Den fria debatt om asyl- och invandringspolitiken
som Ölandsbladet hade vårvintern 2003, initierad av Kalmarförfattaren
Anders Johansson genom uttalanden i en ÖB-intervju, finns nu utgiven
som bok på Hägglunds förlag. "Invandrarpolitiken i
'Månas' Sverige" heter den och kostar 129 kr (+ porto). Boken kan beställas genom e-mejl
till klavrekultur@telia.com eller fax till 0474-407 66.
Ur förlagets presentation av boken:
"Det är praktiskt
taget omöjligt att ventilera asyl- och invandrarpolitiken i Sverige utan
att anklagelser för rasism och främlingsfientlighet genast är
på plats.
Detta trots att dessa frågor
har en mycket destruktiv inverkan på vårt samhälle och vår
ekonomi. Från staten och regeringshåll är det förståeligt
nog en ytterst känslig fråga, eftersom invandringspolitiken helt
enkelt är ett gigantiskt misslyckande. Inte undra på att man inte
vill tala om vilka enorma belopp det hela har slukat och slukar, utan blandar
bort korten och lägger locket på.
Det är fullkomligt
hårresande att folk som tagit sig hit skall kunna sitta under långa
tider i flyktingförläggningar och annat boende runt om i landet
utan att deras fall avgörs. Naturligtvis rasar underhållskostnaderna
iväg okontrollerat så att stora samhällsresurser försvinner.
De hade behövts inom sjukvård och äldrevård. Till Sverige
lönar det sig att åka även om man inte får asyl, eftersom
man ändå kan få ha det hyggligt bra genom alla möjligheter
som finns att överklaga och ompröva i all oändlighet.
Vad som behövs är
en effektiv, betydligt utökad organisation som kan ta emot de ankommande
omedelbart och inom högst några veckor avgöra om de verkligen
har rimliga skäl att stanna eller avvisas.
Skötseln av invandringspolitiken
är inkompetent och inkonsekvent, och inget politiskt parti vågar
ryta till. Och i politikernas ledband tycks de flesta av Sveriges journalister
gå, politiskt korrekta som de flesta är."
Helt gör kanske inte denna presentation
boken rättvisa. Hursomhelst är det ju inte främst en utökad
organisation som behövs, utan ändrade regler. Från brittiskt och danskt håll har lagts ett förslag
inom EU att förlägga asylantmottagningen till områden utanför
EU eller i dess periferi. Detta har den svenska regeringen motsatt sig! (se
även EUberia).
Delar av några inlägg från debatten i Ölandsbladet har återgivits på
BGF-sidan. I en intervju i tidningen den 14/1 -03 sade Anders Johansson bland
annat:
"När vi inte
kan ta hand om våra egna gamla som hela sitt liv slitit för brödfödan,
då har vi inte råd med en mycket stor ökning av flyktingströmmen
och asylärenden."
"Jag anser att Sverige
i första hand måste bistå sin egen befolkning. På de
punkten har vi mycket att lära av länder som Danmark och Frankrike,
där man på ett självklart sätt sätter de egna medborgarna
i centrum."
"Den befintliga penningpåsen
är inte oändlig. Solidaritet handlar alltid om att prioritera. Sanningen
är att Sverige blivit ett ganska fattigt land. Ett fattigt land som anser
sig ha råd med västvärldens i särklass vidlyftigaste
asyl- och invandrarpolitik."
Han förespråkade
en folkomröstning om invandringen: "Det är politikernas förbannade skyldighet
att upplysa medborgarna om sakläget och de verkliga kostnaderna. Därefter
ska medborgarna ta ställning."
Ur Johanssons debattinlägg den 1/2:
"Regeringen har konsekvent
vägrat att redovisa kostnaderna för den största av alla offentliga
utgifter. Det har inte angått det svenska folket hur mycket pengar som
styrts över till invandringen. Demokratin har satts ur spel,..."
"Hela invandrarbefolkningen
var 1999: 1.777.783. Den fördelade sig på följande sätt:
482.000 barn och ungdomar
(0-18 år)
625.000 förvärvsarbetande
(19-64 år)
404.000 icke förvärvsarbetande
(19-64 år)
126.000 förtidspensionärer
(16-64 år)
141.000 ålderspensionärer.
