Svenska folket har bibringats uppfattningen att åsiktsregistrering är i grundlag förbjuden. Det är en sanning med viss, för att inte säga stor, modifikation.

Regeringsformens 2 kap. 3 §: "Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning".

Man kan förvisso undra om SÄPO och dess avdelning för författningsskydd strikt följer grundlagen. Med närmast regelbundna intervall återkommer beskyllningar från forna sympatisörer till olika vänstersekter men även från fredsaktivister som Segerstedt-Wiberg att SÄPO fortlöpande registrerar personer med misshagliga politiska åsikter men utan misstankar om brottslig verksamhet.

Om det tidigare främst rört sig om vänsteraktivister, fokuserar författningsskyddet idag på s k högerextremister. Denna registrering är förstås betydligt enklare, eftersom riksdagens lagstiftning om s k främlingsfientlig verksamhet blivit alltmer luddig och vittomfattande. Från våra allt tjänstvilligare domstolar utmäts straff för såväl bärande av odalrunor som ohörsamhet mot antidiskrimineringslagstiftningen. Eftersom brott bryter straff kan författningsskyddet alltid hävda att man förebygger brott genom att registrera invandringskritiker, nationalister och andra suspekta svenskar.

I begreppet modifikation enligt ovan ingår ordet "allmänt". Åsiktsregistrering är förbjuden i allmänt register. Däremot säger lagen inget om privata eller enskilda register. Ingenting hindrar SÄPO och andra myndigheter att utbyta information med privata organisationer och enskilda personer som ägnar sig åt åsiktsregistrering. Internationellt finns utbredd erfarenhet av att säkerhetstjänster utnyttjar enskilda informatörer. Hur det kan gå till finns refererat i dokument som frisläppts från forna östtyska Stasi. I Gösta A Erikssons "DDR, Stasi och Sverige" beskrivs det omfattande IM-nät den östtyska säkerhetstjänsten byggde upp bl a för att förse Stasis register med full-ständiga fakta om politiskt misshagliga individer. Svenska SÄPO får inte bedriva egen åsiktsregistrering men har rätt att inhämta information från privata register. Visserligen får sådan registrering inte självklart ske datoriserat, men även här finns välkomna undantag. Sedan mitten av nittiotalet finns nu en sådan lämplig samarbetspartner, nämligen Hillstiftelsen, numera omdöpt till Stiftelsen Expo.

Expos egen beskrivning av informations- och registerverksamheten återfinns på stiftelsens hemsida på Internet:

"Expos arkiv är den största kunskapsbanken om högerextrema och antidemokratiska företeelser i Skandinavien. Arkivet innehåller högerextrema tidskrifter, böcker, videoband, CD-skivor med vit makt musik, domar, polisutredningar, pressklipp m m. Arkivet ägs av tre av Expos grundande medlemmar som självständigt beslutar om vilka som har tillgång till arkivet. Arkivet är i görligaste mån öppet för seriösa forskare, studenter och privatpersoner med behov av kunskap om högerextremism, t ex föräldrar vars barn fångats upp av någon rasistisk grupp. Arkivet är ej öppet för politiska grupper och särintressen som vill använda innehållet som politiskt slagträ. Däremot bidrar Expo gärna med information till seriösa artikelförfattare, poliser och andra myndigheter, uppsatsskrivande skolelever, etc".

Expo gör följaktligen ingen hemlighet av samarbetet med polis och andra myndigheter vad gäller information om "högerextrema och antidemokratiska företeelser". Expos definition av högerextrem och antidemokratisk är som bekant ytterst vid.
På hemsidan beskrivs också Expo Research:

"Expos researchorganisation arbetar med att ta fram information om rasistiska, antisemitiska och antidemokratiska gruppers verksamhet i Sverige och Europa. Faktainsamlingen är fördelad på olika huvudrubriker; vit maktmusik och nynazistiska nätverk, populistiska grupper, ockulta och religiösa sekter, antisemitism, högerextrem brottslighet etc. Expo baserar sina kunskaper på informatörer i landet, avhoppare från extremhögern, offentliga dokument, myndigheter, utomstående forskare m fl".

Som synes ägnar sig Expo åt just det som SÄPOs författningsskydd inte tillåts enligt grundlagen. Ingen lag förbjuder emellertid informationsutbyte mellan de två. Det tycks vara just vad som sker.

