelserna i Sverige... Deras
kanske viktigaste uppgift är att bevara och utveckla de olika gruppernas
kultur och föra ut den i samhället. Socialdemokraterna vill därför
att det statliga stödet till invandrarnas organisationer successivt byggs ut och att organisationernas roll som
en del av folkrörelserna framhålls klarare.
Socialdemokraterna verkar
också för ett utbyggt stöd till trossamfund med många invandrare som ett
led i strävandena att åstadkomma mer rättvisa villkor för
alla trossamfund."
"Socialdemokraterna
kräver också att fackliga och politiska organisationer som vill
ge ut tidningar på andra språk än svenska får statsstöd på samma villkor
som de får för tidskrifter på svenska."
"...invandrarna ges
vidgade politiska rättigheter.
För socialdemokraterna
har det varit ett viktigt mål att tillmötesgå invandrarnas
krav på ökat politiskt inflytande."
"Socialdemokratin
vill nu gå vidare. Invandrarnas möjligheter att delta i det politiska
arbetet måste vidgas."
"Partiet ska även på det internationella
planet verka för en bra
invandrarpolitik i andra länder. Här har partiet en mycket viktig internationell
uppgift."
Blågul kommentar:
Vad har hela detta överdådiga
kalas kostat svenska skattebetalare?
Ryms alla dessa kostnader
i Lars Janssons kalkyler, eller behöver hans siffra på 267 miljarder
höjas?
|