Sammantaget får 70
procent av hela invandrarbefolkningen i allt väsentligt sin utkomst i
Sverige genom skattefinansiering. Den årliga kostnaden för icke-förvärvsarbetande
uppgår till 222.000 kr per år och person."
"Det är inte
rimligt att betecknas som främlingsfientlig eller rasist bara för
att man har en annorlunda syn och vill begränsa invandringen till en
hanterbar och resursanpassad nivå. Detta har haft en mycket negativ
inverkan på yttrandefriheten och dämpat mångas lust att föra
en klargörande debatt i denna oerhört viktiga framtidsfråga.
Den som försökt har fått veta att det alltid finns två
påsar med pengar. Den som går till invandringen är närmast
metafysisk och har inget egentligt samband med andra pengar. Vanliga människor
vet däremot att det bara existerar en påse med pengar."
"Jag upprepar: snart
två miljoner invandrare, vilka till 70 procent försörjs med
skattemedel. Sådana siffror ställer många frågor. En
av dem kan handla om solidaritet. Vad menas med detta stora och vackra ord?
En av dem som allra flitigast
använt det är den nu avsuttne Gudrun Schyman. Ingen har som hon
talat sig varm för en nästan obegränsad invandring till Sverige.
Hon har till och med sagt att de vilkas ärenden inte behandlas tillräckligt
snabbt automatiskt ska få uppehållstillstånd. Men vem ska
betala? Uppenbarligen inte Schyman..."
I sitt inlägg den 22/1 skriver Anders
Johansson:
"Jag är övertygad
om att vi inom ett par år har ett helt annat debattklimat när den
folkliga vreden mot det som nu pågår inte längre kan stoppas.
Allt tyder på att en generation av politiker och opinionsbildare genom
en i västvärlden unikt ansvarslös asyl- och invandringspolitik
har tagit sig rätten att beröva framtida generationer av svenskar
ett tryggt samhälle präglat av rimlig välfärd. Dessa politiker
och opinionsbildare bär ansvaret för att Sverige under två
decennier förvandlats från en fredlig och ganska stabil nationalstat
till en mångetnisk kruttunna. De bär ansvaret för en explosivt
växande kriminalitet, liksom för försämrade pensioner,
sämre omsorg, sämre vård och sämre skola. Trots att Sverige
har högre skatter än nästan alla andra länder är
gamla ofta isolerade på sina rum, tvingas utstå långa väntetider
vid larm, har sämre social gemenskap och boende som allt mer liknar förvaringsplatser."
Boken är redigerad av Anders Johansson,
men när han inte återger ett inlägg från ÖB-debatten
av Agneta Ringman, s-ledamot i riksdagen, beror det inte på honom. Hon
vägrade gå med på publicering i "Invandrarpolitiken
i 'Månas' Sverige", då hon kände misstro mot "syftet"
med boken.
Ett förord är skrivet av Kurt Lundgren,
redaktionschef på Ölandbladet. Han utdelar där en välförtjänt
snyting till den svenska journalistkåren:
"Jag tror att den
anpassliga slätstrukenheten, som ofta kombineras med en oförmåga
att uttrycka sig, har sin rot i journalistutbildningen, som stöper alla i samma form och som studenterna en uppsättning statliga idéer
om hur journalistik ska bedrivas och på vad sätt det skall skrivas.
På FOJO, den statliga fortbildningen av journalister, kan formen sedan
finslipas. Det är ganska illustrativt att det mest intressanta som skrivs
i dag kommer från personer som halkat in i yrket från andra håll,.."
"Det är min bergfast
tro och erfarenhet att svensk press skulle må bra om journalistutbildningen
avskaffades och att rekryteringen till yrket skedde från alla samhällets
sektorer. Vilken akademisk utbildning duger och kan komma till nytta; att
lära sig knappa på en dator och skicka iväg en artikel till
sätteriet kan vem som helst lära sig på en eftermiddag, det
är ungefär lika svårt som att telefonera."
Jan Milld
Avsvenskning