Det är svårt att tro att det som beskrivs som Skandinaviens största kunskapsbank samlas i gammaldags manuellt kortregister. Expo påstod dock i skriftväxling med Datainspektionen 1996 och 1998 att man inte har några datoriserade register, tvärtom förvaras materialet i mappar. Trovärdigt? Datainspektionen som energiskt förföljt andra registerhållare svalde Expos påståenden utan ifrågasättande.

Stiftelsen Expo har under våren 2001 offentliggjort en ny styrelse under ledning av Per-Erik Nilsson.

Förmodligen förlitar man sig på Nilssons långa formella kompetens som jurist, f d chefs-JO, f d överdirektör vid Statens invandrarverk, f d ordförande i juristkommissionen för granskning av Palmeutredningen, numera ordförande för Rådgivningsbyrån för Asylsökande och Flyktingar, mottagare av Ronny Landin-priset 1996 samt hans framträdanden som juridiskt ombud för avvisningshotade asylsökande.

Visserligen har Expo utmärkt sig för att rota i meningsmotståndares förflutna och publicera alla skandaliserande incidenter, oavsett om de existerat i sinnevärlden eller ej. När det gäller egna medarbetare och sympatisörer är man inte alls lika känslig. Bland tidigare Expo-journalister märks Tobias Hübinette, dömd för misshandel, vandalisering, hot mm och Mattias Flyckt starkt misstänkt tillsammans med Hübinette, om än ej dömda, för deltagande i överfallet på Scandic Hotell i Norrköping 1995.

Därför är det följdriktigt att expoiterna inte brytt sig om Nilssons upprepade negativa meritering: tvungen avgå som chefs-JO efter ekonomiska oegentligheter (utförligt refererat i Hans Hederbergs "Lögnen i Sverige", Natur och Kultur, 1994), prickad av regeringens utredare 1995 för fel begångna i tjänsten som överdirektör vid invandrarverket (gav inresevisum till irakier just avvisad av utlänningsnämnden, se Svenska Dagbladet 95-02-22), vilket resulterade i att Nilsson av invandrarverkets chef placerades i karantän fram till pensioneringen, starkt ifrågasatt SIDA-rapport hösten 2000 (efter besök i Palestina påstod Nilsson att israeliska soldater medvetet skjuter palestinier i vänster (!) öga, (se Aftonbladet 2000-10-15).

Nilsson har också gjort sig känd för hätska och osakliga angrepp på Invandrarverket. Så skall han enligt Aftonbladet 2001-04-27 ha påstått om Invandrarverket, numera Migrationsverket, att "grundinställningen är att alla flyktingar ska bort från landet".

Per-Erik Nilsson har alltså dokumenterad oförmåga till objektivitet och sanningsenlighet och passar därför väl in i Expomiljön.

Detsamma torde kunna anföras om en annan ny styrelsemedlem, journalisten Bim Clinell, vars bok om franska Nationella Fronten vimlade av sakfel (se Svenska Dagbladet 1999-10-29) och som utmärkt sig för hätska och osanna påståenden om bl a Sverigedemokraterna och tidskrifterna Blågula Frågor och Salt.

Till dessa nya styrelsemedlemmar sällar sig TV 3-journalisten Robert Aschberg ­ mannen som gett förnedrings-TV ett svenskt ansikte ­ vars främsta merit enligt Expos hemsida tycks ha varit upprepade donationer till just Expo.

Expo fortsätter emellertid att åtnjuta synnerligen gott anseende hos tongivande politiker, media och den övriga moraliska eliten.

Den ende etablerade journalist som vågat gå emot Expo är Dagens Nyheters Per Landin, som fränt karakteriserat expoiterna i DN den 6 mars, 1997:

"I brist på annan sysselsättning har det blivit en sport bland Expos medarbetare att leta upp och identifiera personer som vid något tillfälle i livet visat sympatier för högerkrafter eller hade en nazi-anfäktad bland sina anförvanter. Ibland tycks det räcka med att ha en före detta arbetskamrat som varit kusin till en avhoppad nydemokrat för att hamna på Expos svarta lista (som verkar producerad i samarbete med Säpo)".

Sannolikt har Landin rätt när han förklarar Expos stöd från "en samlad press och hela kulturetablissemanget" med:

"Förr levde många i skräck för att nämnas i Justitia på grund av dåliga affärer. I dag gäller skräcken för många att utpekas som extremist i folkdomstolen Expo" (DN 1997-03-18).

Eva Bergqvist