Ett ord som nu förekommer ofta i samhällsdebatten är "respekt".

Det används i åtminstone tre helt olika betydelser:

Bland värstingar och våldsamma ungdomsgäng betyder "respekt" att man genom hot och terror lyckats injaga skräck i sin omgivning. Andra människor är rädda för en.

Det är samma typ av "respekt" som en Hitler eller Djingis Khan kunde vinna, genom sin brutalitet, hänsynslöshet och överlägsenhet i våldsutövning.

En helt annan typ av respekt vinns genom att man föregår som gott exempel. Man arbetar oegennyttigt för en god sak. Man tänker klart och nyanserat. Man visar mod och civilkurage.

Det är den typ av respekt som en Einstein, Palme eller Mandela kunde vinna, genom att vara föredömen.

Sedan finns en tredje typ av respekt. För att vinna den krävs inga särskilda prestationer - vare sig som en särskilt ond människa eller som en särskilt god människa.

Nej, denna respekt äger man rätt till redan genom att finnas till, genom att vara en levande varelse på denna jord. Alla människor har rätt till denna grundläggande respekt. Det handlar om att inte bli trampad på, inte bli förnedrad. Varje individ måste få behålla en form av värdighet.

Bristen på respekt av detta tredje slag är ju uppenbara i diktaturer och vid krig, men det finns exempel från närmare håll. Redan att inte få komma till tals och att inte blir tagen på allvar utgör en brist på respekt.

Sedan finns även det omvända förhållandet: människor behandlas med överdriven hänsynsfullhet - ingen vågar ställa krav på dem. De får aldrig höra någon kritik.

Egentligen är också detta en form av bristande respekt!