I sin artikel "Blågult rättshaveri" i Expo nr 3/96 - som hela tiden ligger ute på Internet - raljerar Andreas Rosenlund över ett av Blågula Frågors krav.

Han citerar: "Grov kriminalitet från icke-medborgare ska leda till omedelbar utvisning". Och kommenterar direkt: "Vilket ju redan är fallet".

"Vilket inte stämmer", skulle vi kunna kommentera Rosenlunds kommentar:

Domen har nu fallit i Högsta Domstolen, beträffande ett uppmärksammat rättsfall. Det gäller en ung gambier, som åtalats för upprepad narkotikaförsäljning.

Prognosen, även av HD-juristerna, var att han sannolikt skulle komma att fortsätta med sin brottslighet. Ändå beslöt de att inte utvisa honom ur Sverige!

Anledningen var att han hade ett barn med en svensk kvinna.

HD gjorde bedömning att

a) för barnets skull var det önskvärt att han fick stanna kvar i Sverige

b) dess intressen skulle i detta fall ges företräde framför andra intressen.

Denna HD-dom kan ifrågasättas flerdubbelt.

ÄVEN OM det vore ett intresse för dessa barn att få ha sin biologiske far kvar i Sverige bör detta väga lätt mot den skada som gambiern kan förväntas tillfoga många andra barn och ungdomar genom sin försäljning av narkotika. Just av hänsyn till "barnens bästa" borde han omgående förpassas ur riket!

DESSUTOM kan man fråga sig om det ens för mannens egna barn är bra att han blir kvar i Sverige. De skulle kanske få en bättre uppväxt utan hans närvaro.

SÄRSKILT ALLVARLIG blir HD-domen mot bakgrund av dess prejudicerande effekt och de signaler den ger. Den utlänning som vill ägna sig åt brottslig verksamhet vet nu att han ska göra en kvinna med barn - då slipper han att riskera utvisning.

Metro den 1/4 -97 rapporterade hur polisen i New York lyckats väl i bekämpandet av brottsligheten. Bl.a. sägs: "...polisen gör allt som står i dess makt för att stoppa så mycket som möjligt av narkotikahanteringen. Narkotikan är den drivande kraften bakom mycket av den övriga brottsligheten."

Och i Dagens Nyheter den 30/3 -97 fanns en stor artikel med rubriken "Missbrukarnas barn sätter skräck i Borlänge". Den handlar om ett gäng, "familjen", som saknar alla hämningar. De ägnar sig åt bombhot, väpnat rån, mordförsök och skrämmande av vittnen. Som rubriken antyder har de växt upp i hem där de vuxna använt narkotika. I missbruket ligger en stor del av förklaringen till att barnen blivit som de blivit.

Så det ena ger det andra, allt hänger ihop.

Våra domstolar utgör ett hot mot rättssamhället